Vigselring

Vilka konstiga inlägg. Ts vill ha idéer på något speciellt när han friar som jag förstår.

Kanske en romantisk picknick på ett vackert ställe?

Precis, om jag hade varit 25+ och blivit beviljad att vara myndig, så hade jag knappast gift mig vid sekelskiftet. För varför skall man förlora sin myndighet som kvinna, och låta mannen bli överförmyndare åt mig liksom...?

Men då var det ju det faktum att paret varit hos prästen och sagt att ett barn avlats under äktenskapslöfte som gjorde skillnaden - alltså så att barnet blev "trolovningsbarn" med vissa rättigheter. Inte om kvinnan bar en ring på fingret, eller inte. Jag kan tänka mig att man i de klasser där detta förekom hellre köpte mat eller brännvin för den summan, som en guldring skulle ha kostat.

Hur eller hur så är det ingen hemlighet att människor i städernas slum - både i Sverige och i t.ex. Storbritannien, läs skildringar från London under den viktorianska tiden t.ex. - har levt tillsammans utan att vara gifta. Fattiga, missbrukare, prostituterade, tjuvar... Men poängen är att detta inte var något som var "accepterat" av majoritetsbefolkningen, och det var inte heller så att en ring på kvinnans finger - om dessa människor någon gång hade råd med en sådan - gjorde förhållandet finare eller mer etablerat i omgivningens ögon. 

Dessutom ser jag inte relevansen med låtasförlovningarna idag. För mig är det helt obegripligt. Jag menar, om man vill säga "pilutta dig!" till äktenskapet: "vi är två hippa och moderna människor, vi behöver inte sådant borgerligt trams, vi kan älska varandra utan ringar och vigselattest"... varför då ändå tillmötesgå den sed, som föregår äktenskapet? Den borde ju vara lika mossig, borgerlig, inskränkt, trångsynt, konservativ, utdaterad etc. etc. som själva äktenskapet, eller?

Och levt med en man ändå? Det fanns inga säkra preventivmedel då, och du och dina barn skulle ha fått massor av skit för detta. Jag tror du hade gift dig till slut ändå... För övrigt är jag ganska säker på att det redan vid denna tid var möjligt att skriva äktenskapsförord, och även att föräldrarna kunde skriva i sitt testamente att barnens (även gifta döttrar) arv skulle vara deras enskilda egendom. Då kom maken inte åt dessa tillgångar. 

TS det blir lite förvirrande.
Är ni förlovade redan? du skriver om förlovnings och vigselringar.
Vigselringen ges under bröllopsakten, prästen kan få den innan eller av en bestman osv och om det är i kyrkan.

"Inför Gud och i denna församlings närvaro frågar jag dig, NN: Vill du ta NN till din hustru/man och älska henne/honom i nöd och lust?"

När båda svarat JA på frågan överlämnar bröllopsparet/brudgummen ringarna/ringen till prästen. Vigselförrättaren vänder sig mot altaret och ber en bön över ringarna/ringen:

"Gud, du som är alltings skapare och Herre, välsigna NN och NN i deras äktenskap. Låt dessa ringar/denna ring för dem vara tecknet på deras löften om ömsesidig kärlek och trohet. Genom Jesus Kristus, din Son vår Herre". Församlingen svarar:
"Amen".

Prästen återlämnar ringarna/ringen.

Så nu sjunker du lågt och börja spekulera om mig som person bakom skärmen i stället för att hålla dig till sakfrågan.

Jasså du TROR att jag skulle giftas mig till slut?  Ja ja du får väl inbilla dig detta om du nu mår bra av det... Fast kom ihåg detta, det är en inbillning från din sida.
Jag skall inte sjunka till din låga nivå och spekulera om dig som person bakom skärmen, då det är inte sakfrågan.

Nej det var inte möjligt att skriva äktenskapsförord "på den tiden",då det inte fanns.
Det du inte verkar förstå  är att mannen räknades som kvinnas förmyndare i ett äktenskap, och en gift kvinnan var klassad som omyndig.
Det var just detta som många valde att trolova sig, men inte gifte sig, bara för att det var många kvinnor som inte vill förlora sin myndighet.
1921 blev även gifta kvinnor myndiga.

Så även om du inte vill känna till fakta, utan snyftar om "urvattnade begrepp" (🙄) i stället, så var Stockholmsäktenbskap  grunden för det vi har i Sverige, förlovade utan att gifta sig.
Och du även om du nu kommer att surra om "synsätt" och "hur samhället såg på det".

Sedan så kan du ju fundera på också varför de som var trolovade, men inte gifta, fick sina barn registrerade som "äkta barn", och barnen fick då arvsrätt efter sina föräldrar.
Oäkta barn blev alltid arvlösa "på den tiden".

Men snälla du. Regleringar för hur egendomen skulle delas upp i händelse av skilsmässa, fanns redan på medeltiden. T.ex. var morgongåvan brudens privata egendom, som hon fick med sig i händelse av skilsmässa. Det var ofta ett stycke mark, som hon kunde odla på. Maken kunde inte råda över sådan egendom, som hustrun ägde enligt äktenskapsförord eller testamente.

Här är en hel avhandling om äktenskapsförord, det är verkligen inget nytt:

svjt.se/svjt/1964/17

Giftermålsbalkens »äktenskapsförord» är ett gammalt institut vilket nyreglerats genom samnordisk lagstiftning.
    I 1734 års lag handlade giftermålsbalkens 8 kapitel om »huru förord ske måge mellan them, som vilja hionalag bygga». Redan dessförinnan talade man emellertid, i anslutning till Domarreglernas ord om att »förord bryter lag», om förord eller pactum som det institut varigenom man kunde variera det legala rättsförhållandet i fråga om makars egendom.2 Det gamla äktenskapsförordet var ett pre-nuptialt avtal. Under den gamla balken kunde makar blott i ytterst begränsad omfattning träffa avtal sinsemellan. Det var därför viktigt beträffande det gamla förordet att visa att det träffats före vigseln.
    En huvudtanke i det samnordiska lagstiftningsarbete, som ledde till nya GB, var makarnas självständighet och frihet att avtala inbördes.3




Det skrev jag ju redan, att det berodde på att fadern hade varit med till prästen och yttrat att barnet avlats under äktenskapslöfte. Han tog alltså på sig ansvaret. Det fanns dock en skillnad, om jag inte missminner mig alldeles, mot barn födda inom äktenskap, nämligen att trolovningsbarnen enbart ärvde sin far som individ. Inte sina övriga släktingar på hans sida (t.ex. farföräldrar), om fadern var bortgången. De hörde nämligen inte till släkten. 

 

Du nu var det som så att på 1800-talet så var trolovning faktiskt juridiskt bindande...

Så nej det handlar inte om något som du svamlar om här att man sa till prästen att att barnet avlats under "äktenskapslöften"..

Exakt, kan de kanske ge sig eller starta en egen tråd, fuckgoogle och catarina - det är ju till ingen hjälp här.

Till TS:
Jättefint att du köpt en ring!
De sedvanor du behöver veta om här (vilket inte är tjafset om stockholmsäktenskap) är att man snarare frågar sin partner om den andra vill förlova sig med en, eller gifta sig. I den stunden blandar man inte in någon ring.

Bäst är att fråga på ett enkelt och spontant sätt, när man känner av känslan själv, utan att planera så mycket.

Framförallt inte när den andra personen på något sätt kan känna sig pressad!

Att ha köpt en ring i förväg är en mer amerikansk tradition som vi har lärt oss via filmer. Det ger ju den man frågar mindre alternativ, man kan bara säga ja eller nej.

En fråga, utan ring, kan besvaras på många sätt, att man blir glad av frågan, att man vill fundera på det, att man gärna vill ha frågan igen men om ett halvår osv.

Då står inte den som köpt ringen där som ett fån.

Säger hon ja så går man glada i hågen till guldsmedaffären och köper två likadana ringar eftersom ni båda ska ha varsinn.

Det är en fin tradition att först förlova sig, kanske är den lite på utdöende. Man visar genom förlovningen att man har för avsikt att gifta sig (om man sedan gör det eller ej är en annan sak).

Vad ska du nu göra med ringen du har köpt?
Jag föreslår att du byter in den mot ett tilgodokvitto på förlovningsringar.

Din tjej kommer att bli lika glad för frågan, där hon kan svara som hon vill. Sedan kan ni göra det hur romantiskt sombhelst på er förlovningsdag, då ni byter ringarna med varandra.
Lycka till!

Det stod till och med i en artikel om Stockholmsäktenskap som någon annan länkade här:

sverigesradio.se/artikel/1868746

Trolovningsbarn är något som släktforskare ibland stöter på. Fattiga människor som sammanbodde och hade som avsikt att gifta sig kunde efter barnens födslar skriva under hos  prästen att barnen var avlade under äktenskapslöfte. Då blev barnen arvsberättigade.

-Jag rekommenderar att släktforskare söker i lysningshandlingarna eftersom det där finns olika sorters brev och tillstånd, säger Margareta Martovitc.