Varför så lite sex i vårt land?

Är det missär för att en kvinna VÄLJER att inte ha sex. För vem?

Sex är inget grundläggande behov, det är en drift, självklart kan driften se olika ut, en del har hög drift, en del saknar driften helt. Sedan vet jag att man gärna blandar ihop detta, för hade det varit ett grundläggande behov för överlevnad, så hade inte folk överlevt, eftersom det alltid har varit både män och kvinnor som inte fått sex med någon annan (och även inom övriga djurvärlden förekommer det, där många hannar inte får en chans att komma till).

Det finns ju hormonet oxytocin, men det hormonet kan man få på fler sätt än sex, närhet på olika sätt. En nybliven mamma får en skjuts av detta hormon när hon ammar sitt barn t.ex. Man kan få ökning av detta när man klappar en hund eller katt, och även när man har (frivillig) sex.

Du måste skilja på det att man kontrollerade sexdriften hos kvinnan, från det att kvinnor (och även män) väljer att inte ha sex.

Bestämmer du vad som är misär för andra?

Det är inte ett problem att människor kan välja hur mycket sex de vill ha.

Vad är alternativet? Tvångssex?

Bra inlägg.

Som du säger är det inget märkligt i att en kvinna väljer bort sex någon period i sitt liv, precis som det är helt normalt att en viss del av befolkningen faktiskt är asexuell (och inte ska behöva skämmas för det). Men här är det själva andelen - fjorton procent - som är skrämmande. Inte minst därför att de kvinnor som inte har sex öht troligen bara är toppen på isberget, där många sannolikt har sex väldigt sällan - i a f om det rör sig om en normalfördelning.

Jag har under de senaste månaderna läst hundratals, kanske tusentals inlägg härinne och jag kan inte påstå annat än att jag är en smula förbryllad. Själva poängen med vårt välfärdssamhälle är väl att folk ska ha bra och tillfredsställande liv? Det ekonomiska och materiella överflödet har väl inget egenvärde? Men i Sverige idag verkar vi kombinera en av världens högsta levnadsstandard - höga löner, låg arbetslöshet, långa semestrar, generös familjepolitik, ekonomisk högkonjunktur sedan ett decennium, jämställdhet som kanske inget annat land i världen - med en alltmer utmattad och stresskadad befolkning. Och avtagande libido är väl ett av de tydligaste tecknen på just detta.

Vad skulle hända om vi plötsligt gick in i en lågkonjunktur? Om bostadsbubblan sprack som  på 90-talet? Om vi mår taskigt redan nu - hur skulle vi då må om allt det vi nu tar som självklarheter plötsligt blev ett minne blott? Jag vågar knappt tänka tanken.

Jag är oerhört empatisk. Är det inte bra att 14% av svenska kvinnor slipper ha sex om de inte vill eller orkar? Varför är det så viktigt för dig att tvinga dem till saker de inte känner för? Skall de sätta igång och ha sex fast de inte vill för att någon Tom på ett forum sagt att de måste det? Du kanske borde ha mer empati och sluta vara så självcentrerad.

Nej, jag är mer orolig över de kvinnor som känner att de måste ställa upp på sex fastän de inte vill. I samhällen med bristande jämställdhet där kvinnor är beroende av män för sin försörjning och överlevnad så är det inte ovanligt att sexet sker på männens villkor. Det var först 1965 som det i Sverige blev straffbart med våldtäkt inom äktenskapet, i många andra länder är det fortfarande tillåtet.

Vadå betalar ett högt pris? På vilket sätt drabbar det dig att 14% av svenska kvinnor väljer att inte ha sex mot sin vilja och/eller med män de inte tänder på.

Inte riktigt. Dokumentärer är dokumentärer, däremot försöker du själv vinkla deras åsikter och resultat på ett sätt som de inte är avsedda för. Du lägger in jämförelser med andra länder där det i själva dokumentärerna inte finns något motsvarande. Vad du än personligen tycker så är svenskarna nöjdare med sina sociala relationer än många sydeuropéer. Fast det ignorerar du, eftersom det inte passar din agenda. Enkäter och undersökningar får man ta för vad de är. Hur vetenskapligt är undersökningen gjord? Vem har gjort den, vad har den/de för agenda? Hur många har svarat, vilka frågor har ställts, hur skedde urvalet? Finns det sociologiska faktorer till felsvar? Ett klassiskt exempel är män som alltid överdriver och kvinnor som alltid underdriver antal sexpartners i undersökningar, det finns som sagt undersökningar på det med. Folks åsikter är åsikter, de flesta människor vet skillnaden på åsikter och fakta. Barn lär sig källkritik i skolan idag, men det finns utbildningar för vuxna med om du vill bättra på dina kunskaper.

Här har du lite läsning:
www.thelocal.it/20141117/majority-of-italian-women-unhappy-with-sex-life

Det är väl inte så konstigt. Med tanke på hur många osäkra och tillfälliga anställningar som finns, och hur viktigt det är för många att vara nåbar för jobb så vore det ju ekonomiskt och socialt självmord att vara utan mobilen i ett halvår. Det är inte en snuttefilt vi pratar om, det är ett verktyg som används till allt från att betala räkningar till att hålla kontakt med jobb, vänner och familj. Tänk lite innan du reagerar med reptilhjärnan.

Om du är så empatisk som du säger så vet du mycket väl att den typ av fenomen som vi ser så mycket av i dagens svenska samhälle - sömnproblem, ätstörningar, svagt libido osv osv - är typiska indikatorer på psykisk ohälsa. Och psykisk ohälsa är ofta värre än fysiskt sådan: du kan ta ett piller mot t ex högt blodtryck men det finns inga piller som botar ångest eller svag sexualdrift. Du har säkerligen själv gått igenom svåra perioder i ditt liv och du vet då att kroppen och sinnet går in på ett slags "survival mode" där livet mera handlar om att överleva än att må bra. Under sådan perioder kan sexualdriften sjunka till nära noll - mig hände det i början av 90-talet när båda mina föräldrar var allvarligt sjuka samtidigt. Men om ett sådant tillstånd blir permanent så är det något som är radikalt snett.

Problemet är kanske vår syn på hälsa och ohälsa? Hälsa är inte "frånvaro av sjukdom" utan ett tillstånd av välbefinnande. När läkare skickar hem oroliga människor med beskedet "fru Perssons resultat var utmärkta så gå nu hem och var lugn" - trots att fru Persson känner sig renons på livsglädje, entusiasm och sexualdrift - så skapar de bara förutsättningar för ytterligare, mer konkret "fysiskt" lidande.

Brist på sex är en riskfaktor vad gäller många sjukdomar: vissa typer av diabetes, hjärt- och hjärnsjukdomar osv. Och kombinerat med t ex sömnlöshet kan det bli en riktigt explosiv blandning.

Den blandningen drabbar idag inte bara folk mitt i karriären utan även våra ungdomar, som redan i tidig ålder ofta har ett avtagande libido. Om du verkligen hade den empati du påstår dig ha skulle du knappast bagatellisera detta.

Men kanske är det som så ofta, att någon i din närhet måste drabbas för att det ska bli fattbart. Procentsatser förblir i den oempatiskes sinne inget annat än just torr statistik.

Förvisso kan dålig hälsa (både fysisk och psykisk) ge förändringar i sexualdriften och upplever man detta som ett problem, så ska det självklart tas på allvar, inget snack om saken. Men upplever inte personen det som ett problem, så är det inte heller ett problem. Dvs är personen nöjd med detta, kanske lever med en partner som inte heller ser det som ett problem (ja, det finns vita äktenskap), så är det inte tecken på ohälsa.
Sedan har jag en känsla att männen rent generellt kopplar hälsa och sexdrift och kvinnor, rent generellt, gör inte denna koppling.

Visst finns det relationer som kan fungera utan sex. Men för att det ska ske måste ju båda parterna vara "sexuellt svala" och då krävs det en sinkadus, rent statistiskt sett. Kanske dags för dejtingsidor för asexuella?

Bland oss människor finns det alla slags varianter på alla områden. Jag har en faster som när hon var yngre kunde somna ett par timmar i tv-soffan och efter den tuppluren var hur fräsch som helst och utan problem kunde inleda en ny dag. Men det innebär inte att bristande sömn för väldigt många är ett stort problem.

På samma sätt kan en människa leva ett utmärkt prima liv helt utan fysisk intimitet. Men man kan inte på något sätt göra detta till en norm eller ens till ett argument för att svag sexualdrift är ett mindre viktigt hälsoproblem.

Dessvärre tenderar vår kultur att förbise just det här och just därför finns det så stora mörkertal i vårt annars sifferbesatta samhälle. Och ofta får de som drabbas vända sig till orientaliska läror som tantra, zen osv för att hitta en lösning.

Jag gör det inte till en norm, men vill inte göra saker till ett problem när det inte är det. Som jag skrev, så ser jag det självklart, att om någon har ett problem med minskad sexlust/drift, så ska det tas på allvar.
Att sedan de med problem i vissa fall hittar en lösning i de orienatliska lärorna är väl inte helt fel, om det fungerar.
Det är ju dessutom jättebra att man kan hitta en lösning, utan att behöva plocka in vår vård, om det inte är ett medicinskt problem.

Varför skulle någon vilja bota låg sexdrift om personen inte upplever detta som ett problem.  Singlarna som ägnar stor del till att fundera över andras sexliv och att människor borde ägna sig åt umgås med främmande av motsatta könet överallt uppmanas ju inte att söka hjälp för att dämpa sexdriften trots att det faktiskt finns medicin som dämpar driften