Ni som är smala men äter onyttigt - vad motiverar er?

Har tänkt lite på detta, nu har jag inte barn än men vill verkligen inte att mina barn ska vara godisgalna sockerberusade små rackare .. så absolut en anledning och börja ändra vanor. Du poängterar ngt viktigt, att göra små justeringar över en längre period...

Bah, vi är vuxna ;) Men är ju helt klart bättre att ta en skål kvarg istället ibland, det finns mycket att variera som faktiskt är gott. Granola, bär. Smoothies. Popcorn. Sikta på att planera maten så att det är enkelt och testa nya recept som ser goda ut.

Inga 20 kilo här inte.
Jag är fortfarande normalviktig enligt BMI och var på gränsen underviktig innan. När jag var 20 upp till 35 så såg det ok ut. Men efter det jag fick barn, så såg jag bara mager ut.
Men 5 kilo kan jag nog bli av med utan att bli ledsen. Men det får jag ta via än mer rörelse.
Nu är jag nyopererad, så jag tappar nog lite vikt pga dålig aptit 

Vad menar du? Varför vill du gå upp i vikt?  

Läs trådstarten 

Motivation är mest en myt. Vill man inte sluta med något så går det inte, då får man äta nyttigare på andra sätt stället.

Vill du ha din godisbit så behåll den och kolla istället om du kan skära ned på det övriga sockerintaget. Byt ut flingor, sylt, yoghurt osv till bättre alternativ, välj lightläsk eller vatten istället för sötade drycker, eller vad som nu passar dig.

Istället för att sluta äta hamburgare så lägg till en extra grönsak till varje måltid de dagar då du äter hemlagat. 

Och så vidare. Gör sådana förändringar som inte minskar livskvaliteten eller känns för jobbiga. 

Ja tror jag omedvetet kompenserar med att inte äta frukost t ex. Sen har jag en massa ursäkter som "man måste få njuta av livet" osv som gör det svårt att begränsa det goda...

Men ska försöka implementera lite förändringar. Träning är jag inte heller så pepp på, rör på mig en del men just träning är sååå tråkigt...

När du blir 40+ kommer du att bli motiverad när du ser bilringarna ansamla sig! 

Jag håller med dig om att det är en d*ävla djungel därute med råd. Ät allt, ät inga kolhydrater, fasta, osv osv. Därför har jag skitit i det i princip för ingen verkar veta riktigt. Så tror okej val är bäst och mindre portioner, då är man både lycklig och håller vikten ... Men vill ändå implementera lite nyttigare vanor!

Haha jag hoppas att det inte behöver gå till den punkten! Bättre och installera lite nyttigare vanor nu när det inte har med vikten och göra...

Så tror okej val är bäst och mindre portioner, då är man både lycklig och håller vikten ... Men vill ändå implementera lite nyttigare vanor!

Benägen att hålla med. Har inte tränat på 8 mån (skada) och i och med beskedet drog jag in på sötsaker, chips etc och började äta mindre portioner men lite av allt. Smalare just nu än när jag tränade mycket och var konstant hungrig typ.

Här är en till! Har alltid varit liten och smal och kunnat trycka i mig hur mycket som helst. Men har börjat tänka på att jag borde sluta dricka så jävla mycket läsk och äta bättre. 
Tänker inte alls på vad jag stoppar i mig :( 

Just detta som stör mig med träningen, blir mycket hungrigare och går upp i vikt. Men kanske köra lite lättare träning funkar, typ hemma med lite hantlar och så

Haha ja men precis... Blir förvånad ibland när jag ställer mig på vågen, helt säker på att jag gått upp ngt kg pågrund av ovanorna så har man gått ner 2kg istället .. lol

Spagetti och köttfärssås och korv stroganoff är inte dålig mat om du äter grönsaker till. Jag tycker att söta frukter och bär är ett bra substitut för godis. På sommaren äter jag mycket hallon, jordgubbar och vinbär, på hösten blåbär och äpplen. Så köper jag vindruvor, citrusfrukter och ananas. Gillar du te så är frukte roligare än vatten det går att dricka kallt också. 

kanske värt att hålla koll på kolesterolet? Ovanor kan vara svårt att bryta. Försök lägg till mer frukt och grönt/ fibrer. Lättare att lägga till än ta bort.

Jag är 35. Har ätit onyttigt hela mitt liv då jag hatar att laga mat. Så jag köper antingen fryst eller äter skräp. Dessutom kan jag inte gå en dag utan att äta choklad eller bakelser.
Är smal och har väldigt fin kropp. Funderar ändå om jag ska börja äta hälsosamt nån gång men jag blir deppig så fort jag inte äter nåt gott

Men det är ju just det som är så farligt. Att du, som inte behöver gå ner i vikt tror att mindre portioner och att hålla vikten är hälsa.

Helt oreflekterat så anammas råd om "bantning" och fokus läggs på att begränsa och att spjälka kroppen. Fibrer ska ätas i mängder, eftersom det ger mättnadskänsla, även av folk vars mage kraschar... Och träning är bra för alla, trots exempelvis överträning och mani! Triathleter som knappt hinner med sina barn för all träning hyllas och folk skuldbeläggs på fettisdagen för EN semla, eller för lite smågodis!

Folk får hälsoångest och slutar äta kolhydrater, men orkar inte göra sitt jobb, utan är sjukskrivna för något diffust i perioder. DET är inte hälsa! 

Det är inte råd. Det är en ätstörd kultur vars förespråkare försöker rättfärdiga att helt självupptaget ha ett enda fokus. Att optimera sitt ätande och sin hälsa.

Det finns något sunt i att skita i råden. Det är hälsosamt att faktiskt LYSSNA på den feedback din kropp ger. Blir du fäst efter en påse godis, försök att inte äter en hel påse, eller fundera på andra sätt att njuta, eller trösta dig. Eller få en kick.

Lösningen på hälsa handlar inte om att helt undvika vissa livsmedel, utan om att snappa upp vad du mår bra av. Och faktiskt göra det! Inte att slå på dig själv för att du gör de val du gör. 

Bortsett från sockerintaget så tycker jag inte att det låter så illa. Jag gissar att du är sockerberoende så du känner det där behovet som är så svårt att motstå. Jag körde ketosdiet i 3 veckor för några år sedan vilket gjorde att mitt sockerberoende släppte. Jag älskar fortfarande sötsaker, men nu kan jag äta en chokladbit, en bulle och annat sött och njuta av smaken på ett helt annat sätt istället för som tidigare när jag hade det pockande suget efter sockret.

Så min rekommendation är väl att helt utesluta socker och kolhydrater i 2-3 veckor och sedan fortsätta igen som vanligt men med ett mer normalt sockerintag än det du har nu. Borde inte vara alltför svårt att genomföra också. 

En tanke:

Det finns de som bara har snabb metabolism. Men den brukar börja bromsa nånstans vid 30.

Sen finns det de som är som min mamma, som alltid var pinnsmal oavsett vad hon åt och "inte kunde gå upp" i vikt. Hon drack t.ex. en sockercola om dagen med bulle till fikat och de andra kvinnorna på hennes jobb tittade snett och mobbade henne ibland.

Vid 55 rasade hennes mage igenom fullkomligt för hon tålde inte vetegluten, och det var alltså den ackumulerade skadan i hennes tarm sen hon var ung som gjorde att hon inte tagit upp näring som folk normalt gör. Eftersom hon i princip alltid var mer eller mindre dålig i magen hade hopn vant sig vid att se det som normalt, själv trodde hon att hon var fettkänslig.

Delvis på grund av detta fick hon också allvarlig benskörhet, som krävde fem års medicinering och uppföljning innan den var någorlunda under kontroll. Men när hon slutade äta vete så tålde hon både smör och grädde igen, och detta stämmer helt med fakta. Känslighet för mjölkfetter kan uppkomma som sekundärsymptom när man har en vetekänslighet.

Så- var uppmärksam på hur din mage mår, för så mycket som 5-10% av befolkningen (beroende på vilket lands studier man läser) "fuskar" på detta sätt genom att vara lindrigt eller symtomfritt glutenkänsliga.