Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
<3 Jag med!! Tycker det känns mycket bättre så <3 Åh, det hoppas jag verkligen med! <3
Va skönt att du känner du att du tagit dig ur det värsta och kan se det så nu <3 även om det SÅKLART fortfarande är jobbigt! <3 Är hemskt hur man ska behöva slängas mellan hopp och förtvivlan på det sättet.
Förstår dig helt. Det är verkligen en helt annan sak att få ventilera med de som faktiskt går igenom denna resa som innebär så otroligt mycket blandade känslor. Innan jag gick in i detta så hade jag inte en ANING om detta. Och jag hade heller inte förstått tror jag om någon pratade med mig om det, även om jag hade försökt att vara stöttande förstås. Jag har varit tvungen att själv uppleva detta för att förstå vad det handlar om. Hur stark längtan blir, hur smärtsamt det är när det inte blir något, hur hopplöst det kan kännas etc. etc. etc. Och håller med om att det lätt viftas bort, istället för att faktiskt prata om det. Det gäller mycket annat också. Tror i många fall att vi är "programmerade" sen barnsben att man tröstar genom att rikta fokus framåt, inte i nuet. Ibland vill man ju bara prata, få medkänsla som du säger, ventilera, inte att det ska "hittas en lösning till problemet", att man ska "se det på det här sättet". Det är liksom vad det är, och låt mig vara där en stund.
Min bror och hans sambo väntar ju barn nu som kommer i september. Jag har berättat för honom om detta, men jag märker att han inte riktigt förstår (det har gått extremt lätt för dom). Jag har pratat en hel del med min mamma, som i sin tur också pratat med min bror som undrat hur det är med mig. Hon har bland annat förklarat att jag exempelvis inte orkar med gravidmagar etc. just nu. Ändå så skickar han en bild på henne med gravidmagen och deras son häromdagen i en gruppkonversation. Jag svarade inte ens. Jag förstår ju att han inte menar illa, han ville bara dela med sig när dom var ute på en utflykt, men för mig blir det jättekonstigt när jag berättat om detta.
<3 Tack <3 Kramar
Hej tjejer!
Nu har vi fått uppföljning på alla prover från kliniken och det såg bra ut. Spermierna var bra, sköldkörtel etc också bra, äggreserven var ?bättre än bra?, så det enda var att den förra läkaren (han som vi tyckte var lite märklig och virrig) hade glömt att lägga in till labbet att de skulle ta screening-blodprov på mig så de tog det bara på min sambo, men jag ska göra det nu under veckan. Vår nya läkare sa att det enda hon kan se som eventuellt gör att vi inte blivit gravida ännu är att det som sagt såg ut som en blockering på ena äggledaren under spolningen vi gjorde för någon månad sedan. Hon sa att man inte gör något mer med det och inte behöver kolla om jag har ägglossning eftersom jag har regelbunden mens. Så nästa steg tyckte hon var att skicka en remiss för IVF, och eftersom vi redan väntat 1,5 år utan att bli gravida på egna försök så tänker vi också att vi kör på IVF där hon trodde att vi skulle ha goda chanser. Hon sa att om hon skickar remiss nu så trodde hon att vi kunde köra igång redan till hösten, kanske oktober, så jag ska som sagt bara lämna mitt sista blodprov denna vecka och sen skickas remissen.
Det kändes verkligen som en lättnad att höra att proverna såg bra ut, även om det återstår frågetecken kring äggledaren. Men om det ?bara? är ena äggledaren som är blockerad så har vi väl teoretiskt sett en chans varannan månad med den äggledare som har fri passage. Så vi kommer såklart att fortsätta försöka även om det kanske krävs IVF för att det ska gå. Så jag är jätteglad att få lära mig så mycket om IVF redan nu genom att få följa er som har eller ska påbörja den resan också 
Känner mig lite orolig. Vi hade sex senast i Lördags morgon, och började få äl-smärtor på Söndag eftermiddag/kväll, men sen har jag fortsatt känt äl-smärta på Måndagen, och t.o.m lite känningar idag tycker jag. Tänkte om vi då kanske behövt ha sex igen, vilket vi inte haft.. hoppas att det var tillräckligt i Lördags att inte äl kom sent och vi missade denna gången. Har varit lite kämpigt då jag varit så nedstämd över alla samtal fram och tillbaka med olika kliniker, och min sambo har väl dragits ner lite av mig också, så ingen av oss har haft direkt lust. Blir bara rädd att ett försök ska vara bortkastat.
Ååh jag kan bara tänka mig hur oroliga ni måste vara - fy fasen alltså, det ska ju inte behöva vara så här tungt och jobbigt :( Hoppas så mycket att det ska gå bra för dig. Har du pratat med vården om att kolla vad som händer? Jag önskar av hela mitt hjärta att det inte blir ett missfall den här gången, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga förutom att jag tänker på dig <3 Stor kram!
Hej <3
Åh nej vad tråkigt att höra, verkligen. Jag har hejjat på dig sen Letrozol-tråden och blev så glad när jag såg att det fungerade för er!
Kommer du fortsätta med Letrozol eller skippar du det helt?
Kram <3
Hej gänget, jag hoppar över hit jag också :)
Fick mensen igår, det konstiga är att min temp fortfarande inte gått ner helt. Mitt spann efter ÄL brukar vara mellan 36,4 - 36,8 och innan mens brukar den gå ner under 36,35. Tempen låg på 36,32 i söndags (var övertygad om att mensen skulle komma då), men på måndagen låg den på 36,45 och idag låg den på 36,54. Har någon annan varit med om att tempen håller sig hög även efter att mensen har startat?
Jag tog ett test igår som var supernegativt och är 100% säker att det är mensen som kommit då jag haft min vanliga, brutala mensvärk. Känner mig lite depp över att ytterligare en månad passerat och det känns inte som att vi kommer närmare en potentiell graviditet alls... Men jag försöker hålla humöret uppe och tro på att det ska gå, annars skickar vi som sagt in remiss för IVF i höst.
RH93, BIM 11/6, 28 år (11:e försöket)
Gulgja, BIM 11/6 (9:e försöket och 2 försöket efter stabiliserande prolaktinvärden)
Sellcarro, BIM 12/6, 28 år (10:e försöket) 1 MA & 1 MF
Lisen91, BIM 12/6, 29 år (11:e försöket)
Idoh, BIM 13/6, 35 år, 9:e försöket, genomgår fertilitetsutredning)
Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS)
Mizzi26, BIM 17/6, 27 år (försökt i 9 mån, 6 äl, 1 missfall, långa oregelbundna cykler)
Soff, BIM 20/6, 33 år (15:e försöket)
Janni91, BIM 22/6, 30 år (12:e försöket, kort lutealfas + mellanblödningar)
Ericky, BIM 30/6, 33 år (11:e försöket och 1:a försöket efter MF)
Vickan31, BIM 1/7, 32 år (13:e försöket)
Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - lämnar blodprov och gör VUL denna cykel
Stickling, bim 3/7, 33 år (12:e försöket, 2 mf, PCOS)
MAKL, BIM 3/7, 27 år (10:de försöket)
MsTintin, BIM 6/7, 29 år (16e försöket, oförklarlig infertilitet)
Hej på er <3
Jag hoppar in här även om missfallet inte dragit igång än.
Har haft ljusrosa flytningar till och från och tog hcg prov som inte alls dubbleras som dom ska. Så jag bara väntar nu.
På ett sätt känns det så surt att behöva gå igenom samma sak igen, samtidigt som att jag är så tacksam att vi ens kunde bli gravida igen. Vi kommer att ta sommaren till att sola och äta massor med god och bra mat. Vi har bestämt oss för att betala för privat ivf i augusti och jag känner mig tillfreds med det. Håller tummarna att vi alla får våra oerhört önskade barn <3
Åh nej så himla tråkigt att höra :(( <3 jag hoppas att det inte är som det verkar...<3