Hur få barnen att sluta tigga?

Allt negativt handlande måste få konsekvenser.

Vi går och handlar.

Sköter ni er får ni 200g godis.
Annars blir det 100g.

Ja, att inte handla lördagsgodis är ett bra exempel på trångsynt beteende.

Man måste vara konsekvent och aldrig ge med sig. Har man gett med sig en enda gång så kan det ta ett halvår att reparera. Våra barn tjatar aldrig i affärer. Varken om leksaker eller godis men de vet att de aldrig får något förutom minata påsen lösgodis lördagar.

Sen kan det vara så att man ger med sig j andra sammanhang eller åtminstone har gjort det tidigare i stor utsträckning utan att man tänkt på det och det i sin tur leder till tjat i affärer.

Andra faktorer kan vara att man låtit barnen få äta godis och sötsaker för ofts eller att barnet är hungrigt när man är på affärern. Ger man barn godis och sötsaker lite för ofta så kan det snabbt skapa ett sötsug som är jättesvårt att bli av med. Därför är det viktigt att hålla nere på sånt när barnen är små. Men är barnen hungriga så kan det också leda till atr de vill ha godis. Vi handlar aldrig nära lunch eller middag. Är det nära mellis så får de en gratisfrukt i affären. 

Det är ju jättedåligt för barnen om man som förälder håller på och ger med sig och ger vad barnen vill ha bara för att man råkar ha dem varannan vecka eller liknande. Här gäller det istället att prata ihop sig som föräldrar så ingen ger med sig. För sin egen skull men främst för barnens skull. 

Det där är nog bara en period. Inget man ska bry sig om. När våra barn hade sina perioder försökte vi svara lugnt på alla "varför?". Sen går det inte alltid. Jag skulle vara lugn i din sits. Strunta i vad andra människor tycker. Men framför allt försöka hålla mig lugn och intr ge med mig.

Sen är ju även frågan vad den andra föräldern gör. Hen kan ju sabotera rätt mycket om hen ger med sig. 

Har man sina egna barn endast under en begränsad tid varje månad kan det definitivt vara värt att ge dem lite extra som de vill ha. Man har ju redan sabbat deras chans till ett tryggt liv med bägge föräldrar och då är det minsta man kan begära en extra godisklubba eller vad det nu må vara. Så tänker jag.

Absolut inte. Man gör dem bara en björntjänst. Barnen vinner inget på det. 

De kommer bara få det svårare i skola och vuxenliv då deras tålamod blir sämre. Det finns även ökad risk för att man ger dem ett starkare sötsug som leder till ökad risk för fetma senare i livet.

Värnar man om barnen så måste man ha tydligs gränser och inte börja ge med sig. 

Varannan vecka = halva tiden.

Det vore fruktansvärt dålig uppfostran om båda föräldrarna gav barnen alla godsaker de ber om, bara för att de inte bor tillsammans jämt. Någon måste lära dem att det finns gränser.

Att många skilda tänker så är en av anledningarna till att så många skilsmässo-bsrn är så förstörda och ouppfostrade.

En kollega sa till mig i precis rätt tid, att tjatiga barn beror på att vuxna inte känner igen vikten av att förhandla och att detta bör göras relativt strukturerat för att få vuxna som klarar förhandlingarna bra.

Man förhandlar inte i affären, och man får använda de strategier som fungerar för en långsiktig fostran. Man tar inte ständigt med dem, men man bör också lära barnen att vara med och handla, samt hur man gör, när man har ork och en relativt välfungerande plan.

Precis som andra påverkat finns det en poäng med att låta bli affären. Men jag vill också slå ett slag för att prata med dem innan kring varför man handlar, vad man kan förvänta sig och att faktiskt handla med dem, just för att lära sig hur just ni kan handla.

Och som alltid tycker jag du ska fundera på om "dömmande blickar" är något du faktiskt ska skita i! Småbarnstiden är inte för alltid, och gå och handla behöver alla nån gång.