idag har jag lärt mig något viktigt. en läxa för livet.
bara för att hjärtat går sönder gör inte jag det. innan har jag alltid fallit i bitar, hela jag, hela mitt liv har raserats när hjärtat gått sönder. idag har jag lärt mig att man kan ha ont och skratta ändå. man kan leva ändå.
jag kan fortfarande säga tre saker jag e bra på, tre saker jag gillar hos mig själv, tre anledningar till att jag e glad för att jag är jag. jag vägrar rasa ihop, jag kommer inte göra det. för det är inte okej längre.
och om jag går o lägger mig nu och gråter tills jag somnar, så är det okej. för jag känner mig så glad, efter alla år av att ha vandrat i en känslolös dimma, att känna något överhuvudtaget. fast jag önskar att känslan inte var den som den är.
hjärtat kan skava mot tankarna, det är okej. men det är inte okej att ge upp det jag börjat jobba för och ska fortsätta jobba för, nämligen ett starkare jag. även om hjärtat går sönder, så gör inte jag det.