Läkare säker efter KUB att något är fel

Läkaren kanske vill att ni ska prata igenom hur ni vill göra innan ni fått resultatet. Så ni inte skjuter upp en jobbig diskussion till när ni eventuellt står där med ett negativt besked. Hoppet är ju det sista som överger en och om man väntar med att prata om hur man vill göra om något visar sig vara fel så blir det nog ett ännu jobbigare och stressigare beslut när det gått längre tid.
Försök fortsätta vara hoppfulla, ni vet ju inget säkert ännu. Men prata om hur ni tänker att ni gör om det visar sig vara DS eller annan avvikelse som går att leva med.

Hoppas det ser bra ut för er.🌸

Tack Maymom för stöd ???? Vi sa det också att hon nog vill att vi ska vara förberedda och vi menade inte att verka naiva. Givetvis diskuterar vi tänkbara scenarier men när vi gjort det vill vi inte ge upp hoppet om den lilla riktigt än. Vi har 2,5 vecka av väntan på fostervattenprov och det vore ju väldigt sorgset att enbart tänka det värsta tänkbara redan. Känslan vi fick från läkaren är att det finns inte en chans för positivt resultat och just den biten gör oss ställda. Kändes nästan meningslöst att vi ens gör vidare utredning så säker som hon var att något är mycket fel 😔

Kan också tillägga att vi inför mötet idag trodde att vi skulle prata om hur det är att leva med ds men hon tog inte upp någonting ur positivt perspektiv eller om ett drägligt liv med ds utan enbart komplikationer/fortsatt utredningar och andra svårigheter. 

Vi försöker hålla modet uppe till vi vet mer i alla fall men pratar om hur vi ställer oss vid olika scenarier. 🌸

Förlåt, frågetecken ska det inte vara. Jag gjorde ett hjärta. Och nu hittade jag hur man citerar. Hälsningar nykomlingen

Nu har jag inte varit i er situation alls och kan inte föreställa mig hur det är. Men om det inte känns okej eller om ni i efterhand tycker att ni har blivit felbehandlade av läkaren är ett tips att prata med patientnämnden. Patientnämnden tar ingen ställning till vårdfrågorna men bemötande med mera. 

Jag tänker som utomstående utan att ens vara insatt i det hela att läkaren har träffat många i er situation som redan bestämt sig. Det betyder inte att läkaren borde bemöta er så alls (och något man kan ta med patientnämnden). 

Ett tips kan ju vara att på facebook hitta DS-grupper. Jag tror ni kommer få många fler trevliga svar där än av läkaren. Personer som varit i er situation. 

Ta hand om er i helgen och försök koppla bort alla tankar så gott det går några dagar. Fattar att det är svårt, men just nu kan ni inte göra så mycket åt något utan bara avvakta. 

Hoppas ni får prata med någon annan nästa gång, annars får ni be om det. Tipset om att vända sig till facebookgrupper var ju också bra.
Tycker det är konstigt att hon verkade så säker på att det var fel. Det behöver ju inte vara värsta tänkbara scenario.
DS kan ju innebära ett fint liv. Se på glada hudik-teatern, killen i Ica-reklamen mm. Självklart tuffare än ett barn utan kromosomfel men man hör ju mycket om hur otroligt fina människor med ds är, glada och snälla. Sen är ju de andra trisomierna värre. Men förhoppningsvis är det inget.

Fin utställning om ds för några år sedan:
https://deutrotningshotade.story.aftonbladet.se/

Har ingen erfarenhet av det själv men var väldigt orolig inför mina KUB minns jag och läste en massa om det.. och har läst här om personer som som fick väldigt dåliga siffror (till och med 1:2 om jag minns rätt) men som ändå fick friska barn.

Menar inte att det är katastrof om ni skulle få ett barn med DS heller , väljer ni att behålla kommer ni älska det barnet precis lika mycket som era andra barn🌸

Jättebra input, tack! Vi får eventuellt ta det med patientnämnden och just att man som eventuell förälder till barn med ds kanske vill få mer neutralt bemötande än att det enbart läggs fram abort som alternativ.

jättebra tips om fb-grupper. Har också börjat följa några på instagram 🌸 tack för alla dina råd.  

Tack, jag försöker också tänka så. Vi får se hur detta slutar och vart det bär 🌸

Jag förstår verkligen var du menar. Jag har sett dessa inlägg jag också och därav att vi ville ändå tänka hoppfullt. Håller med om dina tankar kring DS - önskar att läkaren lade fram det så också. Hon gav oss skräckscenarier och skrämde upp oss. Var helt knäckt efter mötet. Nu är det lång väntan som gäller 🌸

Tre veckor av väntan på provet är över imorgon. Då är det dags. De senaste veckorna har vi jobbat som vanligt för att inte övertänka. Sömnen har nästintill uteblivit för min del. Jag börjar känna mig nervös inför provet. Både för att ta det och vad det ska visa. Efter provet väntar resultatet efter ca en vecka till. Denna väntan är absolut det värsta. Igår hade jag svagt rosa i trosorna och jag blev nästan hoppfull för ett missfall. Visst låter det helt skevt. Men oavsett resultat efter provet - även om det är de svåraste trisomierna så väntar ett aktivt beslut om att avsluta graviditeten och det känns onaturligt och omänsklig. Så om kroppen hade avslutat på egen hand hade det varit ?skönt? att slippa beslutet. 

Vi har lite olika överlevnadsstrategier, jag och min man. Han behöver tänka att det kommer gå bra och jag behöver tänka att det kommer bli ett avslut. För mig har det varit svårt att knyta an till min växande mage och bli fäst. Utifall liksom. Får vi positiva besked får jag ställa om och ta det därifrån. Då blir jag såklart jätteglad. 

Det hjälper, upplever jag, att vi har barn sedan innan. Dels distraherar de oss men också är vi så evigt tacksamma för dem. Att vi har dem. Vilken tur vi har trots allt. Vi kommer ta oss vidare oavsett och vi har saker att se fram emot oavsett om vi får något att sörja här nu framöver. Vi får ta en dag i taget och sörja det vi behöver givetvis, men vi tar oss igenom detta. Och vem vet, vi kanske faktiskt får ett positivt besked?

❤️

Jag förstår dina tankar. När jag fick reda på ma i vecka 13 på kub-ultraljudet så var min tröst att kroppen hade avslutat det själv. dock kände jag mig sviken av min kropp att det skett flera veckor innan och att jag ändå kände mig gravid och att inget kom ut.(fick tabletter för att sätta igång det)
Ja finn tröst i era barn och er familj, där hittar man styrkan att klara allt.

Håller tummarna att allt ser bra ut.

Jag förstår dina tankar och har varit i samma situation. Fick positivt på ds på vårt nipt, nästa steg var då att göra ett moderkaksprov. 
När vi skulle göra mkp så visade de sig att hjärtat inte hade orkat mer och slutat slå. Jättehemskt och traumatisk, men också konstigt nog var jag också lättad över att slippa göra något beslut. 

Håller tummarna för att allt ser bra ut❤️

Hallå på er, tack för era senaste svar.

Vi fick inget besked på avsatt tid utan fick ringa och fråga. De hade inte fått svar och det skulle skickas via brev hade labbet sagt. Efter mycket om och men fick vi beskedet att första analysen av fostervattenprovet visade inga onormala avvikelser. Läkaren ska ringa när långa analysen är klar som då visar på ovanligare avvikelser. Jag hittade på nätet att första/korta analysen ger direkt svar på de fem vanligaste kromosomavvikelserna vilka utger 95% av alla avvikelser som upptäcks. Detta ger mig hopp och är det nu inte bra så är det yttersta otur att det ska vara något ovanligare. 

Känner oss smått positiva här hemma i alla fall. 

En lång, nästan outhärdlig väntan är över. Långa analysen visade inga avvikelser den heller. Vi fick en akuttid för ultraljud så vi slapp vänta längre på att göra utvidgat ultraljud på hjärta och övriga organ för att utesluta några fel. På ultraljudet fann läkaren att absolut ingenting är avvikande med vår lilla bebis. Allting såg helt normalt ut. 

Vi andas ut. Vi är jätteglada och jag tror att jag har svårt att greppa att det faktiskt är bra eller landa över huvud taget efter all turbulens. Jag har inte skrattat eller gråtit över beskedet. Jag är bara så oerhört trött. Och lite förvirrad. Vi har verkligen blivit uppmanade att enbart tänka det värsta och nu står vi här och det känns som att vi är ?gravida på nytt? om ni förstår hur jag menar. Nu vågar vi säga att vi väntar en till på riktig. 

Tack till den som läst och stöttat. Hoppas vår tråd kan vara en strimma hopp för den som hamnar i samma sits. Råkar du vara någon som funderar på om du ska göra KUB eller ej, spara dig den erfarenheten. Du får ändå vänta allt som allt på slutgiltigt resultat när du ska göra rutinultraljudet. Om något är fel ser de det då. Du har istället undsluppit veckor av vånda och sorg.