Lägger ni er i om era ungdomar skaffar flick/pojkvänner?

Absolut, men oftast är det ju faktiskt mannens svärmor som lägger sig i alldeles för mycket eftersom män rent generellt (absolut inte alltid, men generellt som sagt) är mer fogliga och inte reagerar lika mycket på pekpinnar och oombedda åsikter. Jag tycker absolut att svärdöttrar också får bjuda till, men om svärdottern inte kommer med oombedda råd och förmaningar bör svärmoder heller absolut inte göra det. Det kommer uppstå en avsky som växer sig större och större då, det tjänar ingen på.

Jag pratar inte om att neka kontakt med barnbarnen, bara det att det aldrig kommer falla sig naturligt att man ringer farmor först för att barnen ska umgås med henne om tillfälle ges. Självklart kan pappan träffa farmor med barn själv, men pappan kommer inte vilja göra det särskilt ofta om mamman inte vill komma med och dessutom blir lite irriterad varje gång svärmodern kommer på tal. Det är inte av illvilja utan naturliga konsekvenser av en alldeles för dominant svärmor.
Är du en bra svärmor kommer du ju automatiskt få en bättre kontakt med barnbarnen också, självklart! 👍

Oombedda råd bör man dock vara väldigt försiktig med till andra människor. Hade du inte kommit med ett klumpigt oombett råd till en kollega ska du inte heller komma med detta till din svärdotter eller son.

Sorry, menade självklart mannens mor. 

Dessutom är det faktiskt inte så självklart att svärdottern måste bjuda till. Det är helt upp till henne om man ska vara krass. Din svärdotter har valt att bli tillsammans med din son, inte med dig. Hon behöver således varken umgås eller anstränga sig för att få ditt godkännande. Med det i åtanke är det EXTRA viktigt att tänka sig för med vad man säger. Att skuldbelägga din son med att hans ?småsyskon saknar honom? är absolut ingen bra grund för en relation er emellan. Hon kommer endast se det för vad det är, manipulativt och kontrollerande, något du kommer förlora på i längden.

Det är både en praktisk fråga när ett barn är borta mer ifrån hemmet, som en djup känslomässig grej. Att du funderar på hur man gör och faktiskt är ärlig mot dig själv är en ytterst rimlig grund. 

Hur man gör när en ungdom blir vuxen är inte lika lätt att beskriva och bestämma över, som hur man behandlar och visar omsorg till ett mycket yngre barn.

Jag tänker att fokuset behöver ligga på omtanke, att få i hop hans vardag och på att växa upp, snarare än på kontroll, oro och skuld.

Med detta sagt tycker jag att du ska lita på att hur du än gör, så är det din sons liv och som ung vuxen är det rimligt att hitta nya sätt att förhålla sig till sina föräldrar. I detta är det ju som förälder väldigt svårt ibland att förhålla sig till det. 

Jag försökte men det gick inte och blev som jag trodde. Det kunde vart värre iofs.

Min lilla blev tillsammans med en av sin storasysters killkompisar. Växte upp alldeles för tidigt och nu är hon förlovad och sambo med honom. En bra kille iofs. Men...

Jag ville att hon skulle leva lite innan hon parade ihop sig så där men jag hade både henne, hennes storasyster och min man mot mig :( 

Nu har hon nån slags 50-60 tals pinuppa stil och bakar paj :( 

Sambo med en bra kille och bakar paj? Oj stackars henne, så fruktansvärt! 

Men han är ju 18 snart? Dvs myndig och får göra vad han vill.
Jag var 15 när jag skaffade pojkvän för första gången, ungicks varje dag och sov över flera ggr i veckan. Hade han varit 15 hade det väl varit annorlunda men killen är vuxen när som nu

Dumt att bestämma vad han ska göra när han fyllt 18. Men absolut kan man ha en åsikt och tycka till. Men bestämmer gör han ju själv nu 

Han är vuxen om en månad 

Så länge man bor kvar hos föräldrarna så är det föräldrarna som bestämmer om de vill ha en inneboende eller hur ofta man vill ha nattgäster.
Så länge han går på gymnasiet så är han försörjd av sina föräldrar. Det innebär dock inte att man betalar för boende eller mat i annan bostad utan man får bo i föräldrarnas hem och äta maten där.

När man flyttat hemifrån och försörjer sig själv bestämmer man allt själv.

De blev ihop när hon bara var 17 och sedan "växt ihop". Det är jättegulligt och så men hon har inte levt något innsn. Jag gillar hennes pojkvän det är inte det. Men jag tycker det är en typ av kille hon borde bli tillsammans med senare i livet. Han är hennes första pojkvän och nu är de förlovade och sambos. Så jan kommer nog vara den enda hon vart med i livet. Hon är bara 21 och kommer gifta sig om ett halvår sedan kommer barn säkert på det även om hon säger nu att hon vill vänta några år...det går för fort hon är för ung... :( 

Så noll stöd till mig från hennes storasyster och min man/deras pappa som inte alls förstår hur jag tänker :(