Natta två barn själv?

Jag har alltid lärt Mina 4barn att somna själva. Inte med skrik tills de somnar men att de är trygga o vet att nu ska jag sova.

Låter rätt svårt att hitta sätt att natta båda samtidigt då de har så vilt skilda behov vid nattningen.

Kommer pappan att vara föräldraledig snart?
Kanske det är lösningen på att vänja sig av vid bröstet och barnet vänjer sig vid flaskmatning istället.
Skulle sätta det som mål att pappan tar den lilla ( när han är f-ledig) och du den större.
Räkna med att det kan bli kämpigt i början då er lille verkar vara en viljestark liten krabat, men det är nog det enda sättet om ni ska kunna vänja av med bröstet.
Men det hjälper ju föga iallafall ni vill natta dem samtidigt då den ena vill ha lugn och den andre vill ha tjolla hoppla innan sovdags??!!
Men, vänjer ni av vid bröstet kan man natta den lille först och den andra sen, men o andra sidan vem har den stora under tiden ifall en förälder är SÅ sjuk att den inte kan göra något alls??!!
Ja,får väll helt enkelt göra som vi ensamstående med barn, bita ihop och bara ta det, vi kan aldrig komma undan hur sjuka vi än är.
Thats the real life, we have to be a mum and and a dad every day, every second and we manage it, so can you.

Jag la den på olika tider. Ibland var bebisen med när jag läste saga för den äldre och ibland la jag bebisen först för att få lite egentid med den äldre. Det hängde mest på bebisen som gärna ville vara uppe på kvällen och ofta natten. Jag fick vara lite flexibel i mina rutiner, var ensamstående

Jag har fyra barn med 2 år mellan varje och jag har helt enkelt löst det genom att lära barnen somna själva.

De har inte behövt ligga och skrika, har de varit ledsna har jag gått in men de har också varit vana att jag gått ut.

så fyra rum uppe och då en period typ en 8 mån, en nästan treåring, en nästan femåring och en nästan sjuåring:

nattade man var man uppe typ 45 min och ibland hoppade man in och ut ur barnens rum som en mindre flipperkula men man gjorde det utan problem själv. Vilket var guld värt både för att den andre kunde göra något helt annat och för att det aldrig var ett problem om en av oss inte var hemma.

men tricket då är ju att de måste kunna somna utan att äta och då får man hitta andra sätt. Det har vi måstat ändå för mina har kräkts så när de varit små så jag har ändå måstat amma, rapa, vänta lite och sen söva. Det är ju klurigt tills man hittat en rutin som funkar men väldigt skönt sen.

Föräldraskap handlar om att växla mellan att göra det som fungerar, men också se till att man får lite utrymme till saker som familjemedlemmarna vill.

Spontant tänker jag att man inte på förhand han lösa exakt hur en nattning kommer bli, när det bara är den ena föräldern som är närvarande, men att man faktiskt gör klokt att testa. 

Min egen erfarenhet är att det blir ett annat lugn när det bara finns en förälder närvarande och att sådan tid oftast är så värdefullt för alla att det liksom är värt att testa, trots att det inte är lika smidigt som att vara två. 

Som vuxen behöver du inte på förhand bestämma exakt hur saken ska lösas, bara konstatera att det är en lite speciell dag, och att ni kör på känsla.

Vad gjorde den äldre när du nattade bebisen?

Okej. Hur då? Min äldste är trygg men vill ha en förälder nära tills han somnat. Det känns inte som ett orimligt önskemål för en tvååring.

Jag har alltid gjort så från att dom var små. Det blev en rutin. Gick in o sjöng lite säger godnatt sen går jag ut. 

Ok. Mina har velat sova i samma säng, särskilt den äldre. Kardborrebarn med stort närhetsbehov. Hela första året somnade han gärna med händerna inborrade i håret på mig. Men då sov han också bra sen.

Har barn med precis samma åldersskillnad bara en månad ifrån men nu är de större. Jag har alltid tagit båda barnen själva. Nattning har aldrig fungerat bra och gör det faktiskt inte fortfarande, de är 7 och 5 nu. Om den lilla måste amma är det ju faktiskt bara du som kan natta. Om du blir väldigt sjuk så du inte kan amma kommer pappan behöva lösa det på ett eller annat sätt just då. Låt barnen sova som de gör nu eftersom det fungerar. Onödigt för både er och barnen att behöva jobba fram en lösning till ett problem som inte finns.