IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Usch vad tråkigt . Styrkekramar till Dig!

Välkommen hit Lillstoran! Jag är en av dem som tillsammans med min man fått stämpeln oförklarligt barnlös men det beror ju bara på att man inte undersökt tillräckligt noga. Efter 10 st fulla IVF (inte ett enda ägg till frysen) med ett missfall på vägen är jag nu gravid i vecka 28 med en liten sparkande typ i magen. Är nu 41 år och fyller 42 i september. Håller helt med Nu Syskon att må dåligt av sprayen och ha tillfälligt ont av äggplock är inte mycket jämfört med den psykiska berg och dalbana som det är att göra IVF. Det är tungt tungt att slängas mellan hopp och förtvivlan.

Men nu ska det ju gå bra för dig på en gång hoppas vi så du slipper det där. Titta inte för mycket bara på de inskränkta sätt klinikerna i Sverige har angående oss som är lite äldre. Man både långtidsodlar samt kan sätta in ett helt koppel mediciner tex för immunologiska problem även fast man fyllt 40 utomlands. Jag har själv gjort 6 försök på CFC i Köpenhamn där jag fått både fler ägg m bättre kvalitet och framförallt 2 graviditeter jämfört med karastrofdåligt resultat på 4 försök här i Uppsala.

Varmt lycka till!!!

I vårt fall fick vi de 4 första gratis via landstinget i Uppsala (3 egentligen men vi fick ett extra då jag fick för lite stimulering vid första). Sedan köpte vi ett 3-pack i Danmark vid fyllda 40 år, inga problem där. Sedan har vi betalat ett o ett de sista 3 men vi fick en massa rabatt. Så det går på ngt vis

Intressant! Har inte hört talas om detta men ring och prata med Svend Fjällis tycker jag.
Kanske är Din grej?

Lillstoran - det du skriver ovan är ju precis så. Det är absolut en sorg att inte kunna få egna genetiska barn. Och det kan vara en mer eller mindre lång process att acceptera att ta emot ägg från någon annan kvinna eller spermier från en annan man än sin partner eller att adoptera ett barn. Ingen tvekan om den saken. Det är en individuell process för var och en att beakta och ta sig igenom på sitt sätt

Men den sorgen och förlusten om du vill är en sak som såklart alltid kommer att finnas där. Men är det så att du till slut finner dig i den tråkiga sitsen att det inte blir några genetiskta barn så kan du ju välja att hantera den på olika sätt. Antingen bestämmer man sig för att leva helt utan egna barn eller så gör man ÄD, spermiedonation eller adopterar som ju är ett helt annat men säkert ett minst lika fantastiskt sätt att bli förälder på och ändå få den stora lyckan att leva med barn ändå biologiska eller adopterade.

Jag tror nog att de flesta om man kunde välja fritt skulle vilja ha genetiska barn. Men många av oss härinne kan inte välja och då står man inför ett annat vägval nämligen inga barn alls eller biologiska eller adopterade.

Jag kände precis som du i början av vår barnlöshetsprocess och kunde inte alls tänka mig ÄD el adoption. Sedan gick tiden och tanken började vandra och sedan hux flux hade vi gått både adoptionskurs och fått godkännande från kommunen och hela baletten. Vi var precis på väg att skicka våra adoptionspapper om ett syskonpar till Colombia i höstas och vi var så taggade för det när IVF nr 10 plötsligt visade sig gå vägen.

Så vi fick tänka om igen, vi som hade planerat Colombiaresan och allt och vi sörjer faktiskt att den inte kommer att bli av litegrann trots att vi natuligtvis är överlyckliga över graviditeten. Men vi har insett att vi väldigt gärna vill uppleva båda vägarna till barn så vi planerar faktiskt en adoption efteråt om vi hinner med pga åldersgränserna.

Så man vet aldrig var man hamnar till slut i denna väldigt känslomässigt påfrestande värld av IVF, donation och adoption. Mitt råd är att hålla dörren på glänt till andra alternativ även om man inte kan tänka sig dom alls just nu. Kanske känner du annorlunda längre fram eller så står du fast vid din åsikt, vem vet hur det kommer att bli???

Hej fina Ele! Såklart du ska flytta hit. Tack för att du frågar hur jag har det vännen min. Magen växer och är stooooooor och större ska den förhoppningsvis bli även om jag redan känner mig ganska otymplig. 28 fulla veckor idag! Och jag mår riktigt bra rent fysiskt. Sparkar som sjutton gör lilla typen också, häftigt!

Nästa vecka ska lilla pappa undersökas på St Erik inför sin behandling han ska få där sedan så då kommer han och mamma hit från Helsingborg och hälsar på magen ett par dagar... De håller humöret uppe rätt bra tycker jag för visst är de oroliga hur det ska gå för honom.

Hur har du det? Ngn ny Ivf på gång? Hur går det med Brasilien?

Massor med kramar till dig!

Finfina - jepp kortison för att dämpa immunförsvaret runt ET så kroppen inte ska stöta bort embryot. Prednisolon heter den vanligaste svenska varianten och Medrol är en annan sort som bl.a. används i Danmark. Jag tog 16 mg i 3 dagar runt ET sedan 8 mg 2 dagar och sen 5 mg om dagen fram till TD

Rivalens det låter bra tycker jag. Sådär hade jag när jag plussade. Rejäla känningar och riktigt ont. Nu håller vi tummarna!

Rivalens ska förstås vara Tuvalina

Såg också nyss när Daniel meddelade om lilla dottern. In till förlossningen strax innan 01 och född 04:25. Snabba ryck