• oceanney

    IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

    turlid70 skrev 2011-07-19 20:28:54 följande:
    För DS är risken hög om man har höga b-hCG och låga PAPP-A. Jag hade tydligen tvärtom då och är inte alls förvånad, jag har ju knappast känt att jag har varit gravid i över 12 veckor nu, vilket man kan tolka med låga b-hCG hormon, men när jag tänker efter så kände jag knappt någonting när jag gick med sonen för 21 år sedan heller. Med dottern var det hemskt att vara gravid. Båda barn blev ju friska ändå och den här gången är det kanske en pojke igen, om 4 veckor vet vi det med.
    Maryhe skrev 2011-07-18 23:41:27 följande:
    Turild: Fy vad tråkigt. Hoppas FVP ger bättre resultat! (eller kanske organscreening som Fjällsippan namnde?)
    Styrkekramar! 
    Tack Maryhe, det hoppas jag med och ska fråga läkaren imorgon om några alternativ till FVP.
    Ja, det finns ju många andra anledningar än trisomier till att man har lågt eller högt HCG. Vilken vecka är du i nu? Det går att se ganska mycket på UL även om det inte är hundraprocentigt, iallafall från vecka 18-20 då man brukar göra RUL. Fostervattenprov går att göra senare i graviditeten också och med snabbanalys går det att få svar på ett par dagar. Så du skulle teoretiskt kunna vänta med att göra FVP till efter ultraljudet. Hoppas du träffar en bra läkare imorgon!! Jag hade en skitdålig som bara försökte pressa mig till att göra FVP, fast jag inte ville. Fick ingen information heller så jag hade ingenting att ta ställning till. Utan att överdriva tillbringade nog nästan en månad på heltid med att söka information så att jag till slut kunde ta ett informerat beslut. Kram
  • oceanney
    turlid70 skrev 2011-07-19 22:26:58 följande:
    Jag är i v13. Intressant att läsa olika studier om att IVF kan påverka just blodprovet vid KUB som kan ge falska risker, dock handlar det mesta om DS,  men jag kanske ångrar mig ändå när det blir dags för FVP. Jag tog ju fortfarande progresteron när jag lämnade blodprov det kan säkert ha orsakat låga hcg i blodet. Hoppas på läkare imorgon, jag kanske får göra om provet, då jag inte tar progresteron längre.
    Hur gick det Turlid??
  • oceanney
    Boe skrev 2011-07-22 10:07:37 följande:
    Turlid,
    Åh nej vad jobbigt! Lider verkligen med dig då vi fick 1/13 på KUBen. Jag gjorde FVP och det var inget som tur var men väntan på att få göra FVP & på att få svaret var oliderligt! Eftersom det är så oerhört känsligt är det ju dubbeltviktigt att personalen förmedlar detta på ett bra sätt. Jag anmälde faktiskt vår BM som själv bröt ihop och kunde inte berätta mer än att hon var så ledsen för våran skull. Slutade med att vi fick sitta och lugna ner henne innan hon sade att det var en risk 1 på 13. Under denna väntan trodde vi att barnet var dött, saknade huvud etc....Unnar inte min värsta ovän detta trauma. Men dina värden var ju ganska bra iallafall 95% chans att barnet är friskt så jag är helt säker på att det går vägen för dig! KRAAAM

    Ego, super sen mens efter denna IVF men den kom iallfall :(  I en hel vecka hoppades man ju på ett mirakel men nopp. Blir FET i sept.
    Skönt med två solskenshistorier, både din och Linnea H:s. Hoppas Turlid orkar gå in här och läsa. Väntan på FVP är ju så lång och de flesta dåliga resultat är ju faktiskt falsklarm. Eftersom jag känner flera som fick dåliga resultat på KUB var jag faktiskt lite mentalt förberedd men det blev konstigt ändå när vi väl fick resultaten.

    Men herregud vilken barnmorska! Jag vet faktiskt inte vilket som var värre, din eller vår doktor. Min ringer och säger att vi fått ett dåligt resultat och att vi omedelbart skulle komma in. Jag hade tack och lov sinnesnärvaro att avkräva siffror per telefon och det visar sig att vi fått 1:200 för T21 (endast blodprov och ej sammanvägt med nackuppklarningen på 1.1mm).

    Jaha? 1:200 är väl inte jättedåligt eftersom det faktiskt var bättre än åldersrisken vid 40 år. Hursom blir man förstås jätteledsen att få beskedet det på det viset. När vi väl kommer dit försöker han sätta jättepress på att vi ska göra FVP. (Frankrike, där vi bor, har fått mycket kritik för sina försök att helt utrota Downs.)

    Av legala skäl vägrar han också ge några lugnande siffror på hur man ska tolka det här i relation till nackspalten, 1.1mm, som ju var väldigt bra. Han har tom ett färdigt brev till läkaren på sjukhuset där det står att patienten är informerad om riskerna med FVP. Det var nog droppen eftersom jag inte alls blivit informerad om några risker.

    Det hela slutade med ett stort dilemma. Skulle man göra FVP som innebär 1% risk för missfall för en 0.5% risk för Downs? Och vad sjutton skulle vi göra om det visade sig att barnet hade Downs? Jag hade ingen aning om var jag stod i abortfrågan men när det kom till kritan så visade det sig att varken jag eller min sambo hade kunnat göra abort för ett såpass "lätt" handikapp, iallafall i jämförelse med T13/T18.

    Så här i efterhand låter ju 0.5% som en baggis men själva hanteringen kring det hela orsakade mycket oro och tårar och försvårade anknytningen till barnet (det sistnämna i sig är en anledning nog att göra FVP). När hon föddes var min första och ända tanke: har hon Downs eller inte? Det är ju nästan omöjligt att se eftersom de är så svullna runt ögonen. Det tog mig flera dagar att släppa dessa tankar. Till slut var jag tvungen att övertala mig själv att hade hon haft det hade nog läkarna sagt något vid det här laget.

    Nu kanske detta låter som en liten avvikelse från ämnet iVF vid 40 men det är det inte. Jag har många gånger velat skriva om detta. Man är ju så himla fokuserad på ruvningen, på att bli gravid, på att behålla graviditeten de första 12 veckorna så det här blir nog en jävla kalldusch för många. Det är nog förjävligt för vem som helst men om man tampats med infertilitetsproblem blir det här så mycket större, det är så mycket som står på spel.
  • oceanney
    Fahlvik skrev 2011-07-23 20:49:29 följande:
    En kort rapport jag lade in i en annan tråd:
    Vi åkte in vid 9 då jag hade lindriga värkar var 15-10 minut och de sa att de vill göra en kontroll. Det visade sig att jag var öppen 5 cm och värkarna tilltog plötsligt i intensitet. Då var vår 5-åring med så det blev lite panik, maken fick absolut inte åka iväg och barnvakten var 40 minuter bort. Som tur är kom de till sjukhuset snabbare än så och jag blev bara "lämnad" i 10 minuter. (Maken var tvungen att trycka på i ländryggen för varje värk annars skulle det inte gått ;)
    Sonen kom på 5 h och epidural hanns inte med. Lustgasen hjälpte inte tyckte jag så det fick vara. Fick spinalbedövning när jag var öppen 8 cm men jag kände ingen effekt av den heller. Den hamnade lite fel för jag kände allt ändå och efteråt fick jag läckage av spinalvätska (=huvudvärk om jag inte ligger ner).

    Han vägde hela 4330 gr och är 52 cm lång, och helt underbar ;)

    -------

    Blev kvar på sjukhuset till i torsdags så jag har missat en hel del. Läste mig i alla fall till att Inanna och Turild behöver extra omtanke nu och det får ni av mig.
    Men herregud, vart tar tiden vägen!! Tyckte nyss du plussade.

    Stort grattis till guldkilmpen! Skönt att höra att allt gick bra. {#emotions_dlg.flower}SkålNalle
  • oceanney
    Skytten skrev 2011-07-27 09:47:51 följande:
    Tack Zinfandel och Enya!
    Zinfandel jag läste ditt inlägg och blev nyfiken på CFC och PGD. Vad är det? Och varför väljer ni "nya" vägar?

    Jag försöker att inte vara negativ men igår pratade jag med en vän som är läkare och hon tyckte att jag måste tänka på att ivf-graviditeter i mycket högre grad än andra graviditeter är riskgraviditeter. Att man ser fler missfall, för tidiga födslar och andra graviditetsproblem för mamman. Har någon här en bra och vettig länk på det här? Och min vän påpekade att det inte handlar om ålder utan de ser ivf-graviditeter med problem i alla åldrar. Vad har ni fått för information om det här? Jag har sett det här med missfallsrisken någonstans men mest skummat förbi och tänkt, jaja, missfallsrisken finns ju alltid där. Men nu tänker jag att jag borde läsa på mer. Eller inte med tanke att jag är en orolig person.
    Jag frågade min vän vad hennes teori är kring de ökade problemen vid ivf och hon hade ingen vetenskaplig grund men hade själv funderat på om det blir problem för att man "tvingar på" kroppen en graviditet som den försökt signalera att den inte är redo för. Bli inte arga nu! Hon är en otroligt duktig läkare och jättefin människa så hon menar inget illa med det. Och som sagt ingen vetenskap bakom det, utan en tanke. Vad tror ni?
    Ursäkta, din läkarkompis kanske är duktig på annat men IVF är definitvt inte hennes kunskapsområde. Det är ingen som helst skillnad på en IVF-graviditet och en vanlig. Varför skulle det vara det?

    Nu är jag iofs bara en person och ingen statistik men jag hade inte ett enda problem under hela graviditeten. Hade inte ens de vanliga krämporna som tom varenda 20-åring verkar ha: foglossning, förhöjt blodtryck och viktökning. 
  • oceanney
    Skytten skrev 2011-07-27 11:01:16 följande:
    Vad skönt att höra att du hade det så komplikationsfritt!
    Nej, hon är inte specialist på ivf men hon jobbar på gyn/förlossningen och säger att det finns en klar överrepresentation av ivf-graviditeter bland dem som har problem och föder för tidigt. 
    Efter att nyss fött barn i den vanliga vården efter en IVF och jag upplever snarast att okunskapen kring IVFer inom den vanliga förlossningen är total - men det gör ingenting för det finns helt enkelt ingenting de behöver veta! En graviditet är en graviditet!

    Tex frågade narkosläkaren medan han la epiduralen under förlossningen om vår IVF-klinik eftersom han och hans fru funderade på IVF. Förstår du nivån? Man kan vara jätteduktig på narkos men det betyder inte att man vet ett dyft om IVF, inte ens vart man ska vända sig privat. 
    Skrattande

    Många IVFare är äldre vilken innebär större risk för överburenhet och de risker det för med sig, snarare än förtidiga födslar. Sen har du bakomliggande orsaker till IVFer, tex upprepade missfall. Personligen kan jag tycka att IVF som metod vid upprepade missfall kanske inte är helt adekvat men det är en annan historia. Orsak och verkan kan man diskutera i det oändliga, men varken jag eller en förlossningsgyn besitter rätt kompetens för den diskussionen.
  • oceanney
    callimero skrev 2011-07-28 10:36:42 följande:
    Måste fråga er - har någon av er haft väldigt ljusröd mens och vet vad det beror på? Min är så nu och var likadant förra gången. Och ganska sparsam.
    Jag vet inte säkert men har fått för mig att det blir så när man har mens utan att ha haft ägglossning. Och jag kan ha helt fel. Testade du med stickor denna månad? Tydligen ägglossar man bara ca 10 av 12 gånger per år så det behöver inte alls vara nåt fel.
  • oceanney
    kattenizze skrev 2011-07-28 11:02:06 följande:
    Skytten: Jag tänker litegrann som Zinfandeln, jag ville göra IVF för då hade jag testat allt liksom. Sen visade det sig att jag aldrig kan få barn på naturlig väg och därför var valet att göra IVF för att få syskon rätt enkelt. Trots att jag mått dåligt under behandlingarna. Jag förstår inte riktigt vad du menar med att göra allt, jag skulle aldrig äventyra min hälsa med behandlingar som inte har noggrant vetenskapligt stöd, men det vet jag inte riktigt om de finns?? I Sverige känns det mer som vi är underbehandlade faktiskt, som vi diskuterat mycket i tråden. Jag hade kunna tänka mig t ex ÄD då det biologiska inte alls är viktigt för mig, men det räknas väl knappast till någon spekatulär behandling, de medicinska riskerna är väl tämligen få, eller ungefär samma som med IVF. Min egen etiska gräns går vid surrogat i tredje världen, då skulle jag välja en välrenommerad klinik i USA i stället om jag hade de ekonomiska möjligheterna. Hur konstigt det än kan låta var jag aldrig särskilt desperat efter barn när jag inte hade några barn, utan ville mest testa IVF för att jag då hade testat allt och då kunde jag inte ångra mig sen när mina fertila år var över.
    Tror inte heller det finns någon här som medvetet skulle utsätta sig för riskfyllda experimentella metoder (även om metoderna fanns), det är ju ytterst kloka kvinnnor i detta forum.

    Vad man måste skilja på är kanske om man har barn sedan tidigare eller inte. Är man ofrivilligt barnlös skulle man nog gladeligen vara sängliggande från dag ett och spy sig igenom hela graviditeten, bara det blir ett barn. Vill man väldigt gärna ha ett barn skulle graviditetsillamående vara som att vinna högsta vinsten på lotto eftersom det innebär att man är gravid, inte en "uppoffring". Det handlar inte så mycket om inställning som vilken situation i livet man befinner sig. 
  • oceanney
    callimero skrev 2011-07-28 11:08:11 följande:
    oceanney skrev 2011-07-28 11:03:50 följande:
    Jag vet inte säkert men har fått för mig att det blir så när man har mens utan att ha haft ägglossning. Och jag kan ha helt fel. Testade du med stickor denna månad? Tydligen ägglossar man bara ca 10 av 12 gånger per år så det behöver inte alls vara nåt fel.
     Jag tog ju både Pergotime och Ovitrelle, men kanske äggblåsan var tom?
    Ja det låter konstigt om du inte skulle haft ägglossning med Pergo och Ovitrelle... Gjorde du VUL innan du satte igång med Pergo och/eller under behandlingens gång?

    Ursäkta att jag inte är helt uppdaterad. Min datortid är lite begränsad så jag hoppar in och läser då och då eftersom jag både jobbar (hemifrån visserligen) och tar hand om en femmånaders bebis i stort behov av underhållning. :)

    Turlid Hur går det och hur går dina funderingar nu? Har du bestämt dig för FVP?

     
  • oceanney
    Skytten skrev 2011-07-29 12:37:11 följande:
    Sprutfrågor....
    1. Hur långt in under huden sticker man sprutan? Puregon och Orgalutran?
    2. Jag har inte hämtat ut medicinen ännu, börjar nog behandlingen v 34. Brukar de vara slut på apoteken, är det bäst att hämta ut redan nu?
    3. Ni som går/gått på CvL. När betalade ni?

     
    Kan bara svara på den första frågan. Subkutana injektioner med penna är busenkla och gör i regel inte ont. 

    vardhandboken.se/Texter/Injektioner/Subkutan-sc/

    Nålen som sitter i Puregonpennan är bara cirka en cm lång och du vinklar den 45-90 grader och sticker in den.  Dvs du kan sticka den rätt in men jag tyckte det kändes trevligare att vinkla den lite. Om man drar den utåt litegrann medan man sprutar in vätskan så slipper man ont från spänningarna när man sprutar in vätskan.
Svar på tråden IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?