Har du någonsin varit otrogen i ett förhållande?

Nej, aldrig.

Visst har det hänt någon enstaka gång att man "testat" två lite parallellt, under ett planlöst dejt-eller flörtstadium.

Men har jag blivit kär och man uttalat vill satsa seriöst/vara exklusiv för varandra, finns det inte på kartan att jag skulle vara med någon annan.

Nej, det har jag inte, 25 år tillsammans

Intressant att ca 50% har varit otrogna som svarat i tråden. Undrar vad snittet i Sverige är kontra andra länder i EU och USA?

Tror inte det skiljer så oerhört mycket

Jag tror inte problemet är brist på förståelse. Jag tror att de allra flesta med mer än två hjärnceller kan förstå VARFÖR folk är otrogna. Precis som man kan förstå  varför nån kan ge någon annan en käftsmäll, varför folk luras, varför folk ljuger, etc... det är inte speciellt svårt att förstå.

Problemet ligger snarare i att människor som av någon anledning beter sig som ett rövhål mot andra tex är otrogen mot sin partner inte tål att det kritiseras och kallas för ett rövartigt beteende och börjar gapa om hur andra bara inte förståååår, för hade de bara förstått så hade de tycket att det var helt ok.

Vi ska nog inte blanda ihop verklig oförståelse och vissa människor dåliga samvete och ofömåga att acceptera kritik för sitt agerande. Och vi ska definitivt inte blanda ihop förståelse och acceptans. Oavsett hur bra man än förstår varför människor ibland beter sig som rövhål så kommer det fortfarande inte förändra det faktum att det faktiskt ÄR/VAR ett rövaktigt beteende och beter man sig på det sättet så får man helt enkelt accceptera att andra kommer tycka det var jäkligt dumt gjort.

Förståelse går åt båda hållen, vill man att andra ska förstå varför man agerat som man gjort så måste man själv kunna förstå varför ens agerande kan väcka kritik. Man kan inte sitta och kräva andras förståelse men själv sakna förståelse för varför de reagerar som de gör.

Men nu handlade frågeställningen om du eller jag varit otrogen. Jag har inte varit det men jag kan förstå att andra är/har varit det. Jag känner mig inte som en bättre människa för att jag varit trogen.  Jag förstår överhuvud taget inte varför du går på som du gör.

Om TS frågeställning har sett annorlunda ut hade mitt inlägg naturligtvis sett annorlunda ut. Om frågan hade handlat om att bli bedragen skulle jag givetvis ha skrivit att jag aldrig vad jag vet blivit bedragen men jag tror att jag skulle ha blivit väldigt lessen och besviken på min man och troligen funderat på om det var lönt att fortsätta relationen. Men som sagt jag vet inte hur jag skulle reagera.

Jaha, men varför började du då prata om förståelse?

Finns det något som inte förstått att man kan vara otrogen? Eller är det snarare så att alla fattat att man kan vara otrogen men värderar det olika?

Det är väl klart att man är en bättre människa om man låter bli att svika och ljuga än om man gör det? Vad är annars din definition av en bättre människa om du tycker att det inte spelar någon roll hur man behandlar andra?

Går igång? Jag ifrågasätter det ensidiga i ditt resonemang. 

Ja. varför tala om förståelse?  Varför ska man inte tala om förståelse? Varför är man här på FL?  Varför svarar man i trådar om man inte har förståelse?

Nja, snarare varför påpekar du för andra att förståelse inte är frågeställningen i tråden när det är du själv som tagit upp det?

Och varför tycker du det är fel att påpeka att förståelsen borde gå åt båda hållen?

Detta är helt OT

Om du tar åt dig kan jag inte göra annat än beklaga. 
Du läser in saker i vad som skrivs som inte finns där.

Tänker inte fortsätta att göda dina demoner. Adjö

Som sagt, varför gnäller du om OT när det är du själv som började prata om förståelse?

Vilka demoner? Jag ställer en ganska enkel fråga. Borde inte förståelse gå åt båda hållen?

Ni som varit otrogna i era förhållanden: Har ni tänkt på er partner? 

Själv blev jag bedragen för 30 år sedan när min fru ville flytta ihop med en annan och det finns fortfarande som en mardröm i mitt liv. Vi har idag ett bra liv men vissa dagar kommer tankarna av att blivit ratad. 

Oftast ligger det en anledning till att vänstra men jag rekommenderar att ha en öppen dialog i förhållandet. 

Jag unnar ingen annan att förföljas av svåra tankar.