Anonym (Mamma)

Mon 1 Apr 20:20

547 svar

Vem ska köpa kläder?

Hade en diskussion med exet idag... Han tog vårt barn till lekplats, i bara mysbyxor, tunn fleecejacka och foppatofflor, dvs i mina ögon inte lämpliga kläder med bara några plusgrader ute. Sedan ramlade barnet i leran och exet blev sur. Sedan var han sur mot mig vid lämningen när vi hade den diskussionen och jag påpekade att det inte var lämpliga kläder att gå ut i (och mellan raderna att han inte borde vara sur på barnet när det var hans eget beslut). Jag tyckte att han kunde köpa ett par ytterbyxor, typ jeans, som barnet kan ha hemma hos pappan ifall de ska ut, pappan tycker att jag ska skicka med ytterkläder varje gång de ska ses. Till saken hör att de går till lekplats ungefär en gång i kvartalet...

Måste jag verkligen köpa en extra uppsättning ytterkläder för barnet att ha hos pappan eller är det rimligt att han ska kunna köpa ETT par byxor fast han betalar underhåll? Min lösning är att han antingen får köpa ett par byxor eller åtminstone säga till vid hämtning ifall de ska vara utomhus. Hur tänker ni andra?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2024-04-04 13:32
Barnet träffar pappan två till fem timmar åt gången, fyra till fem gånger i veckan och bor/sover hos mig på heltid.

olof 45

Wed 3 Apr 10:45

#180

Anonym (Emsie) skrev 2024-04-03 10:39:49 följande:

Fast ni som anser att pappan gjort sin plikt genom att betala underhåll:

Mina barns pappa har betalat genom FK. Han har knappt jobbat i sitt liv så det är skattebetalarna som står för det mesta.

Om jag ser till underhållet, min del och barnbidrag/studiebidrag genom åren har betalat för det nödvändiga, har mitt ansvar (och glädje!) också varit:

Väcka på morgonen, se till att de kommer till skolan, handla och laga all mat och lärt dem laga mat, tvättat alla kläder, städat deras rum och lärt dem städa, uppfostrat, kammat hår, badat dem och lärt dem hygien, läst läxor, åkt på resor, fixat och följt med på fritidsaktiviteter, tagit dem till tandläkaren, tagit dem till doktorn, köpt födelsedagspresenter och julklappar, fixat ett sparande, hållt kontakten med släkten, kramat, tröstat, pussat, hjälpt dem med bekymmer, vi har lekt och busat och skrattat och gråtit tillsammans.

Men visst, detta överväger ju inte att pappan faaaktiskt betalar underhåll! Bara man betalar underhåll har man gjort sitt. Yep. Då ska man ju inte behöva göra nåt extra, som tex be en mamma om att skicka med en jacka, eller köpa en själv! Det är ju att gå för långt! Ansvaret slutar med underhållet, punkt.

Jag är bara realist. Jag vet att itne alls kan räknas i kronor och ören, men jag vet också till 100% att man inte bör skapa bråk om det saker som KAN räknas i kronor och ören, för det är sällan värt det - särskilt som just dessa regler finns nerskrivna svart på vitt. Vad man "tycker" väger väldigt tunt då.

jag tycker man ska minimera konflikter för barnens skull. Och att då skapa bråk med pappan för att man itne pallar att köpa ett par extrabyxor eller räcka över en kasse/ryggsäck med ytterjacka och skor? Nej, då gör man itne sitt som skilsmässomamma.

Med det säger jag itne att pappan är årets pappa, långt ifrån! Jag skiljer på de två diskussionerna. Mamman kan bara kontrollera vad hon själv gör! Så det som faktiskt ligger på hennes ansvar, borde hon ta stolthet i att utföra felfritt. DET är att göra det bästa av situationen, och sätta sitt barns behov först. Tycker jag :)

olof 45

Wed 3 Apr 10:49

#181

Anonym (Emsie) skrev 2024-04-03 09:49:48 följande:

Bara nyfiken på hur det är umgängessabotage att skicka sitt barn till pappan 4-5 dagar i veckan?

Om pappan velat hade de väl haft barnet varannan vecka med tanke på att pappan ändå hämtar sin son för några timmars umgänge så ofta.

Jag håller med alla som säger att barnet givetvis ska kläs efter väder när han åker iväg och det känns konstigt att ett så stort barn bråkar om skor och jacka såpass att det skickas iväg i foppatofflor och en tunn fleece-tröja.

Men ts har ju inte hindrat pappan från att hämta sonen och pappan borde vara fullt kapabel att köpa kläder själv ELLER när barnet kommer till bilen i tofflor och fleece, att gå in till ts och hämta skor och jacka eftersom han planerat att de ska vara ute.

Så umgängessabotage? Var?

Jag menar det faktum att pappans planerade utevistlese blev ju "saboterat" då barnet inte hade lämpliga kläder. Det blev till en situation som barnet upplevde negativt, och nu vill ta avstånd från sin pappa. Därmed har pappa-barn relationen tagit stryk, och det går att direkt härleda till att mamman inte tagit sitt ansvar med att förse barnet med lämpliuga kläder.

Sedan läste jag det som att mamman lite nonchalant skrev att "nu vill iten sonen åka till sin pappa på ett tag", som att det var ett ok val? kanske läser jag lite mellan raderna där, men mamman borde definitivt säga till barnet att det där var nu itne så farligt, och visst ska han träffa sin pappa! De ska bara se till så han har med sig bättre kläder nästa gång!

Om hon stöder barnet i tyckandet att man kan "pausa" umgänget med pappan, så ÄR DET sabtage... Hon ska göra allt i sin makt att se till så umgänget sker och har de bästa förutsättningar för att bli bra!

Anonym (Lll)

Wed 3 Apr 10:50

#182

Anonym (Emsie) skrev 2024-04-03 10:39:49 följande:

Fast ni som anser att pappan gjort sin plikt genom att betala underhåll:

Mina barns pappa har betalat genom FK. Han har knappt jobbat i sitt liv så det är skattebetalarna som står för det mesta.

Om jag ser till underhållet, min del och barnbidrag/studiebidrag genom åren har betalat för det nödvändiga, har mitt ansvar (och glädje!) också varit:

Väcka på morgonen, se till att de kommer till skolan, handla och laga all mat och lärt dem laga mat, tvättat alla kläder, städat deras rum och lärt dem städa, uppfostrat, kammat hår, badat dem och lärt dem hygien, läst läxor, åkt på resor, fixat och följt med på fritidsaktiviteter, tagit dem till tandläkaren, tagit dem till doktorn, köpt födelsedagspresenter och julklappar, fixat ett sparande, hållt kontakten med släkten, kramat, tröstat, pussat, hjälpt dem med bekymmer, vi har lekt och busat och skrattat och gråtit tillsammans.

Men visst, detta överväger ju inte att pappan faaaktiskt betalar underhåll! Bara man betalar underhåll har man gjort sitt. Yep. Då ska man ju inte behöva göra nåt extra, som tex be en mamma om att skicka med en jacka, eller köpa en själv! Det är ju att gå för långt! Ansvaret slutar med underhållet, punkt.

Förstår din bitterhet, men du har ju själv valt den här mannen som pappa till dina barn? Alla har inte god ekonomi och goda föräldraegenskaper och då får man acceptera att det går ut över barnen. Det har ju du gjort och det får TS också göra.

Anonym (Emsie)

Wed 3 Apr 10:50

#183

olof 45 skrev 2024-04-03 10:45:01 följande:

Jag är bara realist. Jag vet att itne alls kan räknas i kronor och ören, men jag vet också till 100% att man inte bör skapa bråk om det saker som KAN räknas i kronor och ören, för det är sällan värt det - särskilt som just dessa regler finns nerskrivna svart på vitt. Vad man "tycker" väger väldigt tunt då.

jag tycker man ska minimera konflikter för barnens skull. Och att då skapa bråk med pappan för att man itne pallar att köpa ett par extrabyxor eller räcka över en kasse/ryggsäck med ytterjacka och skor? Nej, då gör man itne sitt som skilsmässomamma.

Med det säger jag itne att pappan är årets pappa, långt ifrån! Jag skiljer på de två diskussionerna. Mamman kan bara kontrollera vad hon själv gör! Så det som faktiskt ligger på hennes ansvar, borde hon ta stolthet i att utföra felfritt. DET är att göra det bästa av situationen, och sätta sitt barns behov först. Tycker jag :)

I alla mina inlägg har jag skrivit att mamman bör ta på kläder efter väder.

Det som stör mig är de som anklagar mamman för att hon tycker att pappan ska ta mer ansvar eller skriker om umgängessabotage.

Barnet vill inte till pappan för att PAPPAN skällde på honom, inte för att han inte hade tillräckligt med kläder på sig.

Anonym (Emsie)

Wed 3 Apr 10:52

#184

Lll pappan var dock inte sådan när barnen föddes utan det kom senare, när de blev lite äldre. Men visst skulle jag ha siat in i framtiden, dumma mig.

Anonym (Emsie)

Wed 3 Apr 10:53

#185

Och jag är inte bitter faktiskt även om det låter så. Jag har två underbara barn hos mig 100% medan han är bitter över att de aldrig träffas.

Anonym (Lll)

Wed 3 Apr 10:53

#186

olof 45 skrev 2024-04-03 10:49:43 följande:

Jag menar det faktum att pappans planerade utevistlese blev ju "saboterat" då barnet inte hade lämpliga kläder. Det blev till en situation som barnet upplevde negativt, och nu vill ta avstånd från sin pappa. Därmed har pappa-barn relationen tagit stryk, och det går att direkt härleda till att mamman inte tagit sitt ansvar med att förse barnet med lämpliuga kläder.

Sedan läste jag det som att mamman lite nonchalant skrev att "nu vill iten sonen åka till sin pappa på ett tag", som att det var ett ok val? kanske läser jag lite mellan raderna där, men mamman borde definitivt säga till barnet att det där var nu itne så farligt, och visst ska han träffa sin pappa! De ska bara se till så han har med sig bättre kläder nästa gång!

Om hon stöder barnet i tyckandet att man kan "pausa" umgänget med pappan, så ÄR DET sabtage... Hon ska göra allt i sin makt att se till så umgänget sker och har de bästa förutsättningar för att bli bra!

Det ingår inte i hennes ansvar att få barnet att vilja umgås med pappan. Det ingår bara att ge förutsättningar att umgås med pappan. Om barnet inte vill åka dit så är det inte hennes fel. Ja, hon kan köpa ett par begagnade utebyxor, men tyvärr låter det inte som att pappan är den ansvarstagande typen som ens bryr sig om sådant. Då hade han nog frågat henne om detta innan han gick till lekplatsen. För vilken normal förälder som helst fattar att barn blir blöta om de går i mjukisbyxor till sandlådan. Hon behöver inte vara mamma till pappan också.

Lägg inte över mer ansvar på henne än hon faktiskt har. Pappan är 50% av ekvationen och han verkar inte ens betrodd med att ha barnet över natten, så det säger väl en del om hans föräldraegenskaper.

Anonym (Lll)

Wed 3 Apr 10:54

#187

Anonym (Emsie) skrev 2024-04-03 10:52:03 följande:

Lll pappan var dock inte sådan när barnen föddes utan det kom senare, när de blev lite äldre. Men visst skulle jag ha siat in i framtiden, dumma mig.

Jag tänkte bara eftersom du skrev att han nästan aldrig har jobbat i sitt liv. Men då hade han väl ett bra jobb med god inkomst när ni var gifta. Jag ber om ursäkt.

Anonym (Emsie)

Wed 3 Apr 10:55

#188

Anonym (Lll) skrev 2024-04-03 10:54:48 följande:

Jag tänkte bara eftersom du skrev att han nästan aldrig har jobbat i sitt liv. Men då hade han väl ett bra jobb med god inkomst när ni var gifta. Jag ber om ursäkt.

Vi var inte gifta men han hade en inkomst då, ja.

Anonym (Jenny)

Wed 3 Apr 10:57

#189

olof 45 skrev 2024-04-03 10:49:43 följande:

Jag menar det faktum att pappans planerade utevistlese blev ju "saboterat" då barnet inte hade lämpliga kläder. Det blev till en situation som barnet upplevde negativt, och nu vill ta avstånd från sin pappa. Därmed har pappa-barn relationen tagit stryk, och det går att direkt härleda till att mamman inte tagit sitt ansvar med att förse barnet med lämpliuga kläder.

Sedan läste jag det som att mamman lite nonchalant skrev att "nu vill iten sonen åka till sin pappa på ett tag", som att det var ett ok val? kanske läser jag lite mellan raderna där, men mamman borde definitivt säga till barnet att det där var nu itne så farligt, och visst ska han träffa sin pappa! De ska bara se till så han har med sig bättre kläder nästa gång!

Om hon stöder barnet i tyckandet att man kan "pausa" umgänget med pappan, så ÄR DET sabtage... Hon ska göra allt i sin makt att se till så umgänget sker och har de bästa förutsättningar för att bli bra!

Och vem tvingade pappan att gå ut fastän barnet inte hade kläder för det? Vem tvingade honom att inte prata med TS innan och be henne slänga med kläder för utelek? Vem tvingade pappan att skälla på sonen när sonen blev lerig?

Pappan har ju eget ansvar här och det är bara hans eget fel att sonen nu inte vill dit på ett tag.

Vem ska köpa kläder?

INNEHÅLL