• Anonym (Aa)

    Ensamt

    Lever Svenssonliv med villa, barn och hyfsade jobb med sambo sedan 15 år drygt.
    Vi gör allt för barnen, lagad mat varje dag, ser till att skolan sköts, skjutsar till aktiviteter. Jag älskar det och vill hellre vara med kidsen en kväll än aw med polarna. 

    Meeeen. Jag o sambon sköter det som ett företag känns det som. Räkningar ska betalas, huset underhållas etc. Mellan oss finns inget. Älskar henne men vi har nog inte haft sex på 7år. Tappat räkningen... 

    Vi pr Varför atar aldrig känslor. Jag e nog en klassisk man som biter ihop o inte gnäller till andra. Fast man ibland skulle vilja (bara att skriva här tar emot). 
  • Svar på tråden Ensamt
  • Anonym (Aa)

    Varför inte separera? Dels kan jag inte tänka mig en vecka utan ungarna... Sen kommer hon ursprungligen från ett annat län där hennes päron o syskon bor. Mest troligt skulle hon dra dit. 

    Hur stor chans har man att få vårdnaden... Hur skulle det funka varannan vecka... Sen skulle jag aldrig vilja att dem inte träffade mamman. 

    Va fan gör man!?

  • Anonym (F)

    Låt henne dra då. Hon har ingen rätt att ta med ungarna ändå. Bara att polisanmäla egenmäktigt förfarande med barn. De ska inte rotryckas från skola, vänner och annat socialt liv bara för att mamman vill flytta.

    Enskild vårdnad är lite lurigt att få till, då ska mamman vara olämplig som förälder, visa stora samarbetssvårigheter eller att man hävdar att det inte är praktiskt (om hon t ex bor på annan ort).

    Umgänge går att få till ändå. Hon kan besöka barnen på helgerna (och fixa eget boende då!!) och de kan komma till henne vissa lov mm.

  • Anonym (Aa)
    Anonym (F) skrev 2024-09-22 21:52:18 följande:

    Låt henne dra då. Hon har ingen rätt att ta med ungarna ändå. Bara att polisanmäla egenmäktigt förfarande med barn. De ska inte rotryckas från skola, vänner och annat socialt liv bara för att mamman vill flytta.

    Enskild vårdnad är lite lurigt att få till, då ska mamman vara olämplig som förälder, visa stora samarbetssvårigheter eller att man hävdar att det inte är praktiskt (om hon t ex bor på annan ort).

    Umgänge går att få till ändå. Hon kan besöka barnen på helgerna (och fixa eget boende då!!) och de kan komma till henne vissa lov mm.


    Hon är en bra mamma. Hade varit lättare om hon inte var det.... Vill inte beröva henne eller barnen varandra heller. 

    Ibland hade jag nästan önskat att hon hittat en ny på samma ort... 

    Är jag en egoist som vill ha samvaro, närvaro och uppskattning? Borde jag kanske bara vara nöjd med att ha 2 friska barn som har föräldrar som älskar dem?
  • Anonym (F)
    Anonym (Aa) skrev 2024-09-22 22:11:54 följande:
    Hon är en bra mamma. Hade varit lättare om hon inte var det.... Vill inte beröva henne eller barnen varandra heller. 

    Ibland hade jag nästan önskat att hon hittat en ny på samma ort... 

    Är jag en egoist som vill ha samvaro, närvaro och uppskattning? Borde jag kanske bara vara nöjd med att ha 2 friska barn som har föräldrar som älskar dem?
    Fast du behöver ju inte "beröva" dem varandra. Om hon drar är det hennes val, inte ditt fel. Och umgänge kan man ha ändå.

    Nej, det är inte egoistiskt att värna om sina egna behov. Tror du att era barn skulle vara nöjda med att ha två föräldrar som samexisterar bara för att ena/båda uppoffrar sig själva och sin lycka för deras skull...? Och är det så här du vill lära era barn att en relation ska se ut...?
  • Anonym (Flippa)

    Ni är ju inte gifta så det är väl bara att separera.
    Du har ju redan gjort det i tanken eftersom du önskar att hon träffar någon ny.

  • Anonym (My)
    Anonym (Aa) skrev 2024-09-22 21:48:13 följande:

    Varför inte separera? Dels kan jag inte tänka mig en vecka utan ungarna... Sen kommer hon ursprungligen från ett annat län där hennes päron o syskon bor. Mest troligt skulle hon dra dit. 

    Hur stor chans har man att få vårdnaden... Hur skulle det funka varannan vecka... Sen skulle jag aldrig vilja att dem inte träffade mamman. 

    Va fan gör man!?


    Man ber om att få tid att prata med henne ensam och ostört. Utan barn i närheten och inte när hon har massa andra bestyr för sig. Sedan berättar du att du saknar henne och har gjort det under väldigt lång tid. Och att du går sönder inombords av att inte få vara intim med henne. Du berättar att du känner dig utsvulten på närhet och bekräftelse och hur det påverkar dig negativt. Sedan frågar man hur och varför ni hamnade där och vad hennes förklaring är till det.

    Det måste vara fruktansvärt att leva i en sådan relation. Mina föräldrar "samexisterade" i 20+ år. Förstår inte hur dom stod ut. Deras relation har lärt mig hur jag absolut inte vill ha det i min relation. Så oroa dig inte för om barnen kommer ta efter ert dåliga exempel i sina framtida relationer. 
Svar på tråden Ensamt