Bo ganska trångt i innerstan eller bo större i förorten? vad valde ni?

Vi valde mellan att bo i innerstan på 152 kvm eller villa i förorten på ungefär 200-220 kvm och valet föll på innerstaden. V bor i Göteborg så det är inte fullt lika höga priser som i Stockholm men lägenheten kostade ändå en bra slant.

Jag undrar om hur man själv växte upp speglar valet man gör som vuxen när man planerar boendet för sina barns uppväxt? Jag är uppväxt i ett då nybyggt villaområde, det var i stort sett bara barnfamiljer som köpte hus på vår gata. Jag har bara positiva minnen/erfarenheter från att växa upp i hus. Vill att mina barn ska få detsamma. Sen vill jag bo i hus för egen skull också.

Inte i vårt fall. Både jag och min man växte upp i stora villor med och stor trädgård i ett "fint" område men ingen av oss är sugen på att bo i en förort. Lägenhet i stan passar vår livsstil bättre.

Vårt val stod mellan en 1,5a i stan eller en stor 3a i skärholmen. Valde såklart trean. Nu måste vi snart byta igen, med två vuxna och två barn är en trea lite för liten. Trivs väldigt bra här så det kanske går att byta inom området.

Samma här. Men lite natur och ödslighet vill jag ha (därav fritidshuset), dock inte till vardags. Vårt "livspussel" funkar bäst så som vi har det nu.

En fråga av nyfikenhet till er som har barn och bor i innerstan. Någon skrev att ni bara rör er mellan dagis och hemmet, men hur mycket mer orkar man göra på vardagarna när man jobbar och har småbarn oavsett var man bor? Har aldrig bott i storstad, men kan inte någonstans se tt vi skulle orka gå på stan/restaurang/museum/teater i veckan med våra barn de dagarna jobbar. Om man inte har barn, ja okej, men med småttingar nej! Vore kul att höra hur andra tänker!

Man är på jobbet ca 9 timmar och sover 7 timmar. Vad gör du övriga 8 timmar på dygnet.

bor litet i stan, med så mycket bättre område för mitt barn vad det gäller skola och kompisar än att på en förort med bilbränder och massa slödder.

Restaurang går vi på ibland på vardagarna, men inte så ofta. Stor fördel med stan (i alla fall där vi bor nu) är att det är väldigt nära till simskola, gymnastik, dans, fotbollsskola och allt vad det nu är som barnen vill/kommer vilja sysselsätta sig med. Affär och apotek är runt hörnet. Vi kan promenera till allt på några minuter. Vår tidsbesparing i vardagen är stor pga denna närhet till allt. Det ger mer tid till familjeliv helt enkelt, även om familjeliv till vardags mest handlar om att umgås i hemmet. Jag förstår att stan inte passar för alla, men för oss är fördelarna mycket större än nackdelarna. Dock, om vi inte haft fritidshuset som komplement hade jag kanske prioriterat annorlunda.

Det beror ju på vilken förort man pratar om. Bilbränder är ju inte synonymt med alla förorter. Min kompis som flyttade från "landet" till stan, väldigt centralt, störde sig istället på fylla och kissnödiga som pissade på huset fasad efter en utekväll, studentflak den tiden på året, att inte ha tystnad för det är alltid sus och dus i stan från kollektivtrafik, butiker, restauranger, människor. Om du säger det är bilbränder i förorten är det väl på samma nivå att säga att det är skottlossning på kroggatorna. Hon flyttade inte dit själv utan med sin familj när hon fortfarande bodde hemma och gick på gymnasiet. Jag var avundsjuk, vilken närhet hon hade till allt! Men hon gillade det inte alls och saknade villalivet.