• Anonym (Ts)

    Hur säker är man som pappa att man är far till barnet?

    Tänker på att det ibland dyker upp trådar här om att "jag hade sex med flera runt ÄL och nu är jag gravid, vad ska jag göra, vem är pappan?"

    Som kvinna är jag ju uppenbart säker att jag är mamma till mina barn, men hur känner pappor om det, hur säkra är de/ni att ni är genetisk far till era barn? Är det någonsin någonting ni funderar över? 

    Ibland vore det ju lite intressant med att verkligen fastställa faderskapet för papporna med, och se hur vanligt eller ovanligt det är i verkligheten att ha fel pappa....

  • Svar på tråden Hur säker är man som pappa att man är far till barnet?
  • Cathariiina
    Anonym (Nej) skrev 2024-05-25 13:25:52 följande:
    Då kan ju var och en göra ett test ä. Ser inte att staten ska stå för detta. Karolinska  har för övrigt visat att siffran flr barn födda mellan 1930 och 2010 är 1.7%. Det var dessutom högre i början av denna tid varför dagens siffra torde vara lägre. 
    Den undersökningen kommer ofta upp, men jag tror att den är vinklad för den stämmer inte med andra data. Jag vet i alla fall att på 1970-80-talet när en släkting till mig var verksam som transplantationskirurg, så visade det sig i 15 procent av fallen där man undersökte pappa + barn, att pappan inte var pappan. 15 procent!

    Och detta var ändå pappa-barn-par som var så tajta, att den ena var beredd att ge  bort t.ex. en njure till den andre, med alla risker som det innebär. Trots DET var det 15 procent av papporna som fick det beskedet!
  • Anonym (H)
    Cathariiina skrev 2024-05-25 13:31:23 följande:
    Men alltså "inbillar sig"? "Tror?" ALLA män har det problemet, att de kan inte VETA om de är pappan. Medan kvinnor alltid kan veta att de är mamman. Det är en biologisk orättvisa, som går att överbrygga nu med modern teknik. Och då bör det göras.

    Om du blev tvungen att föda på ett sjukhus i ett land, där du vet att det är lite si och så med ordningen. Bebisarna blir inte märkta på något sätt vid födelsen,  direkt efter födelsen går personalen iväg med dem för att undersöka dem, och de sover över natten i en barnsal. D.v.s. det finns viss risk för förväxling. 

    Skulle du inte ta möjligheten att göra ett DNA-test då, när du kom hem? Bara för att få säkerhet och slippa den lilla, gnagande oron?
    Det har inget att göra med mitt svar och inlägget jag svarade.

    Att man ser som bevis att kvinnan är otrogen om hon blir arg / sårad över att mannen kräver DNA test.

    Och jag har fött mitt andra barn i ett land där man tar iväg barnet för att undersöka barnet. 

    De kan sova i ett sal även om det är frivilligt. 
    Men många mammor väljer att barnen sover i en sal , ävem om mitt barn sov med mig. 

    Varken jag eller de andra andra mammorna jag känner  i landet har DNA testat sina barn.


  • Cathariiina
    Anonym (H) skrev 2024-05-25 14:11:44 följande:
    Det har inget att göra med mitt svar och inlägget jag svarade.

    Att man ser som bevis att kvinnan är otrogen om hon blir arg / sårad över att mannen kräver DNA test.

    Och jag har fött mitt andra barn i ett land där man tar iväg barnet för att undersöka barnet. 

    De kan sova i ett sal även om det är frivilligt. 
    Men många mammor väljer att barnen sover i en sal , ävem om mitt barn sov med mig. 

    Varken jag eller de andra andra mammorna jag känner  i landet har DNA testat sina barn.
    Borde ni kanske? Det finns många sådana - autentiska - förväxlingsfall på Youtube.
  • Anonym (H)
    Cathariiina skrev 2024-05-25 14:24:42 följande:
    Borde ni kanske? Det finns många sådana - autentiska - förväxlingsfall på Youtube.
    Det borde vi inte. 
    Du borde kanske prata med någon om du känner ständig en " gnagande oro " att du ska råka ut för ovanliga saker.
    Det måste vara jobbig och begränsande att gå runt och ständigt känna oro.
  • Anonym (Nej)
    Cathariiina skrev 2024-05-25 13:34:43 följande:
    Den undersökningen kommer ofta upp, men jag tror att den är vinklad för den stämmer inte med andra data. Jag vet i alla fall att på 1970-80-talet när en släkting till mig var verksam som transplantationskirurg, så visade det sig i 15 procent av fallen där man undersökte pappa + barn, att pappan inte var pappan. 15 procent!

    Och detta var ändå pappa-barn-par som var så tajta, att den ena var beredd att ge  bort t.ex. en njure till den andre, med alla risker som det innebär. Trots DET var det 15 procent av papporna som fick det beskedet!
    Tycker det verkar mycket välgjord och ser inga skäl till att ifrågasätta den. 
  • Cathariiina
    Anonym (Nej) skrev 2024-05-25 16:47:01 följande:
    Tycker det verkar mycket välgjord och ser inga skäl till att ifrågasätta den. 
    Du måste förstå att vi inte har någon fri forskning i Sverige. Resultaten är färdigbeställda. Det hade varit oerhört ofeministiskt om de hade kommit fram till att 15 procent av alla kvinnor som föder barn, lurar på sin man en gökunge. Det får inte sägas.
  • Anonym (Nej)
    Cathariiina skrev 2024-05-25 16:50:50 följande:
    Du måste förstå att vi inte har någon fri forskning i Sverige. Resultaten är färdigbeställda. Det hade varit oerhört ofeministiskt om de hade kommit fram till att 15 procent av alla kvinnor som föder barn, lurar på sin man en gökunge. Det får inte sägas.
    Menar du att det skulle vara påhittade uppgifter?  Detta är en mycket stor studie där man har tittat på genetiken. Tycker för övrigt 1,7 låter väldigt rimligt. 
  • Anonym (Eh...)
    Cathariiina skrev 2024-05-25 12:31:15 följande:
    Det var väl onödigt hårt? Förutsatt att din mamma var en bra eller i alla fall normal mamma medan du växte upp. Hon har gjort enormt mycket för dig. Att utesluta henne helt ur ditt liv för att din kvinna blev kränkt, är inte OK enligt mig. Dock kan din kvinna få slippa umgås med din mamma tycker jag, men du kan inte överge din mamma helt. Hon ville nog bara dig väl.
    Såna här uttalanden får det att klia över hela kroppen på mig. Även bortsett från att du inte rimligtvis kan ha en aning om vad denna mamma gjort eller inte, så är det ett sjukt (men ack så vanligt!) uttalande. En mamma som har gjort enormt mycket för sitt barn? Jaha, och? Skulle det vara en bedrift menar du? Nåt som ska belönas? Det är för 17 varje mammas förbannade skyldighet att göra enormt mycket för sitt barn. Det är inget som öht kräver nån form av respekt, tacksamhet eller belöning.
  • Cathariiina
    Anonym (Eh...) skrev 2024-05-25 17:46:28 följande:
    Såna här uttalanden får det att klia över hela kroppen på mig. Även bortsett från att du inte rimligtvis kan ha en aning om vad denna mamma gjort eller inte, så är det ett sjukt (men ack så vanligt!) uttalande. En mamma som har gjort enormt mycket för sitt barn? Jaha, och? Skulle det vara en bedrift menar du? Nåt som ska belönas? Det är för 17 varje mammas förbannade skyldighet att göra enormt mycket för sitt barn. Det är inget som öht kräver nån form av respekt, tacksamhet eller belöning.
    Jo, det tycker jag ingår i det osynliga kontraktet i en familj, över generationerna. De vuxna och starka tar hand om barnen och de gamla. När de vuxna blir gamla, tar deras barn i sin tur hand om dem. Det kontraktet är skrivet i blod. En ingift person kan inte få tränga sig emellan där. Dock behöver den ingifta inte umgås med sin svärmor eller svärfar, DET är en annan sak.

    För övrigt kan personens kvinna lämna honom när som helst. Men för hans mamma, kommer han (och eventuella syskon) alltid att vara den viktigaste personen i hela universum.
  • Anonym (Lilly)

    Alla som inte bodde ihop när befruktningen hände borde kolla upp detta.Även om kvinnan var på resa då .Eller om mannen tvivlar starkt.

Svar på tråden Hur säker är man som pappa att man är far till barnet?