Otrogen - känslan efteråt

Det har varit en oerhört tuff tid efteråt. Det är en känsla av att ha svikit den som står mig närmast och även mig själv. Trots att det uppenbarligen var ett beslut som jag själv tog så kan jag inte riktigt förstå hur jag kunde agera så. Nu är det flera månader sedan det hände och jag vet nog ärligt talat fortfarande inte hur jag ska hantera det. 

Då jag var mitt uppe i det, så var jag förälskad, glad, kåt osv. Och allt det påverkade den relation jag hade, vårt sexliv blev bättre än någonsin under den perioden. Men det var ju bara så fel..

Känslokaos är nog ett passande uttryck. Då otrohetsaffären avslutades så gick jag också igenom någon slags process av att vara olyckligt kär. 

Inget har fört något gott med sig öht. 

När min man ändrade sin personlighet från trevlig och mysig till att vara trist, gnällig och helt ointresserad av mig som kvinna tröttnade jag. Han la dessutom på sig 25 kilo och vägrade göra något åt det. Vi hade några samtal om detta men inget hände. Jag väntade ut honom, inget hände. 

Jag saknade sex och bekräftelse och föll för en (mycket) yngre kollega som verkligen visade att han ville ha mig. Jag gillar honom som person och vi har haft fantastiskt sex i drygt två år och det blir bara bättre och bättre. Dock ingen risk för att ta det vidare, det handlar om ren vänskap och sex. 
Inget dåligt samvete alls. 

Den saken öppnade dock upp mig och jag träffade en jämnårig man där jag utvecklat känslor jag inte var beredd på. Han är också gift men säger sig ha en ointresserad fru (tror han talar sanning då jag träffat de tillsammans några gånger). Nu har det gått så långt att han har sagt att han vill leva med mig "på riktigt", och att han är kär i mig. Han vill lämna sin fru och skapa ett gemensamt liv med mig. 
Detta har fått mitt samvete att vakna till liv.

Rent sex där man visste att det inte ledde till mer var en sak men känslor man inte kan (vill!) stoppa är en annan sak.

En pragmatisk syn på otrohet. Om partnern degar till sig och är ointresserad av sex och och om otrohetsförhållandet bara baseras på sex och inga känslor är otrohet okej.
Tja jag säger inte emot dig. Det skulle kännas mycket värre om min fru var otrogen med någon hon hade starka känslor för, än med en toyboy där sexet var det enda gemensamma. Och den som inte längre vill ha sex men ändå inbillar sig att förhållandet ska fortsätta som om inget hänt, denne får skylla sig själv.

Det svåra är väl att undvika att känslor uppstår. Så hur hanterar du den situation som blivit nu, när du är kär i den gifte jämnårige mannen?

Och det kan man förstås inte göra utan att bete sig som en gris mot sin partner?

Du ser ingen snett alls i att påstå att lycka och nöje = svek, lögner och manipulation?

Det där är inte pragmatism utan en väldigt patetisk ursäkt för det man säger är i stort sett att min partner måste minsann göra mig nöjd 24/7 året runt för annars är det helt ok för mig att ljuga och svika. 

Det är inte ett moget sätt att resonera. Så resonerar möjligen en bortskämd 5-åring. Som vuxen borde man kunna hantera motgångar i sin relation på ett vuxet och värdigt sätt utan att bete sig som en röv och sen dessutom skylla det på sin partner.

Skillnaden mellan den som vägrar ha sex och den som går bakom ryggen på den andra är att den första gör det öppet och ger den andra en chans att förhålla sig till det och göra sina val vilket den som smyger runt bakom ryggen inte gör så det är bara löjligt att likställa dem som om de vore samma sak. Att gå bakom ryggen på andra, ljuga och smussla när saker inte blir som man vill är sånt som omogna, svaga och fega människor gör. Och att sen dessutom skylla sin egen omognad, svaghet och feghet på sin partner är ju bara patetiskt.

Hon gjorde sina val, baserat på den nya situationen. Hon valde att få sex på annat håll och valde att hålla honom ovetande. Bägge agerar själviskt och jag ser inte att den ene är värre än den andre. Som jag skrev tidigare, den som inte längre vill ha sex och sen förväntar sig att förhållandet ska fortsätta som om inget hänt får skylla sig själv. 

Och du menar då att gå bakom ryggen på någon så att personen INTE ska kunna förhålla sig till det och göra ett val är samma sak som att göra något öppet och ge personen en chans att förhålla sig till det och göra ett val?

Japp båda agerar själviskt men bara den ena är feg och falsk. Så nej det är absolut inte samma sak.

Om du inte gillar att din partner förvägrar dig sex varför är du kvar i relationen?
Du har ju möjlighet att lämna först och ha sex med någon annan sen, eller?

Att knulla andra bakom ryggen på din partner är väl inget måste för att du ska kunna få sex? Det är ett måste om för att du ska kunna få behålla din partner OCH ha sex. Men om din partner nu är så hemskt egoistisk varför vill du ha både och?

Javisst, egen behovstillfredsställelse både genom att få sex och behålla relationen. Och för den andre, slippa sex men ändå få behålla relationen. Så fungerar människor idag. Plus lite hämnd för att partnern förvägrar sin "älskade" sex. Välkommen till verkligheten.

Verkligheten för svaga, fega och egoistiska människor, men alla beter ju inte sig så även om de gör det gärna vill tro det för att normalisera sitt beteende. Det finns minst lika många som klarar av att hantera livets komplexitet med värdighet.

Det hör lixom till vuxenlivet att man behöver lära sig hantera motgångar utan att bete sig som ett rövhål, klarar man inte det kan man heller inte påstå att man är varken mogen eller vuxen.

Jag vet inte än. Då äktenskapet knakade i fogarna redan innan min man sunkade ner sig vet jag inte längre om jag skulle vilja börja om med den jag är gift med.
Men å andra sidan är jag inte sugen på att kasta mig i famnen på en annan man heller. Iallafall inte på ett så allvarligt sätt som att skapa ett liv med någon ny.