• Anonym (tråkig)

    Jag har aldrig något att prata om på kafferasterna

    Människorna på m in arbetsplats är så personliga och tajta med varandra. Mötena på måndagmorgon och fredageftermiddag börjar alltid med avhandling av vad alla gjort/ska göra i helgen. Fikarasterna ägnas åt vad Annas systers barn har gjort i skolan och Pelles farbrors nya hjärtåkomma och Hampus flickväns studiesituation och Monikas planer på att köpa sommarstuga när hon går i pension och hur Robbans kör behöver mer bassångare, osv. Ja, ni förstår. Och sen faller allas blickar på mig och jag får sitta där och skämmas för att jag inte har något att prata om.

    Ibland får jag råd och tips i all välmening på vad jag kan fylla fritiden med, antingen helt öppet eller bara så där att någon nämner något liksom apropå. "Den här saken händer i helgen", liksom. Ibland får jag höra på omvägar att jag är osocial, avig och inte vill "bli med i gruppen". Chefen har frågat mig ett par gånger hur det går "med samarbetet". 

    Jag vet inte riktigt vad jag ska göra i den här situationen. Jag har ingenting att prata om men jag trivs ju med mitt lilla, enkla liv där inte så mycket händer. Ska jag sluta ta kafferaster eller något?

  • Svar på tråden Jag har aldrig något att prata om på kafferasterna
  • Anonym (tråkig)
    Anonym (Micke) skrev 2024-01-12 10:48:11 följande:

    Börja spela på V75
    I alla arbetsgrupper jag jobbat i har det funnits minst en till som spelade.
    Alltid kul på måndag att kolla hur det gick för kollegan och på fredagar
    försöka klura ut veckas spikar.

    För 50-100 kr får du ett hyfsat system. 


    Vi har ett gemensamt v75 på jobbet faktiskt.
  • Anonym (social)
    Anonym (tråkig) skrev 2024-01-12 10:59:51 följande:
    Det handlar inte om att jag inte engagerar mig i deras liv/samtal, det gör jag, utan att jag förväntas ha något att berätta om mig själv som är i samma sociala sfär som deras ämnen. De förväntar sig att jag ska prata om en faster som letar efter ny kärlek eller kusinen som fick nytt jobb eller något.
    Har du inga såna beröringspunkter då? Inte en enda faster eller nån gammal jobbarkompis eller likande att relatera med? Eller att du kan relatera med något du läst eller hört i liknande ämne?
  • Anonym (tråkig)
    Anonym (Annika) skrev 2024-01-12 10:50:13 följande:

    Du kanske ska vara glad att ni öht pratar. På mina fikaraster sitter 6 personer och stirrar i mobiltelefonen. Väldigt sällan någon säger något om det inte precis varit ett möte där ledningen lagt fram någon ny idiotisk plan.


    Jag hade inte haft något emot det. Vi kan byta.
  • Anonym (tråkig)
    Anonym (social) skrev 2024-01-12 11:01:18 följande:
    Har du inga såna beröringspunkter då? Inte en enda faster eller nån gammal jobbarkompis eller likande att relatera med? Eller att du kan relatera med något du läst eller hört i liknande ämne?
    Nej, jag har inga släktingar, som jag känner i alla fall. 
  • StudierKemi

    Kul att även ni utan autism i vissa fall inte gillar "småprat". Det är det värsta jag vet, skjut mig någon. Jag har känt så sen jag var litet barn, så jag har ett reellt försprång om hur jag vill forma mitt liv, istället för att ha det sådär. Jag har haft tid att tänka. Jag kan inte leva sådär när jag tvingar mig till att socialisera mycket varje dag. För att livet ska vara värt att leva får du väl göra som många enstöriga autister gör? Vidareutbilda dig inom något osocialt yrke, varför inte bli t.ex. kemist och få hjärnstimulans på helt andra vägar?


    Välj vad du vill, men studera LÄNGE och läs väldigt mycket, för annars finns risken att du blir understimulerad (deprimerad). Men bara man gör det här rätt så mår man super. Du kan börja hålla fast i drömmen att bli en uppfinnare och att du tänker bäst när du är ensam. Många skulle förstå dig!!! För vad är alternativet egentligen när man känner som du gör? :( Aja, alla gör som de vill....


    www.history.com/news/9-things-you-may-not-know-about-isaac-newton


    (Jag har bara läst 1:an och 2:an i denna, det var intressant).

  • Anonym (Beata)
    Anonym (tråkig) skrev 2024-01-12 10:59:51 följande:
    Det handlar inte om att jag inte engagerar mig i deras liv/samtal, det gör jag, utan att jag förväntas ha något att berätta om mig själv som är i samma sociala sfär som deras ämnen. De förväntar sig att jag ska prata om en faster som letar efter ny kärlek eller kusinen som fick nytt jobb eller något.
    Har de sagt det till dig? Eller tror du det bara?

    Så vad säger du när det är din tur att berätta? Och hur reagerar de andra?
  • Anonym (Beata)
    Anonym (tråkig) skrev 2024-01-12 11:02:54 följande:
    Nej, jag har inga släktingar, som jag känner i alla fall. 
    Lever du som du vill leva? Är det kul att lägga 15 timmar om dygnet på arbete? 
  • Anonym (Li)

    Så du målar, läser och spelar spel?
    Det är ju jättebra samtalsämnen!

    Hade gärna hört om vad du målar, pratat böcker och pratat spel.

    Vad målar du? Tavlor?
    Vilka böcker tycker du om?
    och vad är det för spel du spelar?

  • Anonym (tråkig)
    Anonym (Beata) skrev 2024-01-12 11:08:13 följande:
    Har de sagt det till dig? Eller tror du det bara?

    Så vad säger du när det är din tur att berätta? Och hur reagerar de andra?
    Eftersom de försöker fiska efter sådant så är det något jag vet, även om de inte säger "prata om det här". Det är frågor som "har inte du en X, vad pysslar hen med", eller, om de vill komma med välmenande tips. "ska du inte y i helgen, du som inte hade några planer". 

    Jag svarar alltid ärligt. "Nej, jag har ingen X". "Jag ska inte göra något den här helgen". "Jag har inte gjort något den här helgen".

    "Vad ska du göra i helgen då?" Vad ska jag säga? "Jag ska läsa Småtrollen och den stora översvämningen igen medan jag lagar samma tre grytor som jag lagat varje helg senaste 3 månaderna"? 
  • Anonym (tråkig)
    StudierKemi skrev 2024-01-12 11:05:00 följande:

    Kul att även ni utan autism i vissa fall inte gillar "småprat". Det är det värsta jag vet, skjut mig någon. Jag har känt så sen jag var litet barn, så jag har ett reellt försprång om hur jag vill forma mitt liv, istället för att ha det sådär. Jag har haft tid att tänka. Jag kan inte leva sådär när jag tvingar mig till att socialisera mycket varje dag. För att livet ska vara värt att leva får du väl göra som många enstöriga autister gör? Vidareutbilda dig inom något osocialt yrke, varför inte bli t.ex. kemist och få hjärnstimulans på helt andra vägar?


    Välj vad du vill, men studera LÄNGE och läs väldigt mycket, för annars finns risken att du blir understimulerad (deprimerad). Men bara man gör det här rätt så mår man super. Du kan börja hålla fast i drömmen att bli en uppfinnare och att du tänker bäst när du är ensam. Många skulle förstå dig!!! För vad är alternativet egentligen när man känner som du gör? :( Aja, alla gör som de vill....


    www.history.com/news/9-things-you-may-not-know-about-isaac-newton


    (Jag har bara läst 1:an och 2:an i denna, det var intressant).


    Du verkar ha h amnat i fel tråd.
Svar på tråden Jag har aldrig något att prata om på kafferasterna