Vi som har ett eller flera MF/MA i bagaget och kämpar för ny graviditet

Tack :) Går in i v14 imorgon:)
Men det har verkligen suttit långt inne.. Efter båda missfallen (har inga barn sedan innan) så kändes det verkligen som att det inte kunde gå bra. (vågar dock inte riktigt ropa hej än) Hade så svårt att ens föreställa mig en lyckad graviditet, men för dom allra flesta så fungerar det ju faktiskt och det är på det stora hela väldigt få som fortsätter att få missfall efter missfall :)

Okej, så skönt att kunna känna det, i så fall är det bästa ju absolut att slappna av och lita på att kroppen säger till :) Håller tummarna för att det går vägen för er också nästa gång nu:)

Ingen plan spikad än, men ska ägna sommaren åt att vila och göra roliga saker, samt att fixa mer vitaminer och mediciner inför hösten.

Ja, så här långt har vi inte kommit innan så det känns ju ändå väldigt bra om man tänker lite logiskt :) Här erbjuds två ul, ett runt v 14 och så rul, men vi ville göra kub vilket inte erbjuds så vi var tvungna att först boka ett tidigt ul för att se vilken vecka jag var i  och sedan boka kub utefter det. Väldigt skönt med två extra ul, men fy sjutton vad nervöst..hade ju bara misslyckade ul innan.. Vi gjorde kub i tisdags och så föll det sig så att det ul som ingår här blir nu på måndag. Min bm tyckte jag kunde få behålla det ändå iom att jag är så nervös, så jag får se den en gång till innan rul:) (och så hoppas jag att det inte hänt något sedan sist då...) Hade aldrig klarat av att gå ända till rul innan jag fick se den för första gången, som många får göra...

Ja, förstår hur du menar.. har inga barn själv och och den oron att bli helt utan barn är tuff.. Att faktiskt ha en liten familj måste vara en enorm tröst i det hela. Men samtidigt så är det ju lite orättvist att jämföra så, saknaden efter ett barn och smärtan efter missfall är ju inte kopplad till att man har ett barn innan så jag tycker att dom som resonerar så att "men du har ju redan ett barn, var glad för det" har lite fel.. Man får vara tacksam för det man har och samtidigt sörja det man går miste om <3

Hur har det gått för alla?

Sjöv vänta jag in mensen o sen ägglossning.

Vill ha igång kroppen så vi kan börja försöka igen

Å tack för svaret. Hur långt gången var du när du fick missfall? Tänker att det kanske beror på sånt oxå....jag testade imorse och är negativt på grav test men positiv på äggläggningen ( har inte ägglossning utan vet att de kan visa positiv när de känner HCG)

Ja egentligen var det inget missfall utan jag tvingades avbryta graviditeten PGA grava kromosomfel hos fostret var då i vecka 15 eller 16.

20 maj skedde detta så det är tre veckor sedan. Jag har inte fått tid för återbesök eller liknande de har inte hört av sig. Är det någonting som man bokar själv/ vet du det?

Grattis till plus. Ta hcgblodprov genom tex Werlabs.se eller Blodkollen.se istället. Blodprov är mycket säkrare än urinstickor.

RUL om 2v. :)

Gjort KUB å där såg allt fint ut.

Njut som bara den!

GRATTIS!!!

Min kusin fick tvillingar och hon testade väldigt starkt och veckoindikatorn stegrade sig för ?för fort? så kanske

Vid mitt förra missfall så kom det två eller tre stora klumpar som jag förstod var ?bebisen? och en liten moderkaka, då förstod jag liksom att nu är allt ute. Men den här gången har det inte kommit några klumpar, så nu blir jag lite orolig att det inte har kommit ut som det ska, gjorde ett gravtest igår som var lite svagare än dom tidigare. Är det någon som vet om det ?ska? komma klumpar för ett missfall så att allt är ute? Vill också tillägga att första dagen jag blödde hade jag så himla ont över hela nedre magen, och sedan har smärtan suttit mer vid vänster äggstock och strålat ut i låret. Är det normalt?

Tack för svaret. Jag vet inte vilken vecka, men började blöda lite mer än en vecka efter jag plussade, det digitala gick aldrig över från 1-2, så kan inte varit mer än 4-5 veckor isf. Bör man kolla upp sig efter ett missfall? Vet att jag fick tjata till mig ett ultraljud förra gången jag började blöda.

Det var riktigt tufft faktiskt, var tom skönt att vara på ordinerad bebis-paus, behövde nog den för återhämta mig mentalt från allting... men nu känner jag mig redo och ganska positiv, 2020 SKA vi få en bebis!

Ja perfekt att detta hände oss precis innan sommaren också sen kom ju liksom sommaren, högtider och midsommar och långa sköna sommarkvällar i trädgården där man fått annat att tänka på. Jag kommer hålla ALLA tummar och tår för dig, klart det ska gå bra nu! <3