Agda90 skrev 2024-06-03 15:23:13 följande:
Om han är osäker på något då kan han ju inte låta det gå så långt att han kräver ett faderskapstest. Något hade i så fall byggt upp den osäkerheten och man får ju ta tag i problemet innan det blir en gigantisk elefant, eller hur?
Om min partner inte hade kunnat hantera problem i vårt förhållande utan låtit det gå så långt att han hade anklagat mig för otrohet då hade jag inte sett att det finns någon anledning kvar att stanna.
Om min man upplever att jag inte är närvarande då säger han faktiskt det till mig. Och det har hänt. Inte konstigt efter 20 något år tillsammans. Vi har haft perioder båda två då vi har upplevt varandra som frånvarande. Men man får ju prata om det. Eller hur? Och klarar man inte av att prata om ganska så små bekymmer i ett förhållande då har man andra problem!
Vi har nog samma uppfattning.
som du skriver man måste prata och säga vad man känner. om det skulle vara så att mannen berättar att han typ känner sig osäker vad som händer eller hänt i förhållandet. om kvinnan i dialogen säger nej det är du som är pappa jag har inte varit med någon annan.
Visst vill man som man lita på kvinnan.
hur många kvinnor har inte förnekat otrohet.
hur många kvinnor erkänner att mannen kanske är far till barnet?
Det är för en kvinna riktigt botten napp om man är otrogen och blir med barn.
Konsekvenserna kan bli stor.
man splittrar familjen som kanske också har andra barn sedan tidigare. Vänner familj tar avstånd.
Jag kan förstå om en kvinna väljer mörka allt.
MEN är det okej??
jag tror det kan vara vettigt även om det kostar pengar höra obligatoriskt DNA test.
det finns ändå mycket svek i familje relationer ändå även om det inte resulterar till graviditet.
män som kvinnor.
Som Agda90 skriver
prata med varandra det händer sällan
människor är fega och själviska i otrohet.
män och kvinnor
