Anonym (Mamman) skrev 2024-11-21 08:25:57 följande:
Tondövt barn som vill söka till musikklass. Hur gör man?
Jag har en nioåring som älskar att sjunga. Hon har gått i olika typer av musikaliska aktiviteter och sjunger nu i en kör (som alla får vara med i). Tyvärr är barnet tondöv. Hon saknar helt den musikaliska ådran. Det är falskt och ur tempo, men hon kan inte själv höra det.
Vi har låtit henne hållas, men inte heller någonsin berömt henne för hennes röst. Däremot för att hon vågar sjunga inför publik och liknande.
Nu har hon fått för sig att hon vill söka till musikklass till nästa år. Intagningstesterna drar igång efter nyår. Hon har flera klasskamrater och körkamrater som är riktigt duktiga på att sjunga och som också ska söka och hon är helt övertygad om att hon har samma chans som de har.
Första testet sker dessutom i grupp. Hon hör ju inte hur illa hon låter, men de andra barnen hör det. De är ju musikaliska!
Nu funderar jag på om jag inte ska tala om för henne att musikklass faktiskt är en dålig idé. Jag tänker att det är en stor risk att hon blir retad för sin insats under grupptestet. Dessutom tar hon upp tid och plats för de som faktiskt kan sjunga. Hon har absolut noll chanser att komma in helt enkelt!
Vad är elakast? Att förklara (diplomatiskt) att musikklass faktiskt inte är ett alternativ för henne eftersom hon inte är bra nog, eller att låta henne testa inför klasskompisar och körkompisar som redan på förhand vet att hon inte kan sjunga?
Jag uppfattar att du som föräldrer har en viktig roll i att "uppmuntra rätt saker". Hela den här modellen där alla ska göra allt som de har lust med har bidragit till samhällets förfall i Sverige. Detta har alltså inget med musik eller det aktuella fallet att göra men är en viktig del av föräldraskap generellt.
Om vi nu tar det här aktuella fallet så är din dotter på väg mot en typ av kris. Det kan jämföras med att sitta i en bil och köra fort på väg in i en bergvägg. Ska du då som medpassagerare föreslå en sväng åt höger eller vänster eller låta henne köra på "för hon gillar ju att köra bil".
Hon kommer förstås inte uppskatta att få höra att hon inte är duktig. Det är mänskligt. Däremot behöver hon kanske hjälp att hitta det hon faktiskt är bra på och uppmuntran i att göra det.
Jag har en personlig erfarenhet som ligger lite i samma genre som det som redogörs för här. Som nioåring (eller något sådant) var jag med i en så kallad aspirantkör. Det var en kör som syftade till att ta ut de duktiga som sedan skulle få sjunga i en riktig kör. Att kören hade det syftet var det ingen som hade berättat för mig. Jag tyckte att det var roligt att sjunga och hade inget särskilt syfte med att vara med, utöver just detta. Sedan en dag kom ett brev hem i brevlådan där det hette att jag inte var bra nog. Där presenterade något sorts alternativ om att "träna sin röst" men det kändes inte seriöst. I kören var nivån förstås varierande och jag tror de flesta var ungefär som jag. Sedan fanns det några få som sjöng onormalt (=bra). Att målet skulle vara att sjunga just så och att det var om man sjöng så eller inte som avgjorde om man skulle räknas som bra var för mig helt verklighetsfrånvända tankar.
Musikklass är i samma genre som den där riktiga kören som jag inte blev antagen till. Att gå på en uttagning dit om man inte är alls är duktig och har kompisar som är det blir i realiteten en förnedring. Jag tror att du som förälder har förutsättningar att hantera frågan för at hon ska slippa den förnedringen.
Som parentes har jag sjungit i diverse andra körer senare och det var varit helt ok. Direkt jätteduktig har jag inte varit vare sig om nioåring eller senare men det har räckt för att få vara med.
