Betyget E i matte i årskurs 6

Tillägg från mig som skrev om pengar som motivation i mitt hem. E är vi fullt nöjda med här. Sätt ribban lågt och fira när det går bra! Jag läste det som att ditt barn inte var godkänd. 

Det är sexan och det är långt till gymnasiet. Lägg inte press och stress, det finns nog med krav i världen. Kan väl komma ikapp i högstadiet? Eller läsa upp betyg sen, det är inte hela världen. Skapa självförtroende genom att fira minsta möjliga

Ja, dina tips car det inget fel på, tvärtom  Och på din beskrivning av dig själv (om jag sällar mig till de som är mkt tveksamma till dyskalkyli) låter det just som att det kunde vara LoS som ställde till det även i matten. De här konstigheterna i testmaterialet jag nämnde, t ex det som handlar om svårigheter att förstå pengars värde, kan man verkligen fundera på som symptom på det man säger sig vilja mäta. Man missar nog många med svag teoretisk begåvning när föräldrar snöar in på att jaga dyskalkylidiagnoser med stöd i föregående och som förklaring när fastställd dyslexi med tillgång till alla hjälpmedel, extra anpassningar och särskilt stöd ändå inte "rår på" grava matematiksvårigheter av annan art. 

Det är förresten många år sedan de flesta utb.förvaltningarna erbjöd dyslexiutredningar på någon av sina elevhälsor, utan det är på den enklare nivån av en s.k. läs- och skrivutredning som den lokala elevhälsan (spec) på skolan kan komma fram till på vilka områden det brister, samt om det är stora eller vissa svårigheter. 

Jag tror också att det är koncentrationen. Är också lärare. Nej, hen behöver inte ha problem i fler ämnen. Jag har sett en hel del med t.ex. ADHD som bara haft problem i matte, t.ex. min son. Matte kräver särskilt mycket koncentration. Och det kan ju också vara så att hen har lätt för språk - då märks det ju inte där. 

Nej, med betyg E i matte brukar man inte klara av teknisk eller naturvetenskaplig program. Men om han redan har relativ svårt för matte så kanske det är inte rätt program för honom?

Är du säker? Jag frågar bara eftersom jag har själv två barn med ADHD och framför allt dottern hade bra resultat i alla ämnen. Och lärararna märkte inga problem, inte under hela högstadiet. Det enda hon tyckte var jobbigt var matte. Och det där med slarvfelen på proven, och med att prestera så ojämt och plötsligt inte kunna dem enklare sakerna - det var ju de typiska problemen som mina barn hade. 

I princip är det helt rätt att inte vänta till slutet av högstadiet, utan försöka hänga med bra från början. Samtidigt får man förstås motverka allt för mycket stress. Och det är ju inte betyget som är det viktiga utan att hen förstår matten, och inte kommer efter. 

Läs- o skrivsvårigheter har jag definitivt inte. Tvärtom har jag lätt för språk. Läste och skrev innan jag började skolan. Eller betyder LoS något annat än det jag tror? 

Jag har också funderat på det där med pengars värde. Det är en av de grejer på dyskalkyli-listan jag inte har det minsta problem med (plus höger-vänster) - och det var inte heller med i den lista med problemområden jag läste första gången jag stötte på diagnosen. Jag får inte ihop hur hantering av pengar skulle ha med det övriga i om diagnosen att göra. 

För mig var upptäckten av dyskalkyli en aha-upplevelse. Jag är relativt jämnbegåvad i övrigt, men just det som beskrivs som dyskalkyli, där presterar jag under medel. Biten av min hjärna som Gud glömde!  

Men jag kan tänka mig att barn med många problemområden är svårare att ettikettera. Och tyvärr kräver ju skolan i princip diagnoser för att hjälpa. Även om de borde göra det oavsett. 

Jag citerar det du skrev: "Jag hade kollat upp det här med dyslexi i ert läge. Jag är svag inom just de områden som dyslektiker ofta är, men nog inte på sån nivå att jag kan få det som diagnos." När man inte uppfyller alla kriterier för dyslexi, men några, och inte tillräckligt gravt, uppfyller man alltså kriterier för att det som kallas svårigheter på området läs och skriv - alltså LoS. Så det var pga ditt eget inlägg jag skrev det. Det var kanske ditt arbetsminne som ställde till det (?) och inte det du först skrev om, ja LoS som det faktiskt då blir, att ha kännetecken men inte tillräckligt många eller grava för att ställa diagnosen dyslexi.

Jag har arbetat länge på, eller kortare med beställda uppdrag på, många skolor och en viss typ diagnoser har i min mening (och som det var menat) tappat sitt materiella värde. Tyvärr betyder det inte att styrdokumenten efterlevs bättre.. Många gånger får de barnen "inte heller" stöd.

Jag tänker att flera av sakerna i dyskalkylitesterna har med det som vi brukar kalla intelligens att göra. Som att inte "förstå pengar". 

Oj. Vilken miss! Jag var för trött igår. Jag menade dyskalkyli! Ber om ursäkt! Det jag skrev blev ju helt ologiskt.  

Det är alltså för min del så att jag har generellt ganska höga betyg, läste och skrev innan jag började skolan. Hade en bit över medel på Högskoleprovet. MEN jag hittar inte i den stad jag bott i i över tio år, har svårt att minnas sifferkoder, datum och klockslag (men kan massor med texter och musikstycken utantill), lärde mig klockan sent och har dålig tidsuppfattning, tyckte matten var hemsk i mellan- och högstadiet men hade högsta betyg i Matematik 3 (derivata o logaritmer mm), där man ju inte behöver hålla siffror i huvudet. 

Och ang. pengar är vi som sagt överens. Det är ju dessutom inte en egenskap som reglerar hur man hanterar pengar utan många (grad av impulsivitet, förmåga att förutse framtida händelser, logiskt tänkande mm). 

Jag har aldrig gjort något test, utan bara känt igen mig när jag läst om dyskalkyli i korta texter och listor. En närstående har gjort samma upptäckt (om mig, alltså). Det är jätteintressant det här du skriver om testerna. Ser jag till dyslektiker (jag menar det den här gången ) som jag känner/kännt kan jag se att generell låg begåvning kan vara orsaken även där i vissa fall, medan ett par av de dyslektiker jag känner är mycket intelligenta, en rejäl bit över medel.  Så samma problem med diagnosticering finns kanske där? 

Finns det något namn på lindrig dyskalkyli, motsvarande Läs- och skrivsvårigheter? 

Tack för att du svarat så trevligt trots att jag varit så ologisk! Det är ovanligt på FL. 

Jag är visserligen ingen expert på dyskalkyli, men de fallen som jag har sett/upplevt, som hade den diagnosen var såna som låg flera år efter i matte. Kan hända att det finns lättare fall, men det kan finnas andra anledningar också.

När det gäller matte går kvalité före kvantitet. Man måste använda andra inlärningsmetoder för matte än för andra ämnen. Det gäller att förstå varför inte lära sig massa saker utantill eller hur man gör för att komma fram till svaret. Om man lär sig massa saker utantill istället för att på djupet förstå kommer matten att bli för svår på en viss nivå. Om barnet i framtiden är intresserad av en utbildning inom tekniskt är detta ännu viktigare. På gymnasiumnivå funkar det ändå för de med stor inlärningskapacitet att lära sig hur man kommer fram till svaret men på Universitetsnivå brukar det ta stopp.

Ta ett enkelt exempelt som du själv framförde att barnet inte vet vad 2x12 är. Det viktiga är inte att barnet kommer ihåg att 2x12 är 24 utan att barnet förstår varför 2x12 är 24. Om barnet förstår detta kan barnet räkna ut det själv om barnet glömt. Det tar bara lite längre tid än om barnet skulle kommit ihåg det.

Jag hjälpte mitt bonusbarn med matten i 12-13 årsåldern bonusbarnet gick från knappt godkänt till att få alla rätt på sina prov. Det jag gjorde var att lära barnet att förstå. Ibörjan kunde en uppgift ta 30-40 minuter för det viktiga var inte att barnet hann alla uppgifter utan att barnet förstod. Vi vände verkligen ut och in på uppgifterna, vi använde ofta papper, sax och pennor för att göra det mer verkligt samt för att förklara på sidan av. Om bonusbarnet kommit fram till ett svar och jag tyckt det gått väl lätt frågade jag varför blir svaret så. I början tyckte bonusbarnet att jag var dryg som bara inte sa på en gång "hur man gör". När bonusbarnet började förstå mer och mer tyckte bonusbarnet att matte var intressant samt ville gärna göra läxor/läsa på inför prov med mig. När barnet väl förstått att det gäller att förstå varför så gick även inlärningen och uppgifterna mycket snabbare. Det tar bara ett tag att komma till den punkten.

Jag önskar att jag på ett tidigare stadie i livet förstått att det gäller att förstå matte på djupet inte bara lära sig hur man gör för att komma fram till svaret. Mattestudierna hade blivit mycket enklare då.