RobinSparkles

Äldre 24 Nov 19:48

62 svar

Startat ivf i Umeå november 2018

Hallå världen..

Efter många års kämpande så fick jag och min sambo en liten cell inuti magen, förhoppningsvis så delar den som den ska och en liten kommer ur om nio veckor.

Det är det vi hoppas på, dock är vi väldigt medvetna att det kan resultera i ingenting så förhoppningarna är inte så höga.

Däremot skulle jag vilja komma i kontakt som just nu får igenom samma sak.

Kanske vi kan jämföra symtom eller spy lite galla, som dessa vaginala tabletter som man ska ta 3 gånger per dag.

Tacksam för svar.

Har inte berättat för familjen än utan vi håller det hemligt.

Skulle vara roligt med lite sällskap.

Pigilin

Äldre 11 Feb 23:01

#41

Tack ???? hur går det för dig? Vilken vecka är du i? Vilket försök lyckades du på? Jag hoppas verkligen det fäster den här gången och stannar men det känns helt omöjligt stt de skulle hända mig. Har du fått tillbaka embryon eller blastocyst?

Pomona

Äldre 15 Feb 21:36

#42

Hej alla!

Nu har vi fått ny tid på Livio igen, så nu kommer man snart att börja hänga där igen. Med nya sprutor, så vi får hoppas att det blir en förändring nu än de tidigare behandlingarna.

@RobinSparkles och @SevenSeas - Det är så skoj att läsa att det går bra för er båda! Försök att slappna av och njuta av allt, även om det fortfarande känns orealistiskt. Och strunta i vad folk tisslar och tasslar om. Fortsätter det, är det ju lika bra att konfrontera dem. Tro på dig själv och prata med dem som sprider skvallret. Enda sättet att få tyst på det hela, men det förutsätter ju att du känner dig stark nog att göra det.

@Pigellin - Då kanske vi springer på varandra där uppe. 4 ruvningar - har du fått samma sprutor och protokoll varje gång, eller har ni fått byta under tidens gång? Och - Lycka till nu efter FET. Hoppas att det går hem den här gången!

Pigilin

Äldre 17 Feb 16:50

#43

Har testat ostimulerat en gång annars har det varit samma de andra gångerna. Nu ruvar jag och inför Den här gången gjorde jag LEI som jag ibte gjort förut, och så gör jag akupunktur men det gör jag privat för Umeå har inte det som behandling. Imorgon är det en vecka sedan jag gjorde fet, försöker hålla mig från att inte tjuvtesta, har testdag 27/2. Tycker det är dåligt att man själv måste googla fram olika förslag att testa på inför varje försök och att man inte får något förslag av läkaren, tur det finns sånna här forum.

Pomona skrev 2019-02-15 21:36:50 följande:

Hej alla!

Nu har vi fått ny tid på Livio igen, så nu kommer man snart att börja hänga där igen. Med nya sprutor, så vi får hoppas att det blir en förändring nu än de tidigare behandlingarna.

@RobinSparkles och @SevenSeas - Det är så skoj att läsa att det går bra för er båda! Försök att slappna av och njuta av allt, även om det fortfarande känns orealistiskt. Och strunta i vad folk tisslar och tasslar om. Fortsätter det, är det ju lika bra att konfrontera dem. Tro på dig själv och prata med dem som sprider skvallret. Enda sättet att få tyst på det hela, men det förutsätter ju att du känner dig stark nog att göra det.

@Pigellin - Då kanske vi springer på varandra där uppe. 4 ruvningar - har du fått samma sprutor och protokoll varje gång, eller har ni fått byta under tidens gång? Och - Lycka till nu efter FET. Hoppas att det går hem den här gången!

RobinSparkles

Äldre 21 Feb 12:46

#44

Hej Alla!!

Jag har nu kommit in i vecka 15+1 alltså 16.

Jag försöker njuta och bara ta det lungt, men det är svårt.

Vi stoppade ett embryo, tog ut ägget en onsdag och fick tillbaka embryot fredag samma vecka.

Vi hade ofantligt tur, eller så var det vår tur att bli föräldrar för det krävdes endast en gång..

Jag hoppas innerligt att det går bra för er alla!

SevenSeas

Äldre 22 Feb 17:23

#45

RobinSparkles skrev 2019-02-04 22:08:49 följande:

@sevenseas vad säger du?

Skvallrat och sladdras? Men så fruktansvärt tråkigt att folk inge har bättre för sig än att tycka till om andras liv.

Jag hoppas du får stressa mindre så lilla pyret får växa till dig utan stress.

Jag förstår hur du menar att man inte riktigt kan ta till sig. Vi ska på KUB- test imorgon och vi hoppas fortfarande att något finns där. För vi eller mest jag kan inte riktigt greppa detta. Det är som om man inte riktigt kan njuta förrän bebisen är här..

@pigilin hoppas verkligen det går vägen för dig.

Måste dock fråga vad LEI är för något.

Hörs. MVH RobinSparkles

Jag har berättat för några i min familj att vi gör/gjort IVF, men inte alla och har även sagt till dem som vet om det att inte föra det vidare till någon annan och jag berättade även för dem (som visste om detta) att vi nu äntligen fått ett befruktat ägg tillbaka. Min syster frågade då när vi hade testdag och efter det har de i familjen, som känner till våra försök, tagit för givet att det kommer att komma ett levande barn om nio månader, alltså innan vi ens hade talat om att vi fått ett positivt resultat på testet. De första i familjen som fick reda på att vi försökte med IVF sa "ni kan ju bli familjehem" samt "har ni bestämt nåt namn?"

När jag berättade om IVF-försöken för min mor sa hon "kan man inte få barn är det inte meningen att man ska ha några".

SevenSeas

Äldre 22 Feb 17:36

#46

@RobinSparkles och @SevenSeas - Det är så skoj att läsa att det går bra för er båda! Försök att slappna av och njuta av allt, även om det fortfarande känns orealistiskt. Och strunta i vad folk tisslar och tasslar om. Fortsätter det, är det ju lika bra att konfrontera dem. Tro på dig själv och prata med dem som sprider skvallret. Enda sättet att få tyst på det hela, men det förutsätter ju att du känner dig stark nog att göra det.

Håller tummarna för Er, Pomona!

Som jag skrev i inlägget ovan så har jag berättat för ett par stycken i min familj att vi gör/gjort IVF. Nu vet ALLA i familjen om detta, helt utan min vetskap. Min sambo är nära vän med en släkting till mig och när sambon skulle berätta att vi var gravida så kände hen redan till detta. Det visade sig då att hen hade fått höra nyheten från min far. Jag ringer upp min far, fly förbannad, och frågar honom varför han inte kan hålla en hemlighet för sig själv. Min far verkade allmänt oförstående och sa att han kände inte heller till att vi var gravida utan han i sin tur hade hört detta ifrån min syster. Jag ringer genast upp min syster och frågar henne samma sak varpå hon bli förbannad på mig och säger att hon minsann inte visste att detta var en hemlighet (vilket jag har sagt till henne), att jag är så jävla svår att ha å göra med och att vi ALDRIG NÅNSIN mer ska prata med varandra.

RobinSparkles

Äldre 26 Feb 21:25

#47

SevenSeas skrev 2019-02-22 17:36:12 följande:

@RobinSparkles och @SevenSeas - Det är så skoj att läsa att det går bra för er båda! Försök att slappna av och njuta av allt, även om det fortfarande känns orealistiskt. Och strunta i vad folk tisslar och tasslar om. Fortsätter det, är det ju lika bra att konfrontera dem. Tro på dig själv och prata med dem som sprider skvallret. Enda sättet att få tyst på det hela, men det förutsätter ju att du känner dig stark nog att göra det.

Håller tummarna för Er, Pomona!

Som jag skrev i inlägget ovan så har jag berättat för ett par stycken i min familj att vi gör/gjort IVF. Nu vet ALLA i familjen om detta, helt utan min vetskap. Min sambo är nära vän med en släkting till mig och när sambon skulle berätta att vi var gravida så kände hen redan till detta. Det visade sig då att hen hade fått höra nyheten från min far. Jag ringer upp min far, fly förbannad, och frågar honom varför han inte kan hålla en hemlighet för sig själv. Min far verkade allmänt oförstående och sa att han kände inte heller till att vi var gravida utan han i sin tur hade hört detta ifrån min syster. Jag ringer genast upp min syster och frågar henne samma sak varpå hon bli förbannad på mig och säger att hon minsann inte visste att detta var en hemlighet (vilket jag har sagt till henne), att jag är så jävla svår att ha å göra med och att vi ALDRIG NÅNSIN mer ska prata med varandra.

Alltså, jag förundras av vissa personer ibland.

Att inte vilja ta ansvar för sina egna handlingar. Att de gärna skyller ifrån sig och får andra att må dåligt bara för att de själva gjort fel.

Att din mor så som hon sa, kan vara ett skydd mot sig själv att inte hoppas för mycket. Vem vet?

Allt förändras säkert när barnet föds. Det lilla miraklet kommer att ta de med storm. Inget annat är ju viktigare.

Försök att strunta i det negativa och njut av pyret som finns inom dig. Det är han/Hon som är det viktiga och kommer bli det viktigast.

Hur mår du annars? Många gravsymtom kvar?

Vilken vecka är du i?

@Panoma hur går det för dig?

Mvh från tanten på andra sidan skärmen!

SevenSeas

Äldre 26 Feb 21:46

#48

RobinSparkles skrev 2019-02-26 21:25:43 följande:

Alltså, jag förundras av vissa personer ibland.

Att inte vilja ta ansvar för sina egna handlingar. Att de gärna skyller ifrån sig och får andra att må dåligt bara för att de själva gjort fel.

Att din mor så som hon sa, kan vara ett skydd mot sig själv att inte hoppas för mycket. Vem vet?

Allt förändras säkert när barnet föds. Det lilla miraklet kommer att ta de med storm. Inget annat är ju viktigare.

Försök att strunta i det negativa och njut av pyret som finns inom dig. Det är han/Hon som är det viktiga och kommer bli det viktigast.

Hur mår du annars? Många gravsymtom kvar?

Vilken vecka är du i?

@Panoma hur går det för dig?

Mvh från tanten på andra sidan skärmen!

Ja jag vet inte om jag ska skratta, gråta, bli förbannad eller gud vet vad...

Min syster är yngst i syskonskaran och är (och har alltid varit) fruktansvärt bortskämd. Hon skulle nog aldrig någonsin erkänna ett fel hon begått, för det är så mycket enklare att skylla ifrån sig på nån annan - mig oftast.

Ja visst kan det vara så att min mamma också känner oro, men hon har ett underligt sätt att visa det på och har alltid haft. Jag har svårt att fatta att det faktiskt ligger ett litet pyre där inne och känner liksom ingen hejdlös glädje, tyvärr :( Är hela tiden orolig för att något ska gå fel och tänker ständigt "OM, inte när, det föds ett barn". Mår dåligt över att känna/tänka så. Är ständigt trött, sover dåligt, ingen vidare aptit (i början var jag hungrig konstant), huvudvärk och sura uppstötningar. Ska göra ultraljud nästa vecka och då få veta BF och så, men enligt min app så är jag i vecka 17 (16+3). Hur mår du själv?

Pomona

Äldre 27 Feb 17:23

#49

RobinSparkles skrev 2019-02-26 21:25:43 följande:

@Panoma hur går det för dig?

Hej igen!

Har precis kommit hem från äggutplock idag. Få blåsor tyvärr och ännu färre ägg. Men förhoppningsvis så blir det ändå något befruktat. Vi har ju bytt till Menopur nu och med högre dos än när vi körde med Gonal-f de två första gångerna, så jag hoppas ändå att vi får något befruktat ägg och att det finns något till ET. Men de lyckades tyvärr punktera något blodkärl eller liknande vid dagens ÄP och jag har just nu rätt ont och mår fortfarande rätt dåligt. Så vi får se hur jag mår imorgon.

Bävar morgondagens samtal. Det blev ju bara 5 ägg och av dem ska de ju både vara mogna och att befrukningen ska ha tagit... men kan ju inte göra något så det är ju denna eviga väntan. Man får verkligen öva på tålamodet med IVF... väntar man inte på ett resultat så är det väntan på att starta nästa process. Väntan, väntan, väntan... Jag börjar känna att man lessnar lite. Hur resonerar/resonerade ni förresten med antalet IVF-försök? Har ni satt eller satte ni något mentalt stopp att ?max 3 försök och inte mer??

Pomona

Äldre 27 Feb 17:41

#50

SevenSeas skrev 2019-02-26 21:46:49 följande:

Ja jag vet inte om jag ska skratta, gråta, bli förbannad eller gud vet vad...

Min syster är yngst i syskonskaran och är (och har alltid varit) fruktansvärt bortskämd. Hon skulle nog aldrig någonsin erkänna ett fel hon begått, för det är så mycket enklare att skylla ifrån sig på nån annan - mig oftast.

Ja visst kan det vara så att min mamma också känner oro, men hon har ett underligt sätt att visa det på och har alltid haft. Jag har svårt att fatta att det faktiskt ligger ett litet pyre där inne och känner liksom ingen hejdlös glädje, tyvärr :( Är hela tiden orolig för att något ska gå fel och tänker ständigt "OM, inte när, det föds ett barn". Mår dåligt över att känna/tänka så. Är ständigt trött, sover dåligt, ingen vidare aptit (i början var jag hungrig konstant), huvudvärk och sura uppstötningar. Ska göra ultraljud nästa vecka och då få veta BF och så, men enligt min app så är jag i vecka 17 (16+3). Hur mår du själv?

Tråkigt att läsa om trasslet inom familjen @SevenSeas. Kan lillsyrran vara avis måntro? Att plötsligt kanske inte vara i fokus längre eller kanske själv vill ha barn? Tyvärr verkar det ju som om du vet var du har henne nu. Skaka av dig vad hon har gjort och låt henne växa på sig några år. Be the bigger person! Kanske hon inser hennes beteende snart eller så gör hon inte det. Men jag skulle ju akta mig att säga fler saker som du inte vill att hon ska säga vidare till någon, tills du känner att du kan lita på henne igen.

Hmmm... din mor. Låter ju nästan som min mamma. *ler brett* Vi har ju sagt till familjen i julas att vi kör IVF och nästan alla blev glada utan min mor som konstaterade ?Jaha, men vi får se hur det går?. Superpositiva 40-talisten.... men jag tror lite att det är som @RobinSparkles skriver att det kan vara en inställning på att inte få för höga förhoppningar redan nu, utan hon försöker att vara lite cool. Vilket hon alltid är, by the way. När syrran min berättade för min mor att hon skulle gifta sig fick hon responsen ?Är det nödvändigt?? efter en lång tystnad, så jag om någon vet att familjen kan reagera på skumma sätt ibland. Vi tror ju inte heller att min mor kommer att kunna hålla på hemligheten att vi kör IVF till folk hon umgås med, så vi får ju se hur många som vet om det om någon månad. Trots att vi flertalet gånger har påpekat att detta är inget hon ska sprida vidare utan att hon håller detta för sig själv.... ja, familjen... säger bara det....

Och sist men inte minst - Njut bara njut av tiden @SevenSeas! Fokusera på dig och din framtid och låt skumma familjen komma i andra hand just ju. Fokusera framåt, inte bakåt! Tänk på att du slipper IVF-karusellen och att det är över!

Startat ivf i Umeå november 2018

INNEHÅLL