Oj vad mycket som hänt här! Grattis till flera fina plus och all medkänsla till er som fått negativt eller börjat blöda. Det finns ingen tröst att ge. Var och en måste få lov att själv känna hur mycket man orkar med. Men mitt enda tips, efter 11 IVFer, är att inte fatta några beslut om framtiden när ni sörjer ett minus. Tankar om att man ger upp och att det därför aldrig blir något gör sorgen över just detta försöket värre. Man kan inte veta vad man vill eller orkar om ett par månader. Ge upp ett försök i taget och sörj det, men fatta bara beslut när ni står på stadig mark.
Jag åkte till gynakuten natten mellan sön-mån efter att ha varit överstimulerad i fem dagar, då ruvardag 10 med tredagars. Det är läskigt så lite de kan om IVF och jobbigt att behöva förklara allt. Jag var såååå törstig, drack konstant och hade svullnat 10 cm över midjan mer runt magen. De tog prover och jag fick vänta i flera timmar. Läkaren förklarade att jag har OHSS. När han skulle gå frågade jag om det kan betyda att jag är gravid och han då i förbifarten ?Ja, det var ju svagt positivt? och så gick han.... ehhh! Va? Jag frågade sköterskan som sa att ?ja, det var mycket, mycket svagt?. Jag förklarade att jag kissat precis innan jag lämnade urinprovet och att jag druckit en liter timmen innan men hon vidhöll att det inte spelade någon roll. Läkaren kom tillbaka och då frågade jag om hcg i blodet, DÅ svarar han att det saknar betydelse eftersom jag gjort IVF. EHH VA, IGEN?? Han menade att ägglossningsprutans lilla hcg skulle kunna ge utslag. Jag fick förklara att det är omöjligt mtp att det var 15 dagar sen jag tog den. Då sa han glad och förvånad ut och sa ?Vad roligt! Värdet var 79 så det är normalt för tidig graviditet?. då var kl 03 och jag var så trött och hade ont. Var glad men också väldigt bekymrad över huruvida jag hade okej Hcg eller inte!
Igår behövde jag göra återbesök och min OHSS har gått över till måttlig, alltså lite värre. Jag ser ut som om jag är i femte månaden och jag har oooont i hela buken. Men ännu är blodvärdena okej. Denna gången fick jag träffa en bra läkare som berättade att mitt hcg dubblerats och att allt utöver överstimuleringen såg fint ut. Så först igår började jag ta in det. Idag tog jag ett vanligt gravtest och vi håller oss försiktigt glada. Jag har ju haft många missfall men nu kör vi på kortison, inohep och intralipid och jag hoppas det var tricket som fick min son att stanna i magen . Oj vad långt det blev! Det är lite drama här :)