HUR ska jag få honom att hjälpa till mer?

Säg bara med käck stämma att du kommer att ta en mammahelg utan man och barn om 2 veckor. Det är redan bokat och du kommer att stänga av telefonen när du är där. Några sådana helger då och då och han kommer vakna upp och se hur mycket arbete det är med barnen.

Sedan kan du fråga om han gärna vill vara singel med barnen varannan vecka eller börja dra sitt strå till stacken.

Varför ska du ha ett helt schema med tider och klockslag och gud vet allt? Det låter mer som ett fängelse än ett liv. Livet ska vara njutbart i någon mån. Ja, det är jobbigt med småbarn, men det behöver ju inte vara värre än vanligt.

 

Det låter som en otroligt utmattande situation, och jag förstår verkligen att du känner dig trött och frustrerad. Du har försökt kommunicera på flera sätt, men eftersom din sambo inte är mottaglig för samtal eller förändring just nu, kan det vara värt att fokusera på små, konkreta förändringar som gör din vardag lättare, oavsett hans inställning.

Förändringar i din egen vardag

Eftersom du redan gör så mycket, kan du testa att sluta fylla i alla luckor där han inte tar ansvar? Om du alltid ser till att hemmet rullar på, så märker han inte att något behöver göras. Exempel:

Låt disken stå om han inte tar initiativ ? se vad som händer.

Säg nej till saker som är orimliga. T.ex.: "Jag hinner inte *tvätta/diska/whatever ikväll, det får du fixa." Punkt.

Säg att från och med nu tar ni varannan sovmorgon - och om han muttrar så säger du "Hörrö, vi har båda behov av sömn - kvinnor faktiskt MERA än vad män har. Jag fattar itne ditt tänk att just du ska få mera sovmorgon än vad jag får? Kan du motivera det, ens i ditt egna huvud? Är du en bra livskamrat om du tänker, på riktigt, att du ska få sömn men inte din partner? Eller: Ta en helgmorgon där du bara går ut ur huset och inte är tillgänglig... Gå och sov hos en väninna. Låt honom lösa det.

Det här är inte att "straffa honom" utan att släppa på ansvaret du bär ensam.

Sätt tydliga gränser oh förväntningar

Om han vill ha tid för sitt spelande, så kan du kräva samma sak för dig ? men planerat, inte något du behöver "kräva" i stunden.

T.ex. "På lördag tar du barnen mellan 9 och 12, så jag får egen tid. Sen kan du ta din spelpaus på eftermiddagen."

Om han vägrar det, ställ en öppen fråga: "Hur tycker du att vi kan dela upp ansvaret mer rättvist? Om du tar (inte får -utan tar") 3 timmar till tv-spel, som ger nada till familjen, vad får jag?". Förlj upp med "Vad betyder ordet "jämställdhet" för dig? Eller "rättvisa"? Det gör att han måste tänka, snarare än att bara avfärda dig. Säg att du förväntar dig ett svar - och att han inte kan mobba dig till nån form av lydnad genom att straffa dig med dåligt humör och grinighet! 

Förändra dynamiken genom att sluta ta emot kritik och skuldbeläggning



När han säger att du inte gör dig fin för honom: "Jag prioriterar att ORKA just nu, men om du vill att jag ska ha mer energi till att göra mig fin, vad kan du ta över?"

Om han suckar över hushållssysslor: "Jag suckar inte över att jag gör 95 % av alla sysslor, så kanske vi kan hålla god ton?"



Dokumentera & planera för framtiden

Du är redan medveten om att en separation kan bli aktuell. Även om det inte är ett steg du tar nu, kan du förbereda dig i bakgrunden:

Skriv dagbok, dokumentera saker du gör med barnen

Ta reda på boendemöjligheter ? behöver du vara i samma stad, finns ekonomiska stöd?

Läs på om barnens rättigheter vid separation ? det kan ge dig mer trygghet om du hamnar där.

Om möjligt, spara undan pengar på ett eget konto.





Avslutningsvis

Du kan inte tvinga honom att förändras, men du kan ändra hur mycket ansvar du själv bär och hur du låter honom behandla dig. Små steg kan göra stor skillnad ? både om du stannar och om du väljer att lämna i framtiden

När han blir sur för att slippa ansvar är det viktigt att inte ge efter. Om du ger upp varje gång han suckar eller klagar, lär han sig att det fungerar.

Om han vägrar gå upp på morgonen, säg lugnt: "Jag har tagit varje morgon i flera veckor. Nu är det din tur." Om han protesterar, upprepa samma budskap utan att argumentera. Lägg dig sedan ner igen, använd öronproppar om det behövs, och låt honom hantera situationen. Om barnen kommer till dig, säg bara: "Gå till pappa." och blunda igen. Det kommer att vara jobbigt första gångerna, men det är enda sättet att få till en förändring.

Om han suckar och stönar när du ber honom göra något, bemöt det enkelt: "Jag hör att du tycker det är jobbigt, men det behöver ändå göras." Ingen diskussion, ingen förhandling. Om han ignorerar det, låt det vara hans ansvar ? om disken står kvar, låt den stå. Om han klagar på att det är stökigt, säg: "Ja, det behöver göras. Tack för att du fixar det." och lämna det där.

Vid större frågor, som att få mer egentid, föreslå konkreta upplägg: "Vi delar upp helgerna så att vi båda får tre timmar var för oss själva." Om han vägrar eller blir irriterad, svara lugnt: "Jag behöver också återhämtning, precis som du. Det här är en rimlig lösning." Sen släpper du ämnet och genomför det ändå ? gå ut när det är din tur, utan att be om lov.

Det viktiga är att sluta anpassa dig efter hans dåliga humör!! Ju mindre du låter det styra, desto tydligare blir det att det inte längre är ett sätt att slippa undan.

Ja, tänker mera på det där du skrev " ett barn springer in i sovrummet blir han jättesur över att jag inte respekterar att han behöver sova.. "

Jag skulle säga tll honom, ett par gånger, att din kropp är tömd på energi och DU, inte han, behöver få sova. Säg att du har fått höra upprepade gånger att du/barnen måste respektera att HAN behöver få sova, så nu vill du vara tydlig med att du också har behovet sömn. 

Så säger du lugnt att på lördag är det din tur att få sovmorgon. Han tar barnen. Vägrar han så kan han tok-glömma att du kommr "respektera hans behov av sömn" en enda gång till - utan det kommer bli bus och lek och högljuddhet varje helgmorgon - och han skulle bara våga klaga eller kräva att du och barnen gör honom tjänsten att låta honom få sova ostört - om han inte förstår att du förtjänar exakt samma behandling hälften av tiden!

Puff! Intressant tråd!

vad händer om du strejkar?

har han något NPF? Man brukar ha svårigheter med att organisation loch vardagsbestyr om man har en obehandlad npf.

Puffar tråden. Skulle gärna vilja veta hur det har gått då du har fått väldigt bra tips. Fyfan vilken vidrig person att leva med. (Förlåt men jag känner verkligen så.) jag har en bebis på 6 månader och jag hade blivit tokig om min sambo inte hjälpte till. 

Håller med! Puff på TS! (och andra)

Låter bra i teorin, men man blir ju ändå tveksam när en lat man ska ansvara för barnen...

Å andra sidan - om man itne kan lita på att pappan tar hand om barnen en eftermiddag...? Vad är pappan värd ens?

Å andra sidan, om man gör slut så kan latmasken få barnen under längre perioder.... Det är ett sånt dilemma! 

Tyvärr har vi ingen dörr som går att låsa. Har en bar grind utanför och den stänger jag alltid. Det hjälper en stund, tills han öppnar den vill säga. 

Jo det är så mina tankar också går kring det hela.

Då installerar du enkelt en hasp på din sida av dörren så den inte går att öppna. Det kan du fixa imorgon.

Vill bara säga TACK för den enorma responsen på detta inlägg. Hade tänkt att jag skulle svara på varje meddelande i tråden, men hade inte räknat med att det skulle bli så många.

Ska absolut kolla upp detta med samtalskontakt för min egen del iaf. 

Alla hans resonemang studsar liksom tillbaka. Varannan sovmorgon, då är hans sömn viktigare för att "han jobbar så långa dagar", det spelar tyvärr ingen roll hur tydligt jag gör det att mina dagar ju alltid är mycket längre. Han menar att jag "har ju möjlighet att vila på dagen" (när jag jobbar) iom att jag jobbar hemifrån... Nu är det ju inte så det fungerar! Efter en sådan lång diskussion kan han tvinga sig upp, men då vara grinig resten av dagen.

Tänker också att "vad är det värsta som kan hända" över att låta honom vara sur. Det värsta är väl att det tar energi från mig och sätter en dålig/ tryckt stämning i hela huset,.

Detta i fetstil:  men så ÄR det ju redan? Varför är hans känslor viktigare än dina?  
Jag tror att du måste bli mer högljudd och protestera högre och tydligare. Inte skrika och bråka utan mer slå näven i bordet och kuka ur på honom. Våga bli förbannad och stå för det.