Någon som nyligen genomgått ett missfall och vill följas åt?

Jaha, har redan haft rosabruna flytningar två gånger under gårdagen så är extremt okaxig just nu.. fyfan för det här! Ska den ut så hoppas jag den åker ut snabbt! Orkar inte gå och vänta och undra i en månad. Har molande mensvärk hela tiden också. Och ja jag vet det kan betyda ingenting och att livmodern växer men som ni förstår så tänker jag bara fuck fuck fuck det händer igen. Vad roligt det är att försöka få en bebis hörni :)

Tänker extra på Kringlan idag! För visst var det onsdag som ultraljudet skulle ske? Lycka till om du läser det här ❤️ !

vad underbart med goda nyheter från kringlan!! jag kände det på mig 🙂 vilken vecka är du i nu? hur är det med symptomen?

det går sådär för mig. hade rosabruna flytningar i förrgår ju, men igår var en helt blodfri dag så började få upp hoppet igen litegrann bara för att mötas av mörkare blodflytningar imorse som fortsatt varje gång jag varit på toa hittills. ska få ?mens? imorgon så är kanske inte mer dramatiskt än att den kommer som beräknat. en kemisk graviditet vad nu det betyder.. 
undrar bara vad det är för fel på mig 😞 det är ju inte bra att blöda såhär även om det i unika fall går bra ändå för folk som blöder sig igenom första veckorna 

hej hur går det för er? hoppas ni haft en fin jul

dagarna går så otroligt långsamt här. är bara i vecka 4+5. ingen mer blödning sen i torsdags så det är ju bra. men jag oroar mig som satan.. känner hela tiden på mig att det kommer gå dåligt. förra gången jag var gravid så blödde jag också lite smått i två dagar precis innan bim, så som jag gjorde denna gång förra tisdagen och torsdagen. så än så länge är ju allt identiskt med den förra graviditeten som slutade i missfall. det känns verkligen skit! att det än så länge är likt! missfallsblödningen började på 5+4 förra gången. att bara få passera den dagen vore obeskrivligt skönt..

Åh men då närmar det sig ju! Har du börjat testa ännu? Borde kunna visa något litet vid det här laget? annars får du ju dricka ett gott glas på nyårsafton som tröst!

jag har bestämt mig för att stålsätta mig och inte ta några graviditetstest fören efter nyår.. ska ta ett sånt med veckor på och hoppas att det står 3+. det är såklart ingen försäkran heller men man får göra sina egna små regler för att stå ut tänker jag

underbart kringlan, jag tror stenhårt på det här!! hoppas du kan få slappna av efter kub, det förtjänar du verkligen<3

jag vet inte vad jag ska ta mig till riktigt. oroar ihjäl mig. tycker att jag hade mer illamående och ont i brösten för några dagar sen. nu är illamåendet helt borta men har ont i brösten om man tar i dom, men dom gör liksom inte ont av sig självt. det känns som att något har avtagit, har haft den känslan nu sedan i förrgår, svår att förneka. mår jättedåligt, går bara och väntar på att det ska skita sig nu. har försökt att vara lugn och positiv och ge allt detta bra vibbar men symptomdippen och magkänslan har gjort det omöjligt! det känns verkligen inte bra nu.. kan inte hitta på något annat. helvete!

hej kära ni! 

bruna och rosa flytningar sedan i fredags har nu idag övergått till riktigt och mörkt blod så missfallet är bara att konstatera. hann bara till vecka 5+2 denna gång. är tom och märklig. vet inte vad eller hur jag ska göra nu riktigt, försöka igen? så jag om inte annat får dom där tre missfallen för att göra en utredning. är skeptisk till den utredningen efter att jag läst att 50 procent av alla som gör den utredningen ändå inte får veta någon orsak? men vad ska man annars göra.. 
tråkigt att släpa in tråkiga besked här i tråden, önskar jag kunde komma med något annat.. 

tack fina ni för era omtankar! idag är första dagen jag känner mig lite okej, det slog verkligen till hårt den här gången. själva missfallet var fysiskt mycket mindre dramatiskt än det förra, eftersom det var tidigare kanske? blödde bara i sex dagar istället för elva dagar som det senaste missfallet. det som varit det jobbiga denna gång är att jag har gått från att vara en helt normal person med ett litet spontant missfall i bagaget, vilket ju är så normalt, till att vara en person med TVÅ missfall. det är så otroligt mycket mer ovanligt och bör ju faktiskt inte hända? i alla fall inte på raken! i min ålder också? är "bara" 28 år vilket nuförtiden väl ändå räknas som att vara på den yngre sidan av dom som försöker få barn. detta har fått mig att känna mig onormal och sjuk på ett väldigt skrämmande sätt. dom senaste dagarna har jag haft alla möjliga hemska fantasier om min framtida ofrivilliga barnlöshet.. ser framför mig hur jag som 43 åring inte lyckats ännu och skärmat av mig från vänner och familj och hur min partner har lämnat mig för att jag inte kunnat släppa barngrejen. är bara jag som har sån vild elak fantasi? det är lustigt hur mycket man kan plåga sig själv..

vad som är bra är att jag har fått gå till en ny underbar gynekolog som vill utreda mig direkt fast jag bara haft 2 konstaterade missfall. har redan tagit prover för att kolla lite värden, allt såg bra ut men hoppas på att få göra fler kompletterande prover senare. efter nästa mens ska jag också få göra en undersökning av livmodern med någon liten kamera och vatten, ska tydligen vara jätteskönt(inte) :---) men vad gör man inte. det känns skönt och samtidigt otäckt att vara i vården på det här sättet. bra att bli tagen på allvar men också hemskt att vara en av dom som har det svårt och behöver hjälp helt plötsligt

Kringlan: Ja, jag tänkte fråga om progesteronet när jag ska dit nästa gång! Jag känner precis så att jag vill bestämma mig för att det är någots fel, så att jag kan lösa det och göra annorlunda nästa gång! Även om det inte finns något bevis för det så skulle det hjälpa mig enormt att göra något helt annorlunda. För det finns inget direkt negativt med att ta till extra progesteron väl? Du fick det rätt enkelt från din läkare va?

börjaompånykula: Usch nej ingen borde behöva vara med om två på raken! Tycker regeln om tre på raken innan hjälp är riktigt kallhjärtad. Jag gjorde inget mer än att jag ringde min vårdcentral och sa att jag misstänker att jag genomgår ett missfall för andra gången, och då remitterade dom mig vidare till en gynekolog som jag fick träffa samma dag. Har flyttat för nått år sedan så det var första gången jag var hos den vårdcentralen och gynekologen, så hade nog bara tur! Du kan ju testa att ringa igen kanske? Eller ringa en annan gynekolog i någon närliggande ort?

Men vad bra börjaompånykula! förstår att det känns jobbigt och läskigt, jag känner ju samma. men om det är något som går att lösa så är det ju underbart att få hjälp så fort som möjligt! vad för slags prover och undersökningar ska ni få göra? 

Gud vad skönt! Underbart att dom tar tag i det! Jag vet inte vad för procedurer jag ska få gå igenom än, dom tar det ett steg i taget säger dom. Har ju redan tagit några hormonprover, d vitamin prolaktin och tsh, och alla såg bra ut.. Efter nästa mens ska jag få göra en titthålsundersökning av livmodern där dom också ska spola med vatten för att se om det är något som stoppar graviditeter från att växa, typ myom eller så. Hittar dom inget där heller (vilket jag har en känsla av att dom inte gör) så antar jag att vi går vidare med fler hormonprover och även spermaprov. Och så ska jag be om progesteronkräm oavsett tänker jag! Behöver verkligen ha något att hålla mig i för att våga bli gravid igen! Har ägglossning nu är jag ganska säker på, men vi försöker inte såklart. Har skydd, men fick ändå en gråtattack i förrgår för jag blev så rädd att skyddet inte skulle funka och jag skulle bli gravid ändå och få ett missfall till. Drömmer också mardrömmar om att jag får fler missfall. Vad härligt skadad man blivit av detta!