sextiotalist

Äldre 10 Apr 10:37

176 svar

Varför skaffar ni barn?

washo skrev 2019-04-09 19:59:10 följande:

Jag undrar varför folk skaffar barn?
Man umgås ju knappast med sina barn nu för tiden.
Det vanliga är att barn går på dagis 8-12 timmar om dagen vilket är fruktansvärd i sig. Man kommer hem vid 16-17 tiden med barnet och då har man ca 2 timmar på sig att förberedda äta diska och sedan natta barnen. Förhoppningsvis blir det lite lek med barnen. Så går veckan mot sitt slut.
På Helgerna ska det vara fullspäckat med aktiviteter eller själv lek.
I båda fall är föräldrarna frånvarande.
I bästa fall blir det lite lek.
Och självklart massa skäll och uppfostran med allt vad det innebär.

Vid 18 års ålder är barnen så otrygga att de vill flytta ut och föräldrarna pustar ut och kallar det självständighet.

Vilken värld lever du i?
Vi arbetade förvisso heltid, men eftersom vi var två föräldrar så fick sonen vara med oss 6 timmar om dagen. Pappan hämtade honom vid 16-tiden och han brukade somna vid 20-tiden. Lekte gjorde han på dagis, vi gjorde annat tillsammans med sonen istället.

Sambons barn flyttade hemifrån direkt efter gymnasiet, pga studier på annan ort, sonen flyttade ett år efter gymnasiet, pga samma anledning.

Långa dagar på dagis behöver inte vara så negativt, det beror självklart på hur det är där. Men igår pratade jag med en kollega med två förskolebarn. Det dagiset de går på är väldigt litet, mycket personal och väldigt lugnt.
Förr i tiden (då räknar jag inte med den korta hemmafreran) så satt inte mamman och barnet ihop. Mamman arbetade lika mycket som pappan, speciellt om de hade ett lantbruk. Lek fanns det inte tid över, utan det var syskonen som lekte med varandra.

Självlek är inget fel alls, föräldrarna är inte lekkamrater, de är föräldrar och att vara med sina barn behöver inte heller vara att leka, det finns hur många sätt att vara med sina barn utan att leka.

Det är väldigt, väldigt ovanligt att barnen flyttar hemifrån innan 19, eftersom de allra flesta går på gymnasiet då.

sextiotalist

Äldre 11 Apr 11:53

#13

washo skrev 2019-04-11 11:33:15 följande:

Haha ja den värld som jag beskrev.
Antigen har du inte läst eller så har du inte förmågan att ta in det som står i text eller så fullbordar du självbedrägeri. (Läs på om detta)
16-20 är 4 timmar. Hur fick du det till 6 timmar? :)

https://www.expressen.se/debatt/varfor-skaffar-man-barn-om-man-inte-vill-umgas-med-dem/

Aha han lekte på dagis...Det är ju det jag skriver om att föräldrarna leker inte med sina barn och det är vetenskapligt bevisad att leka med sina barn speciellt småbarn skapar goda relationer som vuxna.

https://www.raddabarnen.se/rad-och-kunskap/foralder/sa-starker-du-relationen-till-dina-barn/
Se punkt 6 hur viktig lek är

Vad gjorde ni tillsammans då?
Långa dagar på dagis har vetenskapligt sett negativa effekter.
Den dagis du pratar om representerar inte Sverige som helhet.
Ja du har rätt tid prioriteras till annat än barnen. Syskon får agera vuxen och ta det ansvaret...det är ju inte så det ska vara. Kanske därför dina barn flydde från dig? :) Studera var kanske bara en ursäkt.

Det är skillnad på att leka en stund med sina barn och kamratskap du pratar om.
Kan du nämna andra saker du kan göra med en 3åring förutom lek?
Jag nämnde VID 18 :9 dvs ca 18-21 är vanligt men kanske ännu senare numera pga bostadsbrist m.m.

Men jag är ingen lekande person, om du läser vad jag skrev, så gjorde vi annat med vår son. Vi var mycket ute i skogen (istället för lekparker) många promenader, där han fick undersöka världen och fick svar på frågor. Han var med både sambon och mig i våra vardagssysslor, hjälpte mig i trädgården (hjälpte och hjälpte men ? ;) ).
Han älskade att vara ute på stan, så vi var ofta inne i Stockholm och där var det mycket att titta på statyer, fina hus och museum (som han tyckte var roligt), något annat han gillade var att titta på flygplan, så vi var också på både Arlanda och Bromma och tittade på flyg. Fick jag godkänt nu?

Jag är själv uppvuxen med yrkesarbetande föräldrar, precis som min mamma och hennes mamma. Så hemmafruar det är ingen tradition hos oss.

sextiotalist

Äldre 11 Apr 16:39

#21

washo skrev 2019-04-11 16:26:01 följande:

haha vadå ta det lugnt
Jag är lugn som en filbunke

https://www.viforaldrar.se/barn-2-5-ar/5-saker-ditt-barn-behover-fran-dig/
Du verkar inte gilla att läsa men läs gärna hela.
Speciellt punkt fyra som jag gärna klistrar här till dig

4. Att ni har roligt tillsammans

Malin Broberg: ?Barn- och föräldrarelationen är ömsesidig. Barnet behöver känna att ?du kan njuta av att vara tillsammans med mig och jag njuter av att vara tillsammans med dig?. Och föräldrar behöver känna och förstå hur viktiga de är för sina barn. Att de inte är utbytbara.

Att ha roligt med varandra är grunden till det kitt vi har ihop, vi och våra barn. Det handlar inte om stora saker som att gå på Liseberg. Det handlar om att hitta stunder i vardagen för att till exempel leka tittut, läsa en bok, bygga lego eller spela boll på ett roligt sätt. Att känna att man är nära, helst en stund varje dag. Att känna att relationen i grunden bygger på glädje över att vara tillsammans.

Goda stunder tillsammans är bra på flera sätt. Till exempel minskar det antalet konflikter.?

Det står inte lek, utan att man skapar en relation och har roligt. sedan tog hon exempel på att det är det lilla som räknas. Inte ett ord att leka, utan har roligt tillsammans. Det kan man ha på många sätt

sextiotalist

Äldre 11 Apr 16:43

#22

washo skrev 2019-04-11 15:19:21 följande:

Det du skriver om är ju också en variant av lek t.ex skogen men var du närvarande i skogen med honom?
För barn är det mesta lek om föräldrarna är närvarande på barnets villkor.
Är man på en lekplats t.ex och inte ser barnet och istället glor i telefonen hela tiden, ja då är man inte närvarande och det skapar inga goda relationer.

Seriöst hur kan en 3åring tycka museum är roligt framför en lekpark med gungor rutschkanor eller rita, måla sparka boll m.m.???
Ett museum med närvarande föräldrar kan absolut vara en komplement lek men knappast kan den ersätta det små barn tycker om.
Jag tror mest att det var ni vuxna som ville besöka museum eller shoppa på stan men intalade er om att barnet gillar det. Det heter självbedrägeri :)

Jag har absolut inte pratat om att man ska vara hemmafru.

Ja, en tre-åring kan älska ett museum och även vetenskap. Sonen föredrog att se på tekniska program framför Bollibompa och hans favoritmuseum var det tekniska museet i Stockholm (och han var inte det enda barnet som tyckte om att vara där), Vasamuseet, Naturhistoriska var också två favoriter.

sextiotalist

Äldre 11 Apr 16:57

#24

washo skrev 2019-04-11 16:48:36 följande:

Menar du allvar?
Ser du inte ordet leka?

Här får du ett utdrag ur texten maestro :

till exempel leka tittut

Hon tog exempel på roliga saker som man kan göra, OK, leka tittut, men hon skrev aldrig att man skulle LEKA med barnen, utan att man skulle ha det roligt med barnen.

sextiotalist

Äldre 11 Apr 17:42

#27

washo skrev 2019-04-11 17:07:33 följande:

Då har du väldigt unik 3 åring som älskar museum eller så uppfostrar du honom till lillgammal :) det sistnämnda finns det gott om

Tja, det var alltid många barn som var där och verkade ha roligt.

Visst påverkas barn av ens intressen. Men hans intresse för teknik har kommit av sig självt och han kunde leka, men det gjorde han med sina kompisar. Vi föräldrar gav annat till honom. Tydligen har det varit starka minnen. För han när han pratar om sin uppväxt så är det skogspromenaderna och museibesöken han pratar om, inte besöken på lekland eller så. Han säger att han är glad att vi har gett honom detta.

sextiotalist

Äldre 12 Apr 10:54

#35

Mrs Moneybags skrev 2019-04-12 10:44:19 följande:

Gå på valfritt museum vilken helg som helst. Det formligen vimlar av treåringar och andra små nyfikna barn där. Vad är det som säger att små barn inte skulle vara intresserade av att lära sig om natur och kultur, vetenskap mm på sin egen nivå? Det finns många utställningar som riktar sig till barn. Jag var på Operan med min son när han var 4. Hur kul som helst! Barnopera, då.

Du verkar ha väldigt snäva regler för hur man får umgås med sitt eget barn. Tur att de flesta barn har föräldrar som följer sina egna intressen och tankar om vad ett barn kan göra.

Jag misstänker att de som har ett stort hundintresse har med sina barn på de aktiviteter som rör hundar, hästägare har med sina barn i stallet, motorintresserade tar med sina barn dit.
Trädgårdsintresserade gräver i jorden med sina barn.
De som gillar att resa tar sina barn med på resor, de som är kulturintresserade gör sådant med sina barn.
Det viktigaste är ju att man får en relation med sina barn och gör trevliga (och roliga saker med sina barn).
Barn kan ju tom tycka det är roligt att sortera tvätt med mamma eller pappa, vika handdukar, plocka ur diskmaskinen, dammsuga etc.
Föräldrar behöver inte LEKA med sina barn, men de behöver vara med sina barn.

sextiotalist

Äldre 12 Apr 11:42

#38

washo skrev 2019-04-12 10:57:13 följande:

Allt lek ska vara på barnens villkor!
Inte på vuxnas villkor!

Skämtar du. Som förälder är man första hand förälder, med ansvaret att vägleda ens barn in i vuxenvärlden. Att ge barnen redskap så de kan bli trygga vuxna. Vår uppgift är inte att vara lekkamrater åt våra barn.
Barn leker med sina lekkamrater på deras villkor, vi föräldrar vägleder våra barn (och nej, det innebär inte tråkiga sysslor och skäll)

sextiotalist

Äldre 13 Apr 13:57

#44

washo skrev 2019-04-13 12:29:09 följande:

Här kommer ett långt men viktigt inlägg för er som känner igen sig i otrygg anknytning men även er som är intresserade.

AFFEKT är upplevelsen av en känsla.

AFFEKTREGLERINGSTEORI är en terori som beskriver hur människor lär sig eller utövar kontroll över sina känslor.

I ANKNYTNINGSTERORIERNA finns förklaringar till hur man hanterar känslor. En person med otrygg anknytning har t ex lättare att uppleva negativa än positiva känslor.

Genom att mötas och bekräftas i känslor uppstår en grundläggande förmåga att reglera dem redan hos spädbarnet. Detta sker genom att de som tar hand om och leker barnet visar och bekräftar känslor. Genom att de hjälper barnet reglera sina känslor genom att trygga det på ett lekfullt sätt. De blir den trygga hamnen barnet kan återkomma till och lugnas innan stressen blir ohanterlig.

Som vuxen har personen lärt sig trygga sig själv genom att kunna reglera sina känslor. Den vet vad den känner, varför och vad som behöver göras.

Men, vad händer när det inte fungerar. När skadan är skedd och den vuxen upplever ÅNGEST och stress med känslor för att dennes föräldrar saknade förmågan eftersom de/den själv saknade förståelsen?

Den stress barnet upplevde blev till slut ohanterlig så hjärnan (inget medvetet val) stängde av känslorna. För att undvika uppleva det hotfulla togs diverse strategier till. För att undvika triggers som oro, misslyckande, kritik. Exempel på strategier är:

Diverse missbruk (mat, droger, alkohol, spel, sex)

Överdriven träning

Överdrivet social (vill inte vara ensam)

Prestation i fokus (vara duktig)

Ständig anpassning vara andra till lags med resultat av dålig självkänsla och självkännedom

När skadan är skedd,

när man som vuxen uppmärksammar problem med att hantera känslor vad gör man då? Går det att reparera? Hur ska man hantera de felprogrammeringar som blivit resultatet av många års undvikanden och tokiga strategier där ÅNGEST ofta är en fruktansvärd biverkan av undvikande och brist på förståelse.

Jo, med hjälp av en kunnig terapeut och föräldrarna kan jobbet som aldrig blev gjort äntligen göras. Den kan:

Bekräfta känslorna

Förklara reaktionerna

Svara på frågorna

Ge exempel

Hjälpa till att sortera i känslorna (ångest är den obegripliga härvan av outredda känslor)

Vara den trygga hamn man saknat

Trösta

Stötta

Det tar tid att först riva ned den felaktiga grunden, förstå vad som hände och börja lita på någon så att grunden kan byggas upp som det var tänkt från börja. Stark och stabil.

Allt detta kan man uppnå utan

washo skrev 2019-04-13 12:29:09 följande:

Här kommer ett långt men viktigt inlägg för er som känner igen sig i otrygg anknytning men även er som är intresserade.

AFFEKT är upplevelsen av en känsla.

AFFEKTREGLERINGSTEORI är en terori som beskriver hur människor lär sig eller utövar kontroll över sina känslor.

I ANKNYTNINGSTERORIERNA finns förklaringar till hur man hanterar känslor. En person med otrygg anknytning har t ex lättare att uppleva negativa än positiva känslor.

Genom att mötas och bekräftas i känslor uppstår en grundläggande förmåga att reglera dem redan hos spädbarnet. Detta sker genom att de som tar hand om och leker barnet visar och bekräftar känslor. Genom att de hjälper barnet reglera sina känslor genom att trygga det på ett lekfullt sätt. De blir den trygga hamnen barnet kan återkomma till och lugnas innan stressen blir ohanterlig.

Som vuxen har personen lärt sig trygga sig själv genom att kunna reglera sina känslor. Den vet vad den känner, varför och vad som behöver göras.

Men, vad händer när det inte fungerar. När skadan är skedd och den vuxen upplever ÅNGEST och stress med känslor för att dennes föräldrar saknade förmågan eftersom de/den själv saknade förståelsen?

Den stress barnet upplevde blev till slut ohanterlig så hjärnan (inget medvetet val) stängde av känslorna. För att undvika uppleva det hotfulla togs diverse strategier till. För att undvika triggers som oro, misslyckande, kritik. Exempel på strategier är:

Diverse missbruk (mat, droger, alkohol, spel, sex)

Överdriven träning

Överdrivet social (vill inte vara ensam)

Prestation i fokus (vara duktig)

Ständig anpassning vara andra till lags med resultat av dålig självkänsla och självkännedom

När skadan är skedd,

när man som vuxen uppmärksammar problem med att hantera känslor vad gör man då? Går det att reparera? Hur ska man hantera de felprogrammeringar som blivit resultatet av många års undvikanden och tokiga strategier där ÅNGEST ofta är en fruktansvärd biverkan av undvikande och brist på förståelse.

Jo, med hjälp av en kunnig terapeut och föräldrarna kan jobbet som aldrig blev gjort äntligen göras. Den kan:

Bekräfta känslorna

Förklara reaktionerna

Svara på frågorna

Ge exempel

Hjälpa till att sortera i känslorna (ångest är den obegripliga härvan av outredda känslor)

Vara den trygga hamn man saknat

Trösta

Stötta

Det tar tid att först riva ned den felaktiga grunden, förstå vad som hände och börja lita på någon så att grunden kan byggas upp som det var tänkt från börja. Stark och stabil.

Allt detta kan man uppnå utan att leka barnlekar. Man kan både bekräfta barnet, känslor och vad barnet gör, anknytningen kan man få på så många sätt. Vi samsov länge.

Sonen behövde aldrig skrika, vi svarade på hans signaler. Vi hade ytterst sällan barnvakt. Skulle nog säga att han var en nöjd bebis.

Han blev lyssnad på. Och han lyssnade på andra.

Han fick vara med oss i vardagen, vilket har gjort honom till en trygg och stabil vuxen ung man.

sextiotalist

Äldre 13 Apr 19:44

#46

washo skrev 2019-04-13 18:36:02 följande:

Att sova med barnet är inte tillräckligt även om det är en bra grej ni gjort!

Att omhänderta barn är jätte bra men små barn behöver mer än så.

Att leka med barn stärker självkänsla kreativitet samspel i en nära relation och den tryggheten kan bara föräldrar erbjuda i början

Lek är otrolig viktig

Kontakta BUP i eran region ska ni få höra saker ni aldrig hört innan!

Det gäller att man är öppen och ödmjuk och inte skälla på BUP.

Men vad har Bup med min (och även de andra med trygga barn) att göra?

Kan du inte förstå att det finns flera sätt att vara en bra förälder på. Du är så fixerad vid lek, man kan vara en närvarande förälder på så många olika sätt.

Det finns absolut föräldrar som inte är bra, men de finns även bland hemmaföräldrar, de allra flesta föräldrar är bra föräldrar. Barn är olika och behöver mötas på olika sätt.

Själv var jag inte ett lekande barn, jag trivdes bäst att pyssla med mitt eget.

Varför skaffar ni barn?

INNEHÅLL