Anonym (Johanna) skrev 2019-01-31 11:16:37 följande:
Hur kan det verka som att ingen tänker när det är exakt det vi gör?
Vi tänker att vi ska göra en abort pga att vi tänker på barnen, eller hur?
Sen skulle jag inte påstå att vi har gott om tid på oss att skaffa barn senare.
Han fyller 39 och jag 31 i år.
Jag har haft mens sedan jag vad 11 år.
Jag skulle inte påstå att jag har gott om tid.
Hade jag varit 25 hade mitt beslut ang abort varit mycket lättare.
Detta är det tuffaste beslutet i mitt liv och jag mår otroligt dåligt över att JAG måste ta detta beslut som kommer att påverka alla!
Jag försöker visa hänsyn till barnen i allt detta men snälla förstå attt det är svårt att ta bort ett barn som i mitt hjärta är mer än välkommet! Som är efterlängtat!
Pga att hans barn EVENTUELLT kan tycka det är jobbigt..
Jag vet till 100% att det KOMMER bli jobbigt för mig att svälja den tabletten oxh sedan dagen efter föra in piller i min slida för att krysta ut det foster som växer i mig!
Hur kan man ens skriva ?ingen av dem tänker? som om att detta skulle vara en enkel sak?!
Vad tycker NI är den bästa lösningen här??
?Gör abort som om det vore världens minska sak och sen skaffa barn om 5 år när du är 36 och din man 44, självklart kommer ni kunna få barn då och dessutom ha massor av energi till att ta hand om barnet?. Eller va?
Finns där en självklar lösning på detta så snälla dela med er, för i mitt huvud snurrar allt bara på i en enda röra.
Bry dig inte om de ynka som säger att ni inte tänker. De förstår inte. Vill nog inte förstå heller. Lägg inte din energi på dom. När du väl har gått till kurator kommer du att förstå att man inte kan säga så där.
Jag förstår dina tankar som går fram och tillbaka. Tänk om man inte kan bli med barn igen, eller om det var tur den här gången och kommer att bli svårt framöver. Jag för min del tycker inte att 31 är gammalt. Jag var över 40 när jag fick mina barn. Men det är jag det. Så här i efterhand vet jag att jag både har haft lätt att bli gravid och att jag har lyckats få barn högt upp i åldern.
Har fertilitet med hur länge man har haft mens att göra? Jag gick i femman när jag fick min mens så jag var väl också 11. Jag skulle nog hellre fråga min mamma när hon gick in i klimakteriet men om det är mer vetenskapligt vet jag inte. I slutändan vet man ju inte om man kan få barn förrän man har fått sina barn. Det är ju det som är så svårt med de där tankarna.
En abort är jobbig hur den än går till men jag vill bara berätta att det finns olika metoder beroende på vilken vecka aborten göra.
Det jag tycker att du och din kille behöver fokusera på är hur angelägen han egentligen är att skaffa barn överhuvudtaget. Han vill göra saker innan. Han fick barn tidigt med sin förra och nu vill han ta igen det. Han bröt armen och nu måste ni skjuta upp bebisverkstan med 5 månader. Han vill att ni ska försöka om ett halvår i stället.
Jag skulle oroa mig mer över hans inställning än något annat. Vill du ha barn med den här killen?
Sen är det ju inte så att man måste sitta hemma bara för att man skaffat barn. Om ni redan nu har friluftsintressen så finns det ju inget som säger att ni inte kan ta med era barn i det. Om ni båda har lusten att göra saker så kan ni involvera era barn i era intressen. Har ni möjlighet till barnvakt kan ni fortfarande gå ut själva någon gång.
Men med det sagt så vet man inte hur det blir förrän man har fått barn. Man kan ha hur höga ambitioner som helst innan man har fått barn och sedan ändras ens prioriteringar och lusten att resa till New York med barn finns helt enkelt inte längre. Det måste man såklart vara beredd på så att man inte skuldbelägger varandra sen när man har fått barn. Men folk fortsätter att resa även med barn.
Gör han saker med sina barn idag eller passar han på när barnen är hos mamman? Det är ju en av fördelarna med att ha barn på halvtid, att leva det barnlösa livet igen. Hur mycket man än älskar sina barn så visst är det härligt att ha friheten att kunna resa iväg en vecka utan barn och utan att behöva krångla med långtidsbarnvakt.
Om du själv känner att du tycker att det här kom hastigt på och att du hellre vill vänta med barn så är det helt okej att göra abort, det behöver du inte skämmas för. Men gör du abort så har du även en abort att bearbeta och det tror jag är viktigt att vara medveten om. Allt det där som ni ska göra i sommar kan komma att överskuggas av att du har den där aborten. Personligen har jag mått väldigt dåligt av de aborter som jag har gjort. Jag vill inte påstå att du kommer att må lika dåligt som jag. Vi har en bra lag i Sverige, kvinnan bestämmer själv fram till vecka 18, men jag tror tyvärr att vi i vår angelägenhet om vår lag inte vågar prata om hur dåligt en del faktiskt mår. Ju bättre förberedd man är ju bättre förutsättningar tror jag att man har att hantera det.
Det du behöver göra är att skriva ned, varför du vill göra abort, för- och nackdelar med det, och varför du vill behålla, för- och nackdelar med det. En kurator kan hjälpa dig tonvis med att reda ut tankarna. Det är jättebra att din kille vill följa med. Ni kan gå dit tillsammans och även var för sig, du kanske behöver prata med någon både enskilt och tillsammans med honom.
Ju fortare du kan få kuratorssamtal, desto bättre.
Och förresten, inte för att vara taskig mot hans barn men de är nog de sista du ska tänka på i det här. Såvida du inte frågar dom så vet du inte hur dom egentligen tänker. De kanske skulle bli överlyckliga över en bebis i hushållet. Vi tenderar att tro att barn alltid kommer att känna sig undanskuffade så fort det kommer en bebis men så behöver det faktiskt inte vara. Det vore högst olämpligt av er att fråga dom i det här läget så blanda inte in dom. Om pappan tänker på sina barn så får han göra det. (Men han verkar oroa sig mer över andra saker?) Låt det här vara ditt beslut. Det är du som kommer att leva med det. Jag tror inte barntåget är kört för dig om du gör abort den här gången men det spelar ingen roll vad jag tror för det är du som ska leva med det.
