Upprörd, drogtester inom psykiatrin

Jag trodde att det var självklart att jag pratar om underlivet då det är gynekologens område . Men tydligen behöver jag vara noga och påpeka att det är underlivet det rör sig om och inte tårna så folk inte missförstår  och blir förvirrande , ja menar dom flesta vet kanske inte vad en gynekolog är och därför behöver jag preciserar mig mer? 

Ibland blir det svårt för läkaren att se exakt vad som är fel. därför använder läkaren verktyg . Olika typer av tester till röntgen.Olika typer av läkaren använder olika verktyg.

Folk som söker hjälp innom öppenpsykratin är svåra att diganosera därför för att hjälpa dom bättre använder dom drogtester. Då vet man bättre plus att när man skriver ut medeciner så bör läkaren vara försiktigt. Har patienten missbrukar problem bör inte vissa preparant inte skrivas ut . Dessa medeciner kommer antaligen göra det värre för missbrukaren och att ge hen hjälp blir svåare än någonsin. Drogprover är ett legetimt verktyg, är folk överkännsliga och väljer att ta det som en förutlämpning kanske dom inte riktigt är sjuka utan snarare vill bråka? Tror du inte?

 

Vi har nog olika syn på det med utsättningssymptom och abstinens, jag tycker det är exakt samma sak, och att man bara kallar det olika saker. 

Och nej, nästan ingen blir beroende efter några få tabletter av något.

Det är ingen åsikt utan fakta. Det är två olika saker, en person som var beroende skulle inte kunna ha det liggandes hemma och de skulle behöva hjälp för att sluta. Som jag sa förut även SSRI har utsättningssymptom.

Om jag berättade att jag var oskuld och gynekologen insisterade på att kolla om jag hade klamydia så skulle jag bråka som fan.

Hursomhelst så är din åsikt bara en åsikt utan lagstöd.

Det jag hävdar har både lagstöd och backas upp utan ivo som är tillsynsmyndighet och JO som ska se till att lagar tillämpas korrekt. Så du har inte så mycket att komma med och jag har inte så mycket att tillägga då upprepningar blir tröttsamt. Ajö.

Nja, det varierar nog mellan olika personer om man kan låta bli eller inte faktiskt. De flesta kanske inte kan, men det finns absolut de som missbrukar under en viss egen kontroll. 

Jag tycker även SSRI skapar en tillvänjning, därmed utsättningssymptom, även om de inte är direkt behagliga att ta och inte gör någon hög.

En tillvänjning på de flesta substanser fungerar på samma sätt biokemiskt, det förändrar i någon mån signalsubstanser i hjärnan, kroppen vänjer sig vid detta och det blir obehagligt en period om man slutar tillsätta substansen eftersom hjärnan behöver förändra sitt sätt att arbeta.

Det som skiljer ett missbruk från ett brukande eller medicinering för mig är om man missköter medicineringen, ökar dosen regelbundet, och tar medicinen för att bli hög, inte för ett psykiskt eller fysiskt tillstånd. (menar då psykiskt tillstånd som inte är relaterat till droger)

Jag säger inte att din åsikt är fel, jag tror det är definitionsfrågor.

När jag hade ÖPT, så hade jag två villkor: Äta mediciner, och bo på ett LSS-boende.
Nu har jag inte ÖPT längre, men eftersom jag bor på ett boende blir jag tvingad att ta mediciner av personalen.
Det skulle ta hus i helvete om jag sa att jag inte längre vill ta mina mediciner, och jag är för snäll för att ta den fajten. 
Jag har också pratat med personalen om detta, och de säger att DE skulle begå arbetsvägran om de skulle sluta ge mig mediciner. 

Nu föreslår jag absolut inte att du ska vägra ta dina

Mediciner, så missförstå mig inte. Men faktum är fortfarande att du kan vägra och nåt hus i helvetet skulle det inte kunna bli. Och personalen kan aldrig betraktas som arbetsvägrande om de inte ger medicin till någon som tackat nej till medicinering så länge tvångsvård ej finns. Däremot kan det ju bli aktuellt ATT tvångsvårda om någon inte tar medicinering som behövs och därmed blir väldigt sjukdomspåverkad. Men det är ju en annan sak.

De får inte säga så egentligen. Och det är inte sant.

Jag vet ju inte varför du tar mediciner och vad som händer när du inte gör det, men jag har också haft kollegor som tror att det är vår uppgift att pressa folk att ta sina mediciner, så är det inte. Säger någon nej tack så är det nej, sedan måste vi dock förstås berätta det för läkaren och göra anteckningar i journalen om det.

Det skulle de säkert men du behöver inte ta dem för att de ger dig dem. 

Tack för er respons. Jag ska visa personalen era svar imorgon, och återkommer vad dem säger. 
Samt jag har e-mailat en advokat om detta, och får se vad hon säger.