Tuvalina skrev 2012-03-20 16:33:12 följande:
Går man hos en privat så kommer ju inte anteckningarna in i systemet, däremot kommer det väl in en anteckning när man varit hos läkaren men vad sjutton, säger jag, vilken vettig människa har inte behov av att få samtala med någon om man varit barnlös länge, har sorg och känner sig rädd! Om en adoptionsbyrå anser att det är fel att göra så, då blir jag mörkrädd. Fel är väl att stänga in sina känslor och fortsätta kämpa. Vad blir man för förälder då?
En journalanteckning om att man blivit remitterad spelar nog inte så stor roll tänker jag. Jag tror faktiskt inte att de kollar såå noga. Det är nog mest om man har en massa besök hos en landstingsanknuten psykolog i journalen som man kommer att få förklara sig vad det handlar om.
Det är kommunens socionomer som gör utredningen, inte adoptionsbyråerna själva, och självklart tror jag de tycker att det är bra att man söker hjälp om man mår dåligt och har sorg osv. Problemet ligger nog snarare i tidsperspektivet. Om man är mitt uppe i detta jobbiga (eller nyss har varit för den delen) så kan de bedöma att de inte tycker man är redo än för att adoptera. Och man får inte utredningen godkänd. Grejen är ju dock den att från det att man fått utredningen godkänd så tar det lätt 2-3 år innan man kan hämta ett barn och den tiden börjar ticka först efter godkänd utredning...pust.
Dessutom har de olika länderna som man kan adoptera från sina egna regler för vad de accepterar hos de blivande adoptivföräldrarna sedan tex åldersgränser, antal år man ska ha varit gift mm. Vissa länder accepterar tex inte att man har sjukdomar som diabetes osv för att det i deras länder är en mycket allvarligare diagnos än hos oss.
Och det är faktiskt så att vissa länder accepterar inte överhuvudtaget adoptivföräldrar med tex en tidigare depression i bagaget och då helt oavsett vad den depressionen kom sig av.
Så min egen depression för 10 år sedan pga en en jobbig och uppslitande separation kom jag och min psykolog helt överrens om var helt irrelevant i adoptionssammanhanget och jag kryssade därför helt fräckt i på hälsodeklarationen att ngn depression det har jag aldrig haft (på psykologens starka inrådan).
Helt sjukt att det ska behöva vara såhär men men kommunens socionomer följer bara de fyrkantiga riktlinerna så det är svårt att bara klaga på deras agerande