Min dotter menar att få är så fattiga som vi, stämmer det?

Tack för att jag inte behöver förklara mig. Du gör det så bra. Precis, dottern klagade aldrig förr och då var det sonen som hade det minsta rummet. Han klagade inte heller. Han har aldrig varit vän med rika personer, han står väldigt vänster och har alltid gjort. inkl alla hans vänner. Varje gång vi kollade på större boende var han emot det, han har alltid vart en fri själ och flyttade tidigt. 

Dottern har absolut haft större nytta av ridningen än av en större lägenhet, även om det var mkt rikemansfolk att jämföra sig med gav det henne så mycket. Hon var väldigt poppis där och alltid bjuden hem till "villabarnen" i närheten. Det anordnades så mkt aktiviteter och flera ggr i veckan sågs dom i lokaler i ridhuset och hade pizzakvällar, studier, högtidsfiranden m.m.  
Allt detta var värt att lägga pengarna på. 

Ja jag tycker också att det är smått otroligt. 

Tänker på alla som bor runt omkring här i förorterna. Det är ju mängder som bor i hyresrätter, men ingen av hennes vänner. Kompisarna (ej alla klasskamrater) bor i villor utspridda runt om i Stockholmsområdet. och hennes gamla vänner umgås hon ju med än, också bara villabarn förutom en. 

Jag anser absolut att jag har det svårare att utbilda mig än många andra. Jag har stora koncentrationssvårigheter  och att bara klara usk-urbilden var en stor bedrift och kan ibland påminna mig om hur glad och tacksam jag är att jag inte har det hängandes över mig längre. 

törs ej ta adhd-medicin av flera anledningar fast jag skulle få det. Så nej, att utbilda mig på högskola funkar inte, det vet jag fast jag inte testat det. Dessutom behöver jag inte kämpa för nåt yrke för jag har redan det jag trivs bäst med. 

kände verkligen när jag gick till jobbet i kväll hur glad jag är att jag jobbar just här. 

Hon umgicks med dom innan hon bytte skola i 6an. jag är vid åsikten "lika barn leka bäst" så det är lite synd ja, däremot vet jag att det inte går så bra för hennes gamla kompisar och dom hon gick ut med i 9an hade högst meritpoäng av alla. Detsamma gäller hennes nuvarande vänner. Tror att hon dras till lugna och skötsamma tjejer och av nån anledning verkar det inte vara förortsbarnen. 

vi satte henne i den dyraste ridskolan för att den är närmst och för att hon fick plats där snabbt. 
jag hade en granne jag umgicks med som tjänar det dubbla av vad jag tjänar. 

folk i denna tråd verkar ha svårt att förstå skillnaden mellan grannar och kompisar, och klasskompisar och vänner. Jag känner ju inte mina grannar på samma sätt som med en vän även om jag gissar mig till att många har samma ekonomi som oss. Eller likande. 

vi känner inga som tjänar som oss, nej, som jag skrev förutom föräldrar och kollegor så tjänar alla mer än oss. Det är skit i vården rent utsagt. Min granne har ett ganska enkelt jobb och tjänar 46000. En släktings man jobbar på bygge och har 42000, en annan har eget företag och tjänar mkt. Osv. Det är ändå enkla vanliga människor som jag inte ser som "rikemansfolk" som hennes vänners familjer är. Alla är högt uppsatta personer. 

En sak till, varför tror du att man så ihärdigt vill umgås med en massa människor? Jag har så det räcker och blir över.  Vi umgicks mkt med andra familjer när barnen var små och sen har alla glidit ifrån varandra. Även om man har kontakt på sm. 

Samma här!! 

Vet inte om det är denna tråden som fått mig att komma till insikt om att lycka i livet handlar om att vara nöjd med det man har och inte jämföra sig med andra. Jag känner mig så lyckligt lottad över att ha mycket ledighet, att det går bra för barnen, att jag trivs på jobbet, att jag och familjen  "peppar peppar" varit vid god hälsa m.m.  

Jag känner faktiskt inget annat par som har det så bra som oss, jag brukar inte skryta om det då jag vet att många känner sig ensamma eller inte har det så bra,  men är så glad att jag har min man och att vi har det så bra ihop, vi har kul, vi trivs alltid i varandras sällskap, barnen har aldrig behövt se oss bråka. 

Precis som jag sa att ingen tjänar så dåligt som oss så känner jag knappt nån som är direkt lycklig heller, antingen pga den fysiska eller psykiska hälsan, att dom är ensamma. Spelar ingen roll hur mkt dom tjänar, man behöver inte vara lyckligare för det som du säger. 

Samma här. Jag tänkte inte heller på såna saker när jag var liten. Även om dom flesta bodde i lägenhet som oss så bodde vissa väldigt trångt. Fick dela rum. 

så vet jag en kompis som bodde väldigt stort, stora kalla rum och kalla golv. Problem i familjen och jag tyckte så synd om henne för det. Att dom hade så stort var ingenting jag såg som nåt positivt. Men kanske bidrog klimatet i familjen till det. 

ang villan och det centrala. Vi bor precis vid t-banan. Säger till dottern att vara tacksam som slipper åka buss till tunnelbanan som hennes vänner  tänk vad bra vi har det! ; )  man får se det positiva. 

har också sagt till dottern att vännerna nog inte bryr sig, en tjej sa att hon var lite avundsjuk på vår lägenhet, den är ganska mysig med mycket färg och växtlighet. Vilket en annan också sa, att det var den mysigaste hon sett❤️

Har jag påstått nåt annat? självklart borde vi köpt hus när vi hade möjlighet. 

jag är MER än stolt över sonen som i dag visade upp A i slutbetyg på flera kurser på KTH. Att jag tog upp hans värderingar var för att några undrade hur vi kunde bo så trångt med ytterligare ett barn, men det fattade inte du. 

SAMT att vi diskuterat att man ofta jämför sig med vänner, och sonen har alltid haft vänner som honom och röstar vänster, i dessa kretsar är det oftast inget fult eller skamligt att bo i allmännyttan.