Hur få barnen att sluta tigga?

Frågan är ju, funkar tjatet? Ger du med dig?

Håller med. Förstår inte alls vad man ska i butiken med barnen att göra när det inte behövs.

Ett knep som funkade förvånansvärt bra med mina var att låta dem välja ut en frukt var. Innan ni går in i butiken så berättar du för dem att de ska få välja en frukt att köpa och börjar prata om vilka goda frukter som finns att välja mellan. Det gäller att hålla konversationen uppe och fokus på vad de får välja/har valt så att ni smidigt tar er genom resten av butiken.

Du kan också testa att ge dem egna inköpslistor (rita små bilder om de ännu ej kan läsa) och låta dem gå och hämta sakerna. Listor är också bra, för om de ber om något eller tjatar frågar du bara om det finns med på listan. Om det inte står med så köper ni det ej.

Kanske är det dags för veckopeng? När de sedan kommer med saker som de vill ha så hjälper du dem att titta på priset och se om de har pengar nog att köpa det eller hur många veckopengar de behöver spara för att kunna köpa det. Ofta så brukar de bli väldigt mycket mer sparsamma när de är deras egna pengar de ska lägga på sakerna. 

Sista tipset jag har är att bekräfta deras känslor att vilja ha något. "Ja, hade inte det varit gott med glass! Vi ska inte köpa det idag, men låt mig ta en bild på det glasspaketet så att jag vet vilken sort du vill ha nästa gång vi ska ha glass." Eller: "Ja, den serietidningen ser verkligen spännande ut! Ska vi skriva upp den på din önskelista till din födelsedag?"

Och tänk också på att butiker är designade för att få oss att vilja köpa mer och ha mer. Vi vuxna är inte bra på att undvika dessa fällor och barn har än mindre motståndskraft. 

Egentligen så förstår jag inte riktigt problemet. Dina barn är barn, och de vill ha saker. Väldigt naturligt. Tids nog kommer de att lära sig vad och när de kan få, och om och när det lönar sig att be om mer.

Det du kan göra, istället för att till slut ryta ifrån, är att bekräfta deras känsla. Typ säga att du förstår att de vill ha ditten och datten, men att tyvärr kan ni inte köpa det idag. Eller att du förstår att man vill ha mer godis på lördagen, men att de får en mängs om är lagom för dem. 

Eller, om det är så att din stressnivå är så hög att du inte kan hantera barnen på ett bra sätt, så kanske du ska försöka handla utan dem. Eller försöka få bukt med din stress och hur du reagerar på dina barns beteende. 

Om du har barnen varannan vecka så kanske du kan satsa på att handla när de inte är hos dig, planera måltiderna, ha saker i frysen. Och sen planera så att du inte behöver stödhandla flera gånger i veckan - bara det låter som alltför mycket stress i en vardag med barn. 

?Sjävklart vill de åka och handla sitt lördagsgodis?

varför är det självklart? Varför måste man ha lördagsgodis? Och om man måste ha godis på helgen, varför måste barnet köpa det? 

Som vanligt när man frågar familjeliv får man en drös idiotförklarande råd från perfekta föräldrar. Sååå tråkigt tonen blivit som den blivit här inne. 

Jag är ingen idiot, har jag ett väldigt vilt barn går det knappast att sitta och föra en ?jag förstår att du vill ha den där chokladen? mitt i butiken. 

Undviker butiken med barnen som någon tipsade om. 

Och nej, det ger mig ingen vardagsstress att köpa en mjölk eller ett bröd i butiken bredvid om det råkat ta slut, bara om barnen är med och börjar tjata.

Tack för mig och trevlig kväll. 

Men vaffö, vaffö dådå! 

Något egentligt behov är ju inte godis.

Men att barn vill vara med och köpa sitt lördagsgodis ser jag som en självklarhet. Det är nog mycket ovanligt att frivilligt avböja en möjlighet att påverka och välja. Detta gäller nog i de flesta fall, för barn och vuxna, för mat, godis, kläder mm.

Försök planera mera, så att du inte behöver springa ner och köpa en extra mjölk...
Jag bor på landet, vi har inga butiker på 2 mils avstånd, vilket gör att man handlar allt på en gång. Tror att när man har möjligheten att "vara lat" och inte orkar lägga några minuter extra på planering så skippar man det.
Upptäcker jag att vi inte har några ägg hemma, så blir det inte pannkakor, då får jag göra köttfärssås till middag istället...
*menar det snällt, inget överlägset*

Tror som andra skriver om att ge barnen ett uppdrag, att de ska lösa något själva, då får de känna sig involverade och stora, samt att de har ett syfte med handlingen, inte bara vara snälla och gå bredvid. 

Ang att barnen tjatar, har du sagt innan ni går in att det inte blir några saker till dem, så stå fast vid det, det kommer bara bli värre i framtiden om du ger med dig om du sagt en annan sak. Och då kan du säga i affären "jag sa nej innan, och det är fortfarande nej"  om du är rädd att någon ska höra... Jag garanterar att ALLA föräldrar kan relatera till ett sina egna barn i något skede i livet och alla kommer tycka att du gör rätt, så stå på dig!!!!!!

:)

Någonting i din TS får mig att tro att du är en jävligt snål mamma men jag hoppas jag har fel. Du har dina barn bara några dagar i veckan/varannan vecka men vill ändå inte köpa den mat/godis de vill ha? Någonting luktar ruttet?