didilej

Äldre 30 Jan 16:12

1692 svar

~ Tassmetoden ~ - en mild sömnskola

I den här tråden diskuterar vi Tassmetoden (fi. Tassuhoito).

Tassmetoden introducerades i Finland för ungefär 10 år sedan i Finland av psykologen Katja Rantala. Den är dock ursprungligen utvecklad av Dr Klaus Minde på McGill universitetet i Montreal. Grundtanken med metoden är att lugna barnet och få barnet *redo att somna* men att barnet sedan skall somna på egen hand. Tanken med att man sätter handen ("tassen") på är ursprungligen hämtad från djurvärlden - också djurhonor lugnar ju sina ugnar genom att sätta tassen stadigt på sin unge Därifrån kommer alltså namnet! Modellen rekommenderas av bl.a. Helsingfors sjukvårdsdistrikt och Mannerheims barnskyddsförbund.

Så här fungerar det:
Alltid då barnet gråter vid nattning eller vaknar på natten följer man följande rutin:
1) Lyssna först av gråten; är där pauser? tystnar den av sig själv? Ifall gråten blir mera intensiv fortsätt till steg 2
2) Sätt handen stadigt på magen/bröstkorgen/ryggen/sidan beroende på hur barnet sover; visa alltså att pappa/mamma är här men du skall sova nu. Ifall gråten tystnar håll kvar handen en stund men ta bort innan barnet somnar. Ifall gråten inte tystnar steg 3.
3) Smek barnet med stadiga, rytmiska, lugnande rörelser. Ifall gråten tystnar håll kvar handen en stund men ta bort innan barnet somnar. Ifall gråten inte tystnar steg 4.
4) Ta upp barnet i famnen och höll tight upprätt intill kroppen samt ifall barnet är hemskt ledset smek ryggen med stadiga, rytmiska och lugnande tag. Sätt ner i sängen genast då barnet är lugnt men innan det har hunnit somna. Behöll handen på en stund så att barnet känner att du är där.

Ha med en snuttefilt alltid då barnet är i famnen som ni sedan sätter t.ex. mot barnets kind då ni lägger ner barnet i sängen. Snuttefilten funderade alltså som trygghetsöverförare.

För att sömnskolan skall lyckas gäller det att:
- du själv är lugn och tålmodig, eftersom barnet reagerar på förälderns sinnesstämning. Den föräldern som är mest utvilad passar bättre att sköta barnets uppvak.
- Att uppfylla ömhetsbehovet dagtid ger en bra grund för god nattlig sömn. Håll barnet nära och lek lekar som innefattar mycket kroppskontakt.
-Ifall barnet somnar t.ex. under amningen, väck barnet ömt till insikten att hon lyfts till den egna sängen. Det är viktigt att barnet på natten vid uppvak inser att hon är på den trygga plats där barnet somnade.
-Barnet kan till en början reagera på sömnskolan med intensiv gråt, men klarar av de nya rutinerna när föräldrarna finns i närheten, där för att hjälpa.
-En regelbunden dagsrutin är viktig för att sömnskolan skall lyckas.

Metoden rekommenderas från 6 månader och kan användas oavsett om barnet sover på rygg, sida, mage, i egen säng eller samsover.

Om barn och inlärning (fritt översatt från en föreläsning av Katja Rantala):
"Bebisar har lätt för att lära sig och håller hårt fast vid det som de har vant sig vid. Så måste de fungera för det är det genom detta som de lär sig att bygga och få ordning på sin värld och börjar förstå den. Rutiner hjälper babyn att förstå vad som är på kommande och det gör världen trygg; babyn behöver inte vara på sin vakt mot överraskningar. Babyn lär sig på så sätt att hon fogar ihop saker som händer på samma gång eller i följd till minnessekvenser. Sådana här minnessekvenser kan barnet inte ändra på så lätt. Då barnet växer utvecklas hennes förmåga att med tankens hjälp sammanfoga saker och ting, men generellt sätt kan ett litet barn inte vara speciellt flexibelt."

Det är alltså därför man måste upprepa, upprepa och upprepa samma handlingar. Så småningom "lär" sig barnet att det är tryggt och att mamma och pappa finns där också på natten men man måste låta det ta den tid det tar. Ungefär 3-4 dagar upp till en vecka har jag läst någonstans att det tar för barn att lära sig nya rutiner men det varierar förstås från barn till barn.

Mera information (tyvärr bara på finska) hittas t.ex. här:
vanhemmat.mll.fi/hoivaan_ja_kasvatan/uni/uni_tassu.php
www.hus.fi/default.asp
yle.fi/akuutti/arkisto2004/231104_b.htm

***
Vår historia:
Då lillen var 4 månader började han vakna hemskt ofta på natten, 10-15 uppvak per natt blev det. Efter 2 måndader gick vi på knäna av trötthet och var ganska desperata. Jag läste då om den här metoden och då lillen fyllt 6 månader och åt ordentligt med riktigt mat dagtid (morgonmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsgröt) var det dags! Pappan tog första nätterna och då var lillen nog ledsen i perioder då han inte förstod varför han inte fick snutta som vanligt (men han var ju i alla fall trygg i pappas famn). Efter några nätter räckte det med att sätta handen på honom för att han skulle somna om. Efter ytterligare några nätter vaknade och skrek till men somnade om utan att vi behövde göra något alls. Och sedan dess har vi sovt
***

Jag startar den här tråden i hopp om att någon annan kan få lika bra hjälp av metoden som vi fick!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-02-04 19:45
Det här är så viktigt att jag vill sätta in det här i TS så att det inte "drunknar" bland alla inlägg:

Om/då ni bestämmer er för att följa Tassmetoden - BESTÄM er då och följ samma rutin hela tiden. Ge inte dubbla budskap till barnet - då kan barnet omöjligt förstå vad som gäller! Ifall ni tänker "det här kommer knappast att fungera" - då kommer det inte att fungera. Någon natt, kanske där kring kl 4, kommer ni att ge upp och inte orka ta upp, lugna och lägga ner barnet då ni vet att det troligtvis innebär att ni igen måste ta upp, lugna och lägga ner barnet osv. Men ifall ni bestämt er, BESTÄMT att det enda som gäller på natten är att man ligger lugnt i sin säng - då kommer det att bli så, så småningom. Ert barn har ärvt sin envishet någonstans ifrån, kom ihåg det

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-02-14 11:03
Några frågor dyker upp flera gånger och då tråden börjar vara så lång lägger jag in dem i TS så att alla hittar svaren.

Kan man sluta nattamma och börja ha babyn att sova i egen säng på samma gång? Alla föräldrar och barn är olika så det är omöjligt att svara entydigt på den frågan. För vissa passar det att göra allt på en gång, andra vill först introducera spjälsängen som sidovagn till föräldrarnas säng, först bara tassa vid nattning och sedan börja tassa hela nätter. Gör som det känns bäst för er så blir det nog bra!

När skall jag ta bort tassen, det är jättesvårt att veta vad "innan barnet somnar" betyder? Så här har jag svarat på den frågan: NÄR man skall sluta kan man nog bara lära sig genom trial-and-error, jag försökte sluta alltid när jag kände att han var lugn och var redo att somna i början och sedan (efter några nätter) började jag ta bort tassen genast han var lugn, och sätta tillbaks den ifall han började gråta, och ta bort den genast han var lugn... det är ett samspel där man ger så mycket tröst som behövs, varken för mycket eller för litet.

Hur skall vi göra med nappen? Antingen eller Känner man att nappen stör mera än den gör nytta tar man bort den. Man kan också sy fast nappen med ett kort tryggt snöre i pyjamasen så att barnet själv lär sig att sätta tillbaka nappen i munnen.

Vad skall man göra då barnet står upp i sängen och far runt? Vid nattningen kan man t.ex. göra så att man lägger ner bebisen i sängen, säger god natt och gå ut ur rummet. Sedan då bebisen blir ledsen går man in och lägger ner barnet och håller tassen på en stund, lägger ner barnet och håller tassen på en stund och lägger ner barnet och håller tassen på en stund, lägger ner... eller så börjar man genast lägga ner hålla tassen på en stund, lägga ner hålla tassen på en stund, lägga ner...

Givetvis är ni också välkomna att komma med flera frågor i tråden

Glöm inte bort punkt 1 i schemat (speciellt efter några nätter) det är viktigt att ge barnet en chans att själv komma till ro först innan ni börjar hjälpa till!

Och till sist det viktigaste av allt som ModestyBlaze uttryckte så väl att jag lånar hennes ord:
Det är viktigt att man hela tiden har siktet inställt på att göra mindre och mindre. Inte samma, då är det lätt att man fastnar där man är på någotvis och till slut blir det sämre igen. Men om man gör mindre och mindre, då har man ju "MERA" att ta till när det verkligen ÄR KRIS. Så jobba på med era mål i sikte, det är det viktiga, detta är en process. Några steg fram och något bak. Sen fortsätter man, se inte bakåt blicka bara framåt!

nymamma12

Äldre 13 Jan 11:59

#1516

Favorit

Kaede

Äldre 14 Jan 00:48

#1517

Mirali skrev 2013-01-10 11:48:31 följande:

Ja.. en vecka senare. Tyckte det blev lite bättre först, men i nättras vaknade hon hela tiden, kanske 20 gånger och ville amma. Måste ha gett henne för lite mat igår.

Har i alla fall försökt få lite koll på hur mycket hon sover på dagen. Det brukar vara tre gånger och nu har jag försökt börja lägga dem på ungefär samma tider, ca 11, 14 och 17. De första två tycks omöjligt att få längre än 20min.

Har provat att promenera med vagnen och fortsätta gå en hel timme fast hon vaknar efter 20min. Då ligger hon ju i alla fall och vilar, hon verkar tycka det är mysigt (och så får jag motion på köpet). Den sista kan hon sova lite längre, kanske 40min eller i bästa fall en timme. Ofta kommer vi hem kring halv åtta på kvällen och då somnar hon oundvikligt i vagnen på väg från bussen, men vaknar nästan så fort vi kommer in, så högst en kvart där, men även den lilla stunden gör att hon blir svårsövd sen vid 22 så jag försöker undvika att hon somnar efter 18.

Får börja fylla på med ännu mer mat tror jag, idag fick hon gröt till frukost och satte i sig en stor portion. Så ska hon få sin vanliga banansmoothie sen också.

Finns det något mer jag kan göra?

Hon sover alltså (bra dagar) ca 10timmar på natten och sammanlagt 1,5 tim på dan. Alltså inte ens 12h/dygn.
Fast det kanske räcker för henne..

Tror våra barn är i samma ålder ungefär. Vår dotter har också varit svårsövd sett över dygnet. Bra dagar lyckades vi skrapa ihop kanske 13 h och jag tänkte att det var nog. Men samtidigt har hon alltid ringar under ögonen och ibland vaknar hon trött efter daglurarna. Läste att en sexmånaders bör sova ca 15 h per dygn och vi kom nästan aldrig i närheten. En vän till oss sa så klokt att sömn föder sömn och för vår lilla stämmer det verkligen. En kass natt resulterar ofta i ännu sämre dagsov. Det vi gjorde för rätt länge sedan var att hon fick kliva upp samma tid varje dag. Give or take någon halvtimme. Helt utifrån hennes rytm. Sen lägger vi henne samma tid varje kväll också. Då ligger hon iaf i sängen ca11 timmar. En halvtimme innan sovdags har jagammat massor. Hon äter rätt fort ska tilläggas. När hon somnat har vi flyttat över henne till egen säng. Ju äldre hon blivit desto mer fasta tider har vi infört och jag tycker det hjälper. Hon har fått samma mattider som de lite äldre barn vi umgås med för att förenkla och tillsammans med sovtiderna har det blivit ett rätt tydligt schema som naturlig fasat ut lite amning till förmån för stora portioner mat och en mätt (riktigt mät) skrutta har gett lite bättre nattsömn. Jag ammar henne alltid efter maten och då har hon börjat sova på ungefär samma tider. Guld! Allt detta har liksom kommit naturlig och varit till hjälp med att bryta det hysteriska nattsnuttandet/ammandet.

För när jagvisste att hon ätit ordentligt under dagen orkade jag söva om henne utan att erbjuda bröstet då hon vaknade en timme till tre efter nattmålet. Det är ju mentalt tungt när liten vill ha bröst ochman inte ger även om hon i princip får sitta klistrad för närheten. Ibland tror jag att jag är den största sabotören. Sen proppade jag henne första nattmålet och försökte få henne att somna om så mkt som möjligt innan nästa. Max två mål per natt gick jag med på. Och hon köpte det. fort

Vårt problem har varit att hon vaknar ofta och ALLTID behöver hjälp att somna om. Och det har gått upp för oss att vi stör henne. Går vi inte och lägger oss kan hon sova 19-02 efter nattning. Med någon störning ibland (mendå får hon inget bröst) Annars vaknar hon en timme max efter det att vi kommer. Mest troligt behöver hon flytta till eget rum för att ha en chans att sova okej. Gör ju lite ont i mammahjärtat. Men det här gör ju att jag aldrig längre kan lägga mig tiidgt med henne och sova för då vaknar hon typ var 40 minut.

Men jag kan rekommendera fasta tider på mat och nattsov, och att amma efter varje mål. Det låter som ett ok men jag känner mig faktiskt friare nu när jag vet när hon kommer att bli trött till exempel. Då vet jag också när hon är sitt solskensjag och kan planera in att fika med vänner då vilket gör hela aktiviteten vältajmad.

Nikkig

Äldre 14 Jan 03:13

#1518

Kaede

Äldre 18 Jan 23:05

#1520

Mirali skrev 2013-01-14 09:38:11 följande:

Tack Kaede

Ja, det är lite det som är målet nu, att skapa fasta mat- och sovtider.

Dock tar jag det väldigt lugnt eftersom jag är rädd att jag själv ska tycka att det blir för jobbigt annars, har alltid varit väldigt anti rutiner. Och inte bara för det utan också för att jag hade ju ingen aning om hur mycket hon sov, måste pejla in lite vad som verkar passa henne angående sovtider. Lyckas jag aldrig få henne att sova mer än 20min kl 11 kanske jag får tänka om lite t ex.

Tänker att jag får testa mig fram ett tag och sedan fylla på mat- och sovklockan eftersom.

Angående mat har jag ju knappt gett henne någon fast föda tidigare utom små smakportioner (ca en msk) så att plötsligt börja med flera mål mat om dagen kändes också lite hårt. Nu har hon dessutom varit förkyld och haft ont i halsen så då har hon bara ätit flytande föda igen några dagar. När jag gav henne en större portion mat en gång förra veckan blev hon hård i magen direkt.

Vi ska på 6mån-kontroll imorgon så jag tänkte rådfråga sköterskan då lite om mat och sådant. Är också lite orolig att det ska gå ut över amningen om hon äter annat för ofta. Hon älskar att äta nämligen, slukar precis vad som helst med stor aptit, medan amning inte är särskilt intressant på dagtid.

Angående sömn/dygn så är det ju väldigt olika. Jag kan tycka att 11h/dygn kanske är lite för lite, men siktar nog på ca 13 som mål, inte 15. Det är ju olika vad barn behöver. Jag vet att jag själv aldrig behövde mer än 12 från att jag var nyfödd och vid 11mån fick jag helt sluta att sova på dagen för då kunde jag inte somna på kvällen. Andra fortsätter ju med dagvila tills de är typ 3år.

Tror att Sinomi också är en sådan som klarar sig bra på lite mindre än genomsnittet, men kanske ändå lite mer än nu. Tack igen för råden :)

Hej igen

Nej alltså, hon sover 11 timmar på natten och sedan dagsover hon på det. Så minst 13 får vi ihop varje dag och numera uppemot 14. Det tar sig... :) Men det där du skriver om korta lurar på dagen känner jag igen. Vår lillfia sover fyra lurar per dag och det blir ca två timmar sammanlagt. Första luren sover hon ofta en timme iaf. Sedan hon började äta på ungefär samma tider och därmed bli trött på ungefär samma tider har hon börjat förlänga mittpådagen-luren också. Fast inte alla dagar. Men jag gör som du ifall hon inte sover mer än en halvtimme. Jag promenerar vidare med vagnen så att hon åtminstone ligger och vilar, lite avskärmad från synintryck. Alltid något vill jag hoppas.

Kaede

Äldre 19 Jan 20:32

#1522

Mirali skrev 2013-01-19 08:43:05 följande:

Vi har börjat få lite bättre ordning här nu. Daglurarna är oftast tre, fast ibland fyra om de inte blir tillräckligt långa, och den tredje iaf är oftast en timme lång, ibland blir en av de andra också minst 40min.

Nätterna går också bättre igen, inte lika bra som de första månaderna dock. Men oftast börjar hon med att sova 5-7 timmar i streck, sedan sover hon oroligt och vaknar varje halvtimme-timme.

Så jättemycket bättre iaf, hoppas det inte går tillbaka direkt bara.

Det problem jag har nu är att hon inte kan sova utan mig. Som nu i natt t ex sov vi 7tim, sedan amma och sedan drygt en timme till. Sen var ju jag utvilad, så när hon somnat nästa gång försökte jag smyga upp.

Hann väl ladda kaffekokaren och borsta tänderna typ innan hon ropade och jag gick tillbaka och hittade klarvaken liten tjej på strålande humör. Inte en chans att få henne att somna om igen på ett par timmar i alla fall. Så då har ju hon också bara sovit drygt 8tim. Vilket är precis lagom för mig, men alldeles för lite för henne..

Vore ju också jätteskönt om jag kunde få en stund för mig själv ibland. Eftersom jag är ensamståend har jag i princip aldrig det som det är nu. Det är under den där tredje dagsluren som jag ibland kan få en knapp timme bara.

Vad tungt! Det är faktiskt jobbigt att knappt kunna få kissa ifred. Vi har just lärt vår lilla att somna i egen säng och det har varit ett heltidsjobb i en vecka men nu verkar vi ha fått till det och det häftiga är att även om vårt mål var att hon skulle våga somna i egen säng och därmed kanske kunna somna om själv om hon vaknar till på natten någon av gångerna så har hon börjat sova nästan hela nätterna! Och slutat amma på natten helt. Hon äter som en liten häst under dagarna istället. Det känns som en utopi. Vi smyger däremot fortfarande omkring som två zoombies och spejar ner i hennes säng, petar på henne för att kolla andningen och är så sömnstörda att vi har svårt att somna. Varför hon nu skulle andas sämre mellan sju och tolv för att hon somnat i egen säng i stället för våran? Men det kanske ger sig för oss också om hon fortsätter sova mycket bättre om nätterna.

En fundering bara. Somnar hon vid ditt bröst? Jag började dra ut bröstet när jag märkte att hon var på väg att somna och lät henne somna till med mig bredvid sig fast utan att röra. Ibland fick jag mjukt buffa rumpan eller smeka ryggen men slutade med det också så fort jag såg att ögonen började sluta sig. På så sätt blir det ju mindre förändring från det hon somnat till hur det är när hon vaknar. En tanke bara.

nymamma12

Äldre 19 Jan 20:54

#1523

Kaede; har bara läst ts och ditt inlägg och ska starta med denna metod nästa vecka på min 5 månaders som absolut inte kan eller har somnat skälv nån gång... Hur har ni gjort?!, även om det tog en vecka för henne att somna själv?

Tack!:)

Kaede

Äldre 19 Jan 23:26

#1525

nymamma12 skrev 2013-01-19 20:54:21 följande:

Kaede; har bara läst ts och ditt inlägg och ska starta med denna metod nästa vecka på min 5 månaders som absolut inte kan eller har somnat skälv nån gång... Hur har ni gjort?!, även om det tog en vecka för henne att somna själv?

Tack!:)

Vi började med att läsa om alla, precis ALLT vi kom över, metoder som fanns samt pratade med vänner som har barn som mirakulöst sover om nätterna fast de inte gjort någonting och kunde se ett mönster i deras berättelser och olika metoder. Tass, SHN, you namne it, innehåller alla ungefär samma komponenter så det går att göra en egen metod utifrån dessa om man inte vill följa en given. Det har också gjort att vi insåg att det går att välja en metod och sedan göra om den eller de delar man vill göra om så länge man vet vilken komponent man mixtrar med så att säga. Det man kan vända sig mot är själva utförandet i olika metoder. Så plocka russinen ur varje kaka kan man göra. Samt anpassat efter vad vi faktiskt gjort redan innan. Vad passade just vårt barn och vår familj till exempel.

momenten vi kunde se i alla metoder är dessa:
* Ha en tydlig rutin i familjen. I till exempel SHN pratas det i scheman, i tass i det här forumet står det bara om tydliga rutiner men det båda har gemensamt är att de menar på att barnet mår bra av att läggas och vakna runt samma tid varje dag, äta på ungefär samma tider och så vidare. Eller så tänker vi alltså. Vissa metoder är mer schemabundna än andra men själva idéen att ha lite ordning på iaf sömntiderna har hjälpt oss.

*när man lägger barnet enligt godnattrutinen ska det bli lugnt och slappna av. Genom att lägga handen på kroppen, buffa rumpa, stryka kinden och så vidare. Antingen bara i sängen, eller så tar man upp om det behövs precis som det beskrivs i tass. Men aldrig kasta sig över barnet för minsta gnäll och trösta. Då kommer man ingen vart. Först kolla läget.

* när barnet är lugnt så släpper man taget. Vissa metoder ramsar man ut sig, andra stannar man kvar fast inte petar. Vissa metoder släpper man just innan insomning, andra använder man ord för att trigga insomningen.

*Barnet kommer mest troligt att protestera,( högljutt) i början om det är vant att somna i mammas famn till exempel. Det skulle man ju göra själv också! Så då går man tillbaka och lugnar, tröstar och testar gå igen.

*När nattningen sitter (första natten eller sjunde, fast helst första) så bör man ge barnet en chans att somna själv. Så man lugnar, nattar, går/släpper, ger barnet en chans att somna, lugnar med ord om man kör på det och går man in igen och gör om

precis som det beskrivs i tassmetoden tar det tid innan rutinen sätter sig för det lilla barnet och tryggheten ligger i rutinen. Vi tänkte som så att vi måste vara tryggheten till dess den nya rutinen sitter för lillan och hon kan känna trygghet i själva läggningen och somnandet. Så när man släpper/går/ avviker så att barnet ges en chans att somna själv och protesterar så återvänder man och lugnar och börjar om. Om och om igen till dess att det inte känns farligt för den lilla att somna. För oss tog det ganska många vändor första natten och därefter har vi fått korrigera så att det känts bättre för oss som familj men lillan har fattat galoppen och hittat trygghet i vår nattrutin (redan natt två!) som vi då bara kunnat upprepa de gånger hon vaknar mitt i natten.

*Oavsett hur man väljer att göra måste man vara konsekvent. Och lugn. Tror det är kört om man står och mår dåligt vid sängen till exempel coh samtidigt ska lugna sin lilla som själv är upprörd över att föräldrarna bryter för nya rutiner. Vi är vuxna och måste visa oss lugna och trygga.

Det kommer inte att kännas bra att inte mata sin lilla om man till exempel ska sluta nattamma och lillan säger att hon tycker det är ett skitbeslut! Och hon kommer ju säga det med besked. Det känns rent ut sagt förjävligt. Det betyder inte att lillan inte kan få stöd, trygghet, närhet på något sätt genom fysisk kontakt (antingen i famnen om hon inte lugnar sig - typ a la tassandet, eller i sängen där hon ligger - typ SHN). Grundtanken som vi hittat i olika metoder (som vi tycker är värda att se över) är att barnet aldrig ALDRIG ska lämnas ledset och uppgivet. Utan man måste vara där och visa att det inte är bröstet som är trösten. Det är "tassen", orden, handen i rumpan eller hur man nu gör. Eller ja, inte i precis alla metoder men då får man ju förkasta.

Sedan tycker jag personligen att man måste anpassa nattätandet efter hur gammalt barnet är och vad som är rimligt för just ens eget barn. Vid sex månader klarar ju barn överlag att inte nattäta till exempel, och vår dotter hade ju redan visat tendenser på att hon egentligen inte behövde ligga på bröstet i tid och otid. Det hände redan innan vi körde på det här att hon sov någon enstaka gång mellan 19-03 och då insåg vi att hon ju inte längre var i behov av att äta fyra-sex gånger per natt! Utan snarare ville för det var enda sättet att somna om när hon vaknade och vaknade gjorde hon vid minsta ljud. Snacka om moment 22 för oss. Hur är det för er? Fundera så att ni vet vad ni vill åstadkomma och varför. Vilket beteende är det ni vill ersätta och med vad? Vi ville att hon skulle somna själv, vi ville kunna söva om på ett visst sätt och vi såg nattsömn som en bonus men uppvak som helt okej. Vi ville att nattamningen skulle fasas ut men framförallt att vi båda skulle kunna lägga henne, inte bara jag. Och att vi båda skulle kunna lugna på natten, inte bara jag.

En vän till oss sa det så klokt när hon sa att de lyssnade in sitt barn. Är det tröttgnäll, matgnäll, bytablöja-gnäll, närhetsgnäll eller gnällgnäll? Gnällgnäll har de aldrig gett näring åt. Vet de att deras liten är mätt, bytt på, gosad med och trött så har de gett sin liten chansen att varva ner genom att prata till hen utan att ta upp och de har världens tryggaste bebis som sakta men säkert från dag ett blivit ett barn som sover hela natten och älskar sin säng. Hon menade på att det inte alltid är ledsenhet från barnet i fråga utan ibland ligger hen och snackar och kollar läget och då kan de till exempel bara säga XX, sov nu, det är lugnt och så kan barnet slappna av. Hen hör att de är där. De lever också fullt ut hemma så deras barn hör alltid husljud och känner sig tryggt för det hör ju sina föräldrar. Just för att de inte ömkar varenda litet ljud utan har lite is i magen. Men de har ju kört på det här från dag ett så för dem är det ett naturligt tillstånd. Det är vi andra som lärt våra barn att bara somna med sin moder (eller kanske fader) nära hud mot hud.

Lite så här tänkte vi innan vi valde en metod och körde på. Nu så här i efterhand (eller i slutskedet av att bryta rutinen, tio dagar räknar vi med kallt innan det sätter sig helt) kan jag nog se att vissa saker funkat super, andra mindre bra och att vi var lite heta på gröten när vi satte igång för vi har fått improvisera lite medan vi kört och det är ju skitjobbigt när man är trött som ett as på grund av sömnbrist (ursäkta uttrycket). Så vänta hellre en dag för mycket än för lite, se till att ni är utvilade. Och att ni har bestämt er för vad ni ska göra. Det är nära till hands att bryta om det känns jobbigt och då måste ni ju kunna utvärdera vad ni ska hålla fast vid och vad som behöver göras om och då är det ju bra om man tänkt innan. För den som kör måste köra hela natten om det behövs. Eller jag tror att vi lyckats för att jag konsekvent visade samma sak om och om och om igen första natten. Var där vid minsta uppvak, tröstade, talade om i handling och med rösten att det var lugnt och gjorde om vår läggrutin till dess hon vågade somna själv. Fast inte ensam. Stor skillnad. MEN jag sov inte på nästan två nätter och det var tungt för jag hade inte vilat innan utan bara körde när jag kände peppen :). Jag som ju skulle fasa ut amningen hade bestämt mig för att det inte blev något bröst oavsett den natten. Vi har ju en välmående liten tjej och jag proppade henne med mat hela dagen, amning, gröt, smakisar, mer amning, extra gröt. Hon hade nog aldrig varit så mätt och däst. :)

Det här blev en roman. Men jag tror att det är bra att fundera lite själv och hu rman vill göra i sin familj först. Jag kan tala om vilken metod och vad vi anpassade och hur vi gjorde om du vill men tycker att det blir för långt att skriva nu. Hoppas det hjälper.

Kaede

Äldre 19 Jan 23:35

#1526

Mirali skrev 2013-01-19 21:00:07 följande:

Hon somnar inte vid bröstet på kvällen. Har ju också övat med tassmetoden ett tag så ibland fungerar det även på natten att bara stoppa in nappen och hålla tassen en liten stund. Men tänker ju ändå att hon ska få äta iaf någon gång per natt och varje gång vi ammar på natten så somnar hon ju. Jag brukar dra ur bröstet efter ett tag när jag känner att det får vara nog. Om hon fick skulle hon nog gärna fortsätta snutta resten av natten, men jag skulle aldrig kunna sova med en unge vid bröstet så det får hon inte.

Ah, nej jag kunde aldrig sova med lillan vid bröstet heller. Var rädd att rulla över henne. Kan säga att det var dublla känslor att sluta nattamma. Var så skönt ochsamtidigt så tomt. Både sorg och glädje, lättnad och ångest på samma gång. Men det är okej tänker jag. Vi har ju suttit ihop i sex månader. Inte så konstigt att det är mcket känslor. Men vi har hittat lite nya dagrutiner gällande amning så nu känns det inte lika sorgligt. Du känner ju ditt barn och hur ni ska ha det. Så det här är bara en tanke. JAg tycker att alla måste välja själva utifrån sitt liv. Men om hon inte äter/snuttar på natten utan har någon annan trygghet, filt, kroppskontakt eller något så kan man ju tro att hon kanske skulle vakna mindre Eller kunna somna om snabbare. Men det kräver ju mer mat dagtid och man kan ju aldrig veta hur det blir. Men våra barn klarar ca sex timmar iaf utan att äta nattetid. Mer tror jag till och med.

Men jag vet inte. Jag har ju också varit mänsklig napp. :) Både mysigt och drygt.

ModestyBlaze

Äldre 20 Jan 18:48

#1527

Kaede skrev 2013-01-19 23:26:55 följande:

Vi började med att läsa om alla, precis ALLT vi kom över, metoder som fanns samt pratade med vänner som har barn som mirakulöst sover om nätterna fast de inte gjort någonting och kunde se ett mönster i deras berättelser och olika metoder. Tass, SHN, you namne it, innehåller alla ungefär samma komponenter så det går att göra en egen metod utifrån dessa om man inte vill följa en given. Det har också gjort att vi insåg att det går att välja en metod och sedan göra om den eller de delar man vill göra om så länge man vet vilken komponent man mixtrar med så att säga. Det man kan vända sig mot är själva utförandet i olika metoder. Så plocka russinen ur varje kaka kan man göra. Samt anpassat efter vad vi faktiskt gjort redan innan. Vad passade just vårt barn och vår familj till exempel.

momenten vi kunde se i alla metoder är dessa:
* Ha en tydlig rutin i familjen. I till exempel SHN pratas det i scheman, i tass i det här forumet står det bara om tydliga rutiner men det båda har gemensamt är att de menar på att barnet mår bra av att läggas och vakna runt samma tid varje dag, äta på ungefär samma tider och så vidare. Eller så tänker vi alltså. Vissa metoder är mer schemabundna än andra men själva idéen att ha lite ordning på iaf sömntiderna har hjälpt oss.

*när man lägger barnet enligt godnattrutinen ska det bli lugnt och slappna av. Genom att lägga handen på kroppen, buffa rumpa, stryka kinden och så vidare. Antingen bara i sängen, eller så tar man upp om det behövs precis som det beskrivs i tass. Men aldrig kasta sig över barnet för minsta gnäll och trösta. Då kommer man ingen vart. Först kolla läget.

* när barnet är lugnt så släpper man taget. Vissa metoder ramsar man ut sig, andra stannar man kvar fast inte petar. Vissa metoder släpper man just innan insomning, andra använder man ord för att trigga insomningen.

*Barnet kommer mest troligt att protestera,( högljutt) i början om det är vant att somna i mammas famn till exempel. Det skulle man ju göra själv också! Så då går man tillbaka och lugnar, tröstar och testar gå igen.

*När nattningen sitter (första natten eller sjunde, fast helst första) så bör man ge barnet en chans att somna själv. Så man lugnar, nattar, går/släpper, ger barnet en chans att somna, lugnar med ord om man kör på det och går man in igen och gör om

precis som det beskrivs i tassmetoden tar det tid innan rutinen sätter sig för det lilla barnet och tryggheten ligger i rutinen. Vi tänkte som så att vi måste vara tryggheten till dess den nya rutinen sitter för lillan och hon kan känna trygghet i själva läggningen och somnandet. Så när man släpper/går/ avviker så att barnet ges en chans att somna själv och protesterar så återvänder man och lugnar och börjar om. Om och om igen till dess att det inte känns farligt för den lilla att somna. För oss tog det ganska många vändor första natten och därefter har vi fått korrigera så att det känts bättre för oss som familj men lillan har fattat galoppen och hittat trygghet i vår nattrutin (redan natt två!) som vi då bara kunnat upprepa de gånger hon vaknar mitt i natten.

*Oavsett hur man väljer att göra måste man vara konsekvent. Och lugn. Tror det är kört om man står och mår dåligt vid sängen till exempel coh samtidigt ska lugna sin lilla som själv är upprörd över att föräldrarna bryter för nya rutiner. Vi är vuxna och måste visa oss lugna och trygga.

Det kommer inte att kännas bra att inte mata sin lilla om man till exempel ska sluta nattamma och lillan säger att hon tycker det är ett skitbeslut! Och hon kommer ju säga det med besked. Det känns rent ut sagt förjävligt. Det betyder inte att lillan inte kan få stöd, trygghet, närhet på något sätt genom fysisk kontakt (antingen i famnen om hon inte lugnar sig - typ a la tassandet, eller i sängen där hon ligger - typ SHN). Grundtanken som vi hittat i olika metoder (som vi tycker är värda att se över) är att barnet aldrig ALDRIG ska lämnas ledset och uppgivet. Utan man måste vara där och visa att det inte är bröstet som är trösten. Det är "tassen", orden, handen i rumpan eller hur man nu gör. Eller ja, inte i precis alla metoder men då får man ju förkasta.

Sedan tycker jag personligen att man måste anpassa nattätandet efter hur gammalt barnet är och vad som är rimligt för just ens eget barn. Vid sex månader klarar ju barn överlag att inte nattäta till exempel, och vår dotter hade ju redan visat tendenser på att hon egentligen inte behövde ligga på bröstet i tid och otid. Det hände redan innan vi körde på det här att hon sov någon enstaka gång mellan 19-03 och då insåg vi att hon ju inte längre var i behov av att äta fyra-sex gånger per natt! Utan snarare ville för det var enda sättet att somna om när hon vaknade och vaknade gjorde hon vid minsta ljud. Snacka om moment 22 för oss. Hur är det för er? Fundera så att ni vet vad ni vill åstadkomma och varför. Vilket beteende är det ni vill ersätta och med vad? Vi ville att hon skulle somna själv, vi ville kunna söva om på ett visst sätt och vi såg nattsömn som en bonus men uppvak som helt okej. Vi ville att nattamningen skulle fasas ut men framförallt att vi båda skulle kunna lägga henne, inte bara jag. Och att vi båda skulle kunna lugna på natten, inte bara jag.

En vän till oss sa det så klokt när hon sa att de lyssnade in sitt barn. Är det tröttgnäll, matgnäll, bytablöja-gnäll, närhetsgnäll eller gnällgnäll? Gnällgnäll har de aldrig gett näring åt. Vet de att deras liten är mätt, bytt på, gosad med och trött så har de gett sin liten chansen att varva ner genom att prata till hen utan att ta upp och de har världens tryggaste bebis som sakta men säkert från dag ett blivit ett barn som sover hela natten och älskar sin säng. Hon menade på att det inte alltid är ledsenhet från barnet i fråga utan ibland ligger hen och snackar och kollar läget och då kan de till exempel bara säga XX, sov nu, det är lugnt och så kan barnet slappna av. Hen hör att de är där. De lever också fullt ut hemma så deras barn hör alltid husljud och känner sig tryggt för det hör ju sina föräldrar. Just för att de inte ömkar varenda litet ljud utan har lite is i magen. Men de har ju kört på det här från dag ett så för dem är det ett naturligt tillstånd. Det är vi andra som lärt våra barn att bara somna med sin moder (eller kanske fader) nära hud mot hud.

Lite så här tänkte vi innan vi valde en metod och körde på. Nu så här i efterhand (eller i slutskedet av att bryta rutinen, tio dagar räknar vi med kallt innan det sätter sig helt) kan jag nog se att vissa saker funkat super, andra mindre bra och att vi var lite heta på gröten när vi satte igång för vi har fått improvisera lite medan vi kört och det är ju skitjobbigt när man är trött som ett as på grund av sömnbrist (ursäkta uttrycket). Så vänta hellre en dag för mycket än för lite, se till att ni är utvilade. Och att ni har bestämt er för vad ni ska göra. Det är nära till hands att bryta om det känns jobbigt och då måste ni ju kunna utvärdera vad ni ska hålla fast vid och vad som behöver göras om och då är det ju bra om man tänkt innan. För den som kör måste köra hela natten om det behövs. Eller jag tror att vi lyckats för att jag konsekvent visade samma sak om och om och om igen första natten. Var där vid minsta uppvak, tröstade, talade om i handling och med rösten att det var lugnt och gjorde om vår läggrutin till dess hon vågade somna själv. Fast inte ensam. Stor skillnad. MEN jag sov inte på nästan två nätter och det var tungt för jag hade inte vilat innan utan bara körde när jag kände peppen :). Jag som ju skulle fasa ut amningen hade bestämt mig för att det inte blev något bröst oavsett den natten. Vi har ju en välmående liten tjej och jag proppade henne med mat hela dagen, amning, gröt, smakisar, mer amning, extra gröt. Hon hade nog aldrig varit så mätt och däst. :)

Det här blev en roman. Men jag tror att det är bra att fundera lite själv och hu rman vill göra i sin familj först. Jag kan tala om vilken metod och vad vi anpassade och hur vi gjorde om du vill men tycker att det blir för långt att skriva nu. Hoppas det hjälper.

Kunde inte sagt det bättre själv!

nymamma12

Äldre 20 Jan 21:01

#1528

Kaede; stort tack för ditt inlägg!!:)
Jag svarar dig imorgon då jag har lite frågor och kan berätta hur besvärligt vi har det just nu, o hoppas detta blir bättre då vi ska börja med eget rum och bättre sömn nästa vecka..
( sitter med ledsen plutt i famnen nu och kan inte skriva mer...)...

:)

~ Tassmetoden ~ - en mild sömnskola

INNEHÅLL