Jaa, känns jättekonstigt och overkligt! Ska jag verkligen få en bebis till slut? :O
Tyvärr inga indikationer på att något är på gång, är nästan påväg in i den där "öh, är det ens en bebis där inne? jag kanske bara är svullen"-fasen haha. Nej men jag försöker ställa in mig på två långa veckor, så får allt annat bli en glad överraskning :)
Hur mår du?
Förstår drt! Kände så jag med! Men snart kommer det dra igång :D har ni nära till förlossningen?
Hej på er! Vår efterlängtade son är äntligen här, han kom 11 dagar efter BF. De sista veckorna var verkligen mentalt tuffa alltså. Blev till slut igångsatt och det blev en lite tuff förlossning med en del komplikationer för mig. (Vill inte skriva så mycket detaljer publikt men kan dela i annan kanal vid intresse.) Bebis däremot mådde prima hela tiden ???? Kroppen är ju dock fantastisk, helt sanslöst vad snabbt den återhämtar sig och vilken skillnad det blir bara på några dagar.
Nu är vi hemma lite omtumlande. Har varit betydligt mer logistik med en nyfödd än jag hade insett :p Framförallt kring amning och mat. Har också haft det kämpigt med amningen sen start, lite sen sugstart och svårt med grepp och ointresse osv. Har varit nära att ge upp och gå över till flaska flera gånger redan. Men sen har jag aldrig känt att amning är så viktigt och inte varit säker på att jag vill, så är nog inte jättemotiverad. Nu har vi dock gjort några små framsteg och då vill man ju inte ge upp... Just nu sitter jag dock med mjölkstasen från helvetet :( Får hoppas det går över fort.
Ja känslorna är lite all over the place, en riktigt emotionell berg och dalbana. Kan inte fatta att vår bebis är här nu, som jag har längtat och väntat och kämpat. Helt overkligt.
Åh, vad härligt att läsa att han äntligen är här! Stort grattis till er föräldrar! <3
Bebis nummer 2 då från PCO, Letrozol-tråden, eller hur? Wow, alltså!
Blir såklart nyfiken på vad för sorts komplikationer du menar men förstår att du inte vill dela allt här på FL. Hoppas att oavsett vad som hände och vad du fick utstå, att du återhämtar dig bra och att det inte medför några men för dig! Jag har bara några veckor kvar nu (går in i v. 37 imorrn) och behöver inte läsa fler skräckhistorier heller så kanske är det bra att vissa inte delar allt, haha!
Det där med amning har jag förstått kan vara en jäkla resa för många. Man får göra vad man kan och orkar, det viktigaste är ju att bebis mår bra och det gör de oftast lika bra med ersättning. Att sätta ribban för högt för sig själv redan från start är inte bra oavsett. Hoppas det löser sig till det bästa för er :)
Känns helt overkligt att jag också kommer bli mamma om några veckor... Får hålla tummarna för att vår bebis inte dröjer så länge som 11 dagar efter BF bara :O
Vi började med amningsnapp redan hennes andra dygn för hon fick inget grepp annars. Och så fick hon gulsot så hon var tvungen att ligga i solmatta två dygn och av det blir de rätt slöa och sover och ville inte äta så hade rätt kämpigt med att få henne att vakna och äta så hon gick inte upp så bra i vikt i början. BVC hetsade om att koppmata, pumpa och ge ersättning efter ett schema så allt blev bara jättejobbigt psykiskt tycker jag. Men efter hon börjat gå upp i vikt så har det känts bättre men har behövt amningsnappen fram tills förra veckan vilket varit rätt omständigt. nu kör vi utan. Dock är hon dålig på få ett bra tag så har konstant ömma bröstvårtor typ :/ men de börjar bli bättre!
Ja det är redan klibbigt när vi kör hud mot hud så förstår verkligen vad du menar!
Åh stort stort grattis till er son!!<3 så fantastiskt att ni nu också är föräldrar! Blir också lite nyfiken på förlossningen och komplikationerna, men förstår om du inte vill dela här! Och skönt att du känner att du återhämtat dig så bra! Är din sambo hemma två veckor nu?:)
Vi hade också en sen sugstart, hon var inte alls intresserad av att suga på nästan 20 timmar så till slut sa de på bb att vi måste få henne att äta, ett dygn var tydligen som Max det fick gå utan mat. Och då fick hon till slut grepp efter många om och men men då fick jag ett sår efter som gjorde svinont. Det kombinerat med att hon inte fick grepp ledde till att vi började med amningsnapp. Har ni testat det? Det hjälpte oss mycket!
Ah vi fick också sätta larm och det var så himla svårt att väcka haha hon ville verkligen inte vakna där i början. Jag är inte heller så jätteför amning egentligen, (tycker inte det är så mysigt) men mer att jag tycker det är så himla mycket smidigare att alltid ha med maten, slippa diska alla dessa flaskor och behållare, att det går snabbt osv osv. Vi delammade i början och blev ingen tuttförvirring för henne så det gick bra men det kan ju hända vissa så det kan man ha i åtanke, och som du säger har jag hört att det är bättre att få amningen etablerad först om man vill fortsätta amma. Vi gav faktiskt ersättning inatt för hon var så bråkig och jag kände bara att jag inte orkade mer och var så trött, och det gick ju bra det med! Kämpa på, det kommer bli bättre <3
Men gud så härligt!! Att va hemma hela sommaren båda två, måste kännas magiskt :) och med liten bebis, allt är läskigt i början och jag kände mig osäker på de mesta haha, så var väldigt skönt att min sambo har jobbet hemifrån hela tiden och kunnat vara behjälplig.
Det är inte förens nu senaste veckorna som jag känt mig bekväm med att amma ute och bland kompisar, och det är mycket för att vi inte behöver amningsnappen och för att hon tar bröstet direkt osv. Men som du säger, amningsnappen är jobbig för den åker av hela tiden, och all steriliseing och diskning, jag tyckte också det var väldigt omständigt så låter skönt att ni inte behöver den längre!
Nej de första typ två tre veckorna gav vi i kopp efter varje amning, efter order från neo, för att få henne att gå upp i vikt. Då hade jag pumpat ur bröstmjölk som vi gav henne. När vi inte behövde tillmata längre, då hon gått upp i vikt, så skippade vi koppen. Sen när vi började med flaska efter typ en månad så var det oftast bröstmjölk men ibland ersättning då de var så jobbigt och tog massa tid att pumpa. Även där massa diskning och steriliseing osv.
Låter jättebra, ni verkar ha en bra plan tycker jag och skönt att du släpper till bra till pumpen, det hjälper mycket! Du får uppdatera hur det går med amningen :))
Idag gick vi in i v. 39 och har bara två ynka veckor kvar till BF! Crazy! Har blandade känslor nu angående om jag är tillräckligt redo och förberedd inför förlossningen men jag känner överlag att detta är väldigt overkligt. Att resan i att vara gravid snart är över. Att få barn. Att bli mamma. Det är ju så efterlängtat men samtidigt skrämmande. Ingen upplevelse kommer ju vara så stor som denna. Det är så mycket tankar och känslor i ett enda virrvarr.
Men som du säger kommer nog allt falla på plats när det väl är dags. Är helt inställd på att gå över tiden och känner mig trygg i att man får en kontroll och trolig igångsättning på 41+0 om barnet ännu inte kommit då. På förra barnmorskebesöket hade lilla livet ännu inte sjunkit ner och fixerat sig så det är väl förhoppningen inför nästa besök 30/6.
Hoppas att amningen går bättre och att ni får ut det bästa av två världar sen när amningen etablerats. Glad midsommar till er! <3
Hoppas amningen fortsatt okej. Blev det ett klipp i tungbandet?
Idag gick vi in i vecka 39 och det känns ju overkligt på så många sätt. I början ville jag att veckorna bara skulle gå och nu (sen ett bra tag tillbaka) har det gått så snabbt så jag inte hinner med! Vet inte om jag är redo eller ej. Har mycket tankar och känslor som snurrar runt. Det enda jag vet är ju att detta är så efterlängtat. Vi har verkligen förberett allt vi velat förbereda och ser fram emot att träffa vårt barn men samtidigt är det så stort. En upplevelse utan dess like. Ett ansvar som man aldrig tidigare haft. En kärlek man inte tidigare känt. Åh, blir så nervös och känslosam av allt.
Men snart så. Snart händer det <3 Glad midsommar till er!
Idag är det BF men än så länge tycker bebisen att det är skönast på insidan :)
Har nog haft någon förvärk och starkare sammandragningar med mensvärk den senaste veckan, oftast på natten eller morgonen. Även molvärk till och från vissa dagar. Slemproppen har nog börjat släppa i omgångar; såg en slemklump på pappret idag som jag även såg för några veckor sedan. Men ingen starkare smärta eller annat på gång. Bara väntan nu... Hoppas bara att bebisen blir trött på att ligga trångt där inne och vill komma ut innan igångsättning 41+0.
Woho för din milstolpe! (även om det blev lite knasigt) Offentlig amning kan nog vara stressande och jobbigt på olika och många sätt. Man får göra det som funkar för bebis och en själv tänker jag.
Hur mår ni annars i värmen, du och lillen?
Länge sen jag var in här nu! Skickar en uppdatering, lillan växer på så jäkla snabbt vill verkligen att tiden ska pausas. Hon blir 4 månader idag och allt går jättebra. Amningen funkar bra (känns de som iaf hahah, får väl se på nästa BVC-koll om hon går upp som hon ska), och hon har blivit lite mer människa om ni förstår, förut var det mest äta och sova, nu är hon mycket mer vaken och pigg, har börjat skratta och jollra och är så himla charmig. Börjat sträcka sig efter leksaker och ska stoppa allt i munnen. Sover bra på nätterna också, i egen säng (så skönt, samsov i början men kunde inte riktigt slappna av). Enda som är jobbigt är väl solen och värmen.. inte lätt på promenader, hon vill knappt ligga i vagnen så blir mkt bärande och är svårt att undvika solen helt då så vi har faktiskt hållit oss inomhus mest på dagarna och går ut på kvällarna när det är svalare.
Wow bf idag minnin! Hur känns de? Tänk att ni snart ska få träffa er bebis! <3
Och akalei, stort med amningen offentligt! De kommer gå bättre och bättre, lovar! Hur går allt annars? Sömn? Mat? Tycker ni också det är jobbigt med solen och värmen?
Kramar till er!
BF är sedan länge överstökad och är nu på tredje dygnet med oregelbundna värkar... Man ställer juni sig på smärta men satan vad ont de gör! Inatt kunde jag inte sova alls. Det är verkligen kämpigt när det bara "är" utan att leda någonstans. Visst, slemproppen har troligtvis släppt; har haft rikligt med slemmiga flytningar i alla dess färger de senaste dagarna men inget annat.
Tröstar mig med att vi förhoppningsvis har vår bebis i famnen innan veckan är slut <3
Hej, tjejer!
Hoppas allt är fint med er och era barn :) Nu har även jag blivit mamma!
Den 14/7 föddes vår son, 3535 g tung och 49 cm lång. Helt perfekt! <3 Det tog tre dygn med oregelbundna värkar tills vattnet gick. Vi åkte in på kontroll vid 04.00 på natten och var redan öppen 5 cm till min stora förvåning! Fick bli lustgas och epidural för min del under de kommande timmarna där och innan lunch var jag öppen 10 cm. Tog lite tid sen för honom att lägga sig rätt (vilket inte riktigt lyckades då han föddes i kronbjudning) och han är född strax efter kl. 14.00 på eftermiddagen.
Direkt efter födseln hamnade jag i en dimma. Som att jag var där men inte där. Jag såg att jag höll mitt barn men det kändes som jag såg det ut någon annans ögon. Som i en film liksom. Känslan höll i sig till kvällen. Upplevde ni nåt liknande?
Amningen krävde lite finess och tålamod de första dagarna men fungerar nu bra. Han är oftast nöjd efter ca 15 min och tydligen är det grädde i mjölken då han gått upp dubbelt så mycket som förväntat vid hembesöket av BVC. Så skönt för var orolig över om han fick i sig tillräckligt när han helt plötsligt gick från att amma 30 min-1 h till 10-20 min per gång. Har en del mjölkstaser i brösten så har fått pumpa ut lite extra för att släppa på trycket ibland när det går långt mellan amningstillfällena.
Sömnen var ju sådär de första dagarna men när vi kom hem så slappnade man av på ett annat sätt och det kändes som det även hjälpte honom. De senaste två nätterna har han varit vaken max tre timmar i olika omgångar så jag har själv kunnat ta igen mig.
Jag mår också bättre nu när det gått en vecka sen födseln. Förlossningen gick ju kanon även om det gjorde svinont. Fick ni uppleva den berömda "ring of fire"? Det fick jag. Ingen rekommendation på den, haha! Fick första gradens bristning och är så tacksam för att det inte blev värre då det var min största rädsla.
Allt är bra med bebisen och med mig men alltså, min man och jag har tjafsat mer denna veckan sen sonen kom än vad vi gjort på flera år känns det som. Känslorna är verkligen all over the place, det är svårt att hålla sig saklig och ödmjuk mitt i oro, välvilja och när allt är så nytt. Hur hade ni det med relationen i början? Nu när det gått ett tag?
Kram på er!