Anonym (osäker)

Mon 18 Nov 22:20

62 svar

Lägger ni er i om era ungdomar skaffar flick/pojkvänner?

Jag menar med regler?
Har en ungdom som är 17. Han har skaffat sin första tjej. Det har gått snabbt. De vill ses varje dag. Han sover ofta hos henne.
Jag känner mig vilsen: Jag vet inte hur mycket/lite jag ska lägga mig i? Han fyller 18 om 1 månad och hans tjej också.

Jag tänker rent spontant att man är kär och då vill man ses ofta. Samtidigt tänker jag att det kanske också är bra med lite reflektionstid och att inte ses hela tiden. De ses varje dag och sover hos varandra 1-2 ggr i veckan. Oftast hos henne då de bor större och jag har en liten hemma som stör och gråter på natten.

Hur gör ni? Hur mycket ska man lägga sig i? Jag har aldrig träffat hennes föräldrar, och har bara träffat henne korta stunder.

Jag är mest orolig för att det blir så intensivt för snabbt. Som ung blir man störtkär och ser inte det dåliga hos den andra. Eller är det kanske bra? Ska man bara låta dem vara och ses så länge de sköter skola och extrajobb?

Hur gör ni? Jag har ingen att bolla med, så behöver lite råd. Det är första gången jag har en ungdom som skaffar flickvän. Mina andra två barn är yngre och har inte kommit dit än. Känner mig så osäker på min "nya roll" om ni förstår.

felicityporter

Mon 18 Nov 23:18

#11

Anonym (osäker) skrev 2024-11-18 23:13:04 följande:

Eh, ok? De får umgås ingen har sagt något annat. Jag efterlyste hur jag som mamma bäst kan bete mig för att finnas där och jag kan inte bara stå med armarna i kors. Dels för att jag vill ju också lära känna min sons flickvän, för att han tycker om henne och det är trevligt. Men också självklart finnas där och ge mina råd och tips för allt som kan behövas. Misstag kan vara i olika stora, och de största kanske man kan slippa med lite råd och tips från en som har fem barn med 4 olika pappor? Tänk vad bra det hade varit?

Du kan absolut visa dig genuint nyfiken på hans flickvän och vilja bjuda henne på middag, men övriga oombedda synpunkter på hur ofta de träffas ska du hålla för dig själv. Han är snart 18 år, han kommer aldrig vilja umgås med dig igen om du lägger kommer med oombedda råd och synpunkter på deras förhållande nu. Tänk dig noga för.

Anonym (osäker) Trådstartaren

Mon 18 Nov 23:24

#12

felicityporter skrev 2024-11-18 23:18:07 följande:

Du kan absolut visa dig genuint nyfiken på hans flickvän och vilja bjuda henne på middag, men övriga oombedda synpunkter på hur ofta de träffas ska du hålla för dig själv. Han är snart 18 år, han kommer aldrig vilja umgås med dig igen om du lägger kommer med oombedda råd och synpunkter på deras förhållande nu. Tänk dig noga för.

Det vet jag. Just därför jag startat denna tråd. Men så här då: Han har ju börjat sova mer och mer hemma hos henne. Om han nu börjar sova där flera dagar i sträck, och sen kanske hela veckor. Ska jag bara sitta och vara tyst då? Det kommer jag inte kunna. Han har syskon som också vill träffa honom, en familj här också. Nu är vi inte där men det kan ju bli en sån situation. Det är annat om flickvännen bor själv, det gör hon inte hon har ju sina förlädrar och syskon där.

Detta är ett exempel nu. Vad ska jag göra OM en sån situation uppstår.

Annat exempel: En flickvän som man märker förändrar ens son på ett negativt sätt. SKa man inte göra något då? Om man märker att förlhållandet är skadligt. Kanske blir mycket alkohol för ofta. Ska jag inte då heller lägga mig i?

Det är typ sådant jag undrar över. Nu kanske inga såna problem uppstår, men borde man åtminstone inte kunna säga sådant till sitt barn menar ni här? T:ex jag vill att ni är här hemma också, och ta det lugnt med alkohol osv? Är det fel alltså?

För mig känns det helt konstigt att inte säga ett knyst. Jag är dock uppväxt i Storbritannien så kanske är detta kulturkrock?

felicityporter

Mon 18 Nov 23:30

#13

Anonym (osäker) skrev 2024-11-18 23:24:13 följande:

Det vet jag. Just därför jag startat denna tråd. Men så här då: Han har ju börjat sova mer och mer hemma hos henne. Om han nu börjar sova där flera dagar i sträck, och sen kanske hela veckor. Ska jag bara sitta och vara tyst då? Det kommer jag inte kunna. Han har syskon som också vill träffa honom, en familj här också. Nu är vi inte där men det kan ju bli en sån situation. Det är annat om flickvännen bor själv, det gör hon inte hon har ju sina förlädrar och syskon där.

Detta är ett exempel nu. Vad ska jag göra OM en sån situation uppstår.

Annat exempel: En flickvän som man märker förändrar ens son på ett negativt sätt. SKa man inte göra något då? Om man märker att förlhållandet är skadligt. Kanske blir mycket alkohol för ofta. Ska jag inte då heller lägga mig i?

Det är typ sådant jag undrar över. Nu kanske inga såna problem uppstår, men borde man åtminstone inte kunna säga sådant till sitt barn menar ni här? T:ex jag vill att ni är här hemma också, och ta det lugnt med alkohol osv? Är det fel alltså?

För mig känns det helt konstigt att inte säga ett knyst. Jag är dock uppväxt i Storbritannien så kanske är detta kulturkrock?

Nej, även om han nästan aldrig kommer vara hemma längre ska du inte säga något negativt om det till din son och tvinga honom att vara hemma (eller guilt-trippa) honom med att ?hans syskon vill träffa honom?. Det är superelakt och manipulativt beteende, han är trots allt så gott som myndig redan.

Kanske det är någon form av kulturkrock som du själv säger, jag är t ex tillsammans med en man från balkan och han är snart 30 år, men hans mamma fortsätter att guilt-trippa honom om han inte bor hemma hos henne flera dagar i veckan. Det är ett sjukligt beteende tycker jag, men kanske kulturellt.

Anonym (d)

Mon 18 Nov 23:32

#14

Anonym (osäker) skrev 2024-11-18 23:24:13 följande:

Det vet jag. Just därför jag startat denna tråd. Men så här då: Han har ju börjat sova mer och mer hemma hos henne. Om han nu börjar sova där flera dagar i sträck, och sen kanske hela veckor. Ska jag bara sitta och vara tyst då? Det kommer jag inte kunna. Han har syskon som också vill träffa honom, en familj här också. Nu är vi inte där men det kan ju bli en sån situation. Det är annat om flickvännen bor själv, det gör hon inte hon har ju sina förlädrar och syskon där.

Detta är ett exempel nu. Vad ska jag göra OM en sån situation uppstår.

Annat exempel: En flickvän som man märker förändrar ens son på ett negativt sätt. SKa man inte göra något då? Om man märker att förlhållandet är skadligt. Kanske blir mycket alkohol för ofta. Ska jag inte då heller lägga mig i?

Det är typ sådant jag undrar över. Nu kanske inga såna problem uppstår, men borde man åtminstone inte kunna säga sådant till sitt barn menar ni här? T:ex jag vill att ni är här hemma också, och ta det lugnt med alkohol osv? Är det fel alltså?

Han kan lika gärna flytta hemifrån och vara borta längre perioder ja, det är inget du kan kräva. Säga till att ni gärna ses och om det är middag, leklandet med syskonen eller något annat är ok men han får spendera sin tid som han vill. Skulle lika gärna kunna vara kompisar som han spenderar tid med.

Blir det enormt mycket alkohol varje vecka kan man snacka om det i kontexten att vara försiktig men festhelger+nån veckodag är inte konstigt som ung vuxen. Brukar växas ifrån på några år.

Anonym (osäker) Trådstartaren

Mon 18 Nov 23:33

#15

felicityporter skrev 2024-11-18 23:30:18 följande:

Nej, även om han nästan aldrig kommer vara hemma längre ska du inte säga något negativt om det till din son och tvinga honom att vara hemma (eller guilt-trippa) honom med att ?hans syskon vill träffa honom?. Det är superelakt och manipulativt beteende, han är trots allt så gott som myndig redan.

Kanske det är någon form av kulturkrock som du själv säger, jag är t ex tillsammans med en man från balkan och han är snart 30 år, men hans mamma fortsätter att guilt-trippa honom om han inte bor hemma hos henne flera dagar i veckan. Det är ett sjukligt beteende tycker jag, men kanske kulturellt.

Jag förstår vad du menar. Men jag skulle aldrig säga det på ett argt sätt isåfall: jag skulle säga att vi också vill att de är hemma hos oss. Och inte för att jag inte vill att han ska vara med henne, utan för att jag inte vill att han ska bo med någon annans föräldrar. Hade hon bott själv i egen lägenhet hade jag inte brytt mig.

Förhoppnignsvis kommer vi inte dit.

Men ja, håller med dig. Man ska inte tvinga någon och ge någon dåligt samvete och det vill jag inte heller. Tvärtom vill jag ju att han ska vilja vara hemma med henne här också.

Tror garanterat det är kulturkrock. Min svåger är från Spanien och de går väl varje söndag till hans mamma och äter middag och det blir ett himla liv om de inte tar med sig barnen varje gång...

Anonym (osäker) Trådstartaren

Mon 18 Nov 23:37

#16

Anonym (d) skrev 2024-11-18 23:32:58 följande:

Han kan lika gärna flytta hemifrån och vara borta längre perioder ja, det är inget du kan kräva. Säga till att ni gärna ses och om det är middag, leklandet med syskonen eller något annat är ok men han får spendera sin tid som han vill. Skulle lika gärna kunna vara kompisar som han spenderar tid med.

Blir det enormt mycket alkohol varje vecka kan man snacka om det i kontexten att vara försiktig men festhelger+nån veckodag är inte konstigt som ung vuxen. Brukar växas ifrån på några år.

Jag vill inte att han bor med någon annans föräldrar i någon annans hus. Hade hon bott själv hade det varit en annan sak. Men vi är inte där än. Men om det blir så kommer jag nog ha mycket svårt att inte säga vad jag tycker. Annat bo med vänner och flickvänner ok. Annat bo med någon annans föräldrar i föräldrarnas lägenhet....det känns för mig inte ok. Kanske pga att jag vet att det i vissa kulturer bli att föräldrarna också lägger sig i sina barns partners liv osv och det vill jag inte. Det kanske inte alls är så här men jag vill inte att andra vuxna ska bestämma över min son. Låter kanske lite knäppt men så är det. Jag vill inte att han ska hamna i den situationen för det tror jag bara blir jobbigt.

Anonym (Entillmamma)

Tue 19 Nov 00:08

#17

Anonym (osäker) skrev 2024-11-18 23:24:13 följande:

Det vet jag. Just därför jag startat denna tråd. Men så här då: Han har ju börjat sova mer och mer hemma hos henne. Om han nu börjar sova där flera dagar i sträck, och sen kanske hela veckor. Ska jag bara sitta och vara tyst då? Det kommer jag inte kunna. Han har syskon som också vill träffa honom, en familj här också. Nu är vi inte där men det kan ju bli en sån situation. Det är annat om flickvännen bor själv, det gör hon inte hon har ju sina förlädrar och syskon där.

Detta är ett exempel nu. Vad ska jag göra OM en sån situation uppstår.

Annat exempel: En flickvän som man märker förändrar ens son på ett negativt sätt. SKa man inte göra något då? Om man märker att förlhållandet är skadligt. Kanske blir mycket alkohol för ofta. Ska jag inte då heller lägga mig i?

Det är typ sådant jag undrar över. Nu kanske inga såna problem uppstår, men borde man åtminstone inte kunna säga sådant till sitt barn menar ni här? T:ex jag vill att ni är här hemma också, och ta det lugnt med alkohol osv? Är det fel alltså?

För mig känns det helt konstigt att inte säga ett knyst. Jag är dock uppväxt i Storbritannien så kanske är detta kulturkrock?

Din son räknas ju som vuxen alldeles snart så mitt råd, som mamma till två vuxna söner, är att kommunicera med din son på ett vuxet sätt. Att komma med förmaningar brukar inte många ungdomar lyssna på är min erfarenhet. Att vuxna säger åt ungdomar hur och vad de ska göra brukar oftast gå in genom ena örat och ut i det andra. Betydligt bättre att kommunicera med dem på ett mer vuxet sätt. T.e.x istället för 'jag vill att ni är här hemma också' säga 'vi saknar dig när du så ofta sover hemma hos ...... och skulle bli glada om du/ni är här lite oftare '.
Angående alkoholen, istället för ' ta det lugnt med alkohol' säga ung ' jag känner mig lite orolig över dina alkohol vanor. Behöver jag vara det ? ' då får du förhoppningsvis igång ett samtal istället.
Jag hoppas att du förstår hur jag menar.
Din son är på väg in i vuxenlivet vilket medför att han säkerligen kommer att göra saker du inte gillar och misstag men det hör liksom till ungdomen. Men att skapa en bra vuxenrelation och visa att du respekterar honom som vuxen kommer underlätta er relation nu och i framtiden kan jag lova.

EnAnonumius

Tue 19 Nov 03:35

#18

Anonym (osäker) skrev 2024-11-18 23:13:04 följande:

Eh, ok? De får umgås ingen har sagt något annat. Jag efterlyste hur jag som mamma bäst kan bete mig för att finnas där och jag kan inte bara stå med armarna i kors. Dels för att jag vill ju också lära känna min sons flickvän, för att han tycker om henne och det är trevligt. Men också självklart finnas där och ge mina råd och tips för allt som kan behövas. Misstag kan vara i olika stora, och de största kanske man kan slippa med lite råd och tips från en som har fem barn med 4 olika pappor? Tänk vad bra det hade varit?

Kom med råd och tips när din son efterfrågar dem.

Ingen (inte ens vi vuxna faktiskt) gillar att få oombedda tips och råd, oavsett om det är relation eller annat.

Låt din son göra misstag, OM det olyckan skulle vara framme, det är just av misstagen man lär sig och växer som människa. Tips och rd kan ges OM det efterfrågas efter sådant.

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.

Karriäristen

Tue 19 Nov 05:03

#19

Anonym (osäker) skrev 2024-11-18 22:20:28 följande:

Lägger ni er i om era ungdomar skaffar flick/pojkvänner?

Jag menar med regler?
Har en ungdom som är 17. Han har skaffat sin första tjej. Det har gått snabbt. De vill ses varje dag. Han sover ofta hos henne.
Jag känner mig vilsen: Jag vet inte hur mycket/lite jag ska lägga mig i? Han fyller 18 om 1 månad och hans tjej också.

Jag tänker rent spontant att man är kär och då vill man ses ofta. Samtidigt tänker jag att det kanske också är bra med lite reflektionstid och att inte ses hela tiden. De ses varje dag och sover hos varandra 1-2 ggr i veckan. Oftast hos henne då de bor större och jag har en liten hemma som stör och gråter på natten.

Hur gör ni? Hur mycket ska man lägga sig i? Jag har aldrig träffat hennes föräldrar, och har bara träffat henne korta stunder.

Jag är mest orolig för att det blir så intensivt för snabbt. Som ung blir man störtkär och ser inte det dåliga hos den andra. Eller är det kanske bra? Ska man bara låta dem vara och ses så länge de sköter skola och extrajobb?

Hur gör ni? Jag har ingen att bolla med, så behöver lite råd. Det är första gången jag har en ungdom som skaffar flickvän. Mina andra två barn är yngre och har inte kommit dit än. Känner mig så osäker på min "nya roll" om ni förstår.

Jag skulle främst tänka på VEM flickvännen/pojkvännen är och inte sådana detaljer som du nämner här.

Så länge barnen är ordentliga, har bra betyg och gör det mesta i livet rätt kommer det för det mesta att gå bra. Är de istället sådana som har pojkvänner/flickvänner av mer tveksam sort är det en annan sak.

Ovanstående är i teorin enkelt men inte i praktiken. Att förstå situationen är görligt men det kommer ju inte gå att lösa den. Även om flickvännen är manipulativ, knarkar och kommer från en kriminell familj så kommer sonen ändå att säga att hon är världens finaste. Han kanske till och med blir mer övertygad om det på grund av ditt motstånd. Att vara alltför öppet kritisk kan alltså vara kontraproduktivt.

Sanningen ligger i betraktarens öga

Anonym (låt)

Tue 19 Nov 09:48

#20

Anonym (osäker) skrev 2024-11-18 22:20:28 följande:

Lägger ni er i om era ungdomar skaffar flick/pojkvänner?

Jag menar med regler?
Har en ungdom som är 17. Han har skaffat sin första tjej. Det har gått snabbt. De vill ses varje dag. Han sover ofta hos henne.
Jag känner mig vilsen: Jag vet inte hur mycket/lite jag ska lägga mig i? Han fyller 18 om 1 månad och hans tjej också.

Jag tänker rent spontant att man är kär och då vill man ses ofta. Samtidigt tänker jag att det kanske också är bra med lite reflektionstid och att inte ses hela tiden. De ses varje dag och sover hos varandra 1-2 ggr i veckan. Oftast hos henne då de bor större och jag har en liten hemma som stör och gråter på natten.

Hur gör ni? Hur mycket ska man lägga sig i? Jag har aldrig träffat hennes föräldrar, och har bara träffat henne korta stunder.

Jag är mest orolig för att det blir så intensivt för snabbt. Som ung blir man störtkär och ser inte det dåliga hos den andra. Eller är det kanske bra? Ska man bara låta dem vara och ses så länge de sköter skola och extrajobb?

Hur gör ni? Jag har ingen att bolla med, så behöver lite råd. Det är första gången jag har en ungdom som skaffar flickvän. Mina andra två barn är yngre och har inte kommit dit än. Känner mig så osäker på min "nya roll" om ni förstår.

Du ska såklart inte lägga dig i bara för att. Och du ska väl inte heller bestämma om din ungdom har behov av Reflektionstid" och att inte ses så ofta. De flesta som är nyförälskade vill ses hela tiden.

Och du skriver själv att detta hör ungdomen till, att bli störtkär, intensiv. varför ska du neka din son att uppleva det?

Stå istället kvar och finns där som stöd om det blir problem på ett eller annat sätt. Och hjälp honom att värna sömn, skola och annat om det verkar som att han har svårt att få ihop det med att ses med flickvännen.

I övrigt, låt honom vara kär, låt honom få vara med om ett uppbrott, vad det nu är som kommer att hända. Låt honom leva och uppleva sitt eget liv.

Lägger ni er i om era ungdomar skaffar flick/pojkvänner?

INNEHÅLL