• Enya70

    IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

    Hej hej Hönan! Kul att höra från dig men ledsamt att ICSIn misslyckades .

    Vi gick på CFC i Köpenhamn (gjorde IVF 5-10 där). Kan rekommendera dig att höra av dig dit. Boka teltid med Sven Lindenberg!
    Kramar

  • Enya70

    Hönan har inboxat dig en massa info om hur vi gjorde med CFC. Lycka till och hör av dig igen med fler frågor så svarar jag så gott jag kan. Kram!

  • Enya70
    tjorven01 skrev 2012-03-19 11:14:05 följande:
    Hemulen
    Usch och fy för feber men som du sa så hoppas vi att immunförsvaret lämnar eskimån i fred

    Lillstoran
    Tack för tips med min historia så tror jag inte att det skulle vara några problem med remiss för mig på grund av min tidigare historik men frågan är om det är så bra att gå via landstinget
    Dels beroende på vad som förs in i journalerna eftersom vi står i adoptionskö och vilka de remitterar till
    Jag ger som sagt inte mycket för kuratorer som är de första man brukar remitteras till
    Tjorven, jag har egen erfarenhet av att gå till psykolog för att bearbeta barnlöshet samtidigt som vi startade upp adoptionsutredningen. Min landstingsknutna psykolog rådde mig faktiskt att byta till en privat psykolog just för att utredarna kan begära ut utlåtande från psykologen som syns i landstingsjournalsystemet.

    Och min psykologs erfarenhet var att det spelar ingen roll hur mycket han intygar att jag är en lämplig mamma så länge det finns en depressionsmisstanke el annat. Det förstår sig oftast inte de här utredarna på att särskilja vad som är vad och orsakat av vad.

    Oerhört tråkigt att det ska vara så men mitt råd till dig är att söka en KBT psykolog privat för att hålla detta utanför dina offentliga journaler.

    Kram och lycka till!
  • Enya70
    Fjällsippan skrev 2012-03-19 14:49:47 följande:
    Jag såg inte ditt inlägg innan jag postade mitt - ur den här aspekten så är det klokt att söka en privat psykolog.

     
    Jag tror att det kan vara ok ändå men varför riskera något kände vi?
  • Enya70
    Skytten skrev 2012-03-20 06:57:41 följande:
    Glad guuuuuubbe! Där satt den. Sen äl alltså. Och det här förklarar ju mina äl-pms-tårar igår. 
    Nu är frågan - ska jag ställan in gyn eller åka dit och få det kollat ändå? Kanske ska passa på....?
    Tack för allas omtanke! Jösses vilken pärs.  
    Härligt Skytten! Grattis till den glada gubben som äntligen behagade visa sig Glad
  • Enya70
    Tuvalina skrev 2012-03-20 16:33:12 följande:
    Går man hos en privat så kommer ju inte anteckningarna in i systemet, däremot kommer det väl in en anteckning när man varit hos läkaren men vad sjutton, säger jag, vilken vettig människa har inte behov av att få samtala med någon om man varit barnlös länge, har sorg och känner sig rädd! Om en adoptionsbyrå anser att det är fel att göra så, då blir jag mörkrädd. Fel är väl att stänga in sina känslor och fortsätta kämpa. Vad blir man för förälder då?
    En journalanteckning om att man blivit remitterad spelar nog inte så stor roll tänker jag. Jag tror faktiskt inte att de kollar såå noga. Det är nog mest om man har en massa besök hos en landstingsanknuten psykolog i journalen som man kommer att få förklara sig vad det handlar om.

    Det är kommunens socionomer som gör utredningen, inte adoptionsbyråerna själva, och självklart tror jag de tycker att det är bra att man söker hjälp om man mår dåligt och har sorg osv. Problemet ligger nog snarare i tidsperspektivet. Om man är mitt uppe i detta jobbiga (eller nyss har varit för den delen) så kan de bedöma att de inte tycker man är redo än för att adoptera. Och man får inte utredningen godkänd. Grejen är ju dock den att från det att man fått utredningen godkänd så tar det lätt 2-3 år innan man kan hämta ett barn och den tiden börjar ticka först efter godkänd utredning...pust.

    Dessutom har de olika länderna som man kan adoptera från sina egna regler för vad de accepterar hos de blivande adoptivföräldrarna sedan tex åldersgränser, antal år man ska ha varit gift mm. Vissa länder accepterar tex inte att man har sjukdomar som diabetes osv för att det i deras länder är en mycket allvarligare diagnos än hos oss.
    Och det är faktiskt så att vissa länder accepterar inte överhuvudtaget adoptivföräldrar med tex en tidigare depression i bagaget och då helt oavsett vad den depressionen kom sig av.

    Så min egen depression för 10 år sedan pga en en jobbig och uppslitande separation kom jag och min psykolog helt överrens om var helt irrelevant i adoptionssammanhanget och jag kryssade därför helt fräckt i på hälsodeklarationen att ngn depression det har jag aldrig haft (på psykologens starka inrådan).
    Helt sjukt att det ska behöva vara såhär men men kommunens socionomer följer bara de fyrkantiga riktlinerna så det är svårt att bara klaga på deras agerande
  • Enya70

    Fjällis vad glad jag är att du träffat en så positiv läkare! Härligt

    Heja heja på tentaskrivare och ruvare

    Sunseed, jag funderar lite på det här med ingen akupunktur alls efter ET. Jag har ju gjort en massa IVF på CFC och gått hos akupunktrisen som de har anställd där på kliniken. Jag har då fått akupunktur vid VUL under stimulering (de gånger jag gjort VUL på plats där), precis innan ET med värmelampa på magen samt 2-3 dagar efter ET (med 2-dagars) för att befrämja implantationen av embryot i livmoderslemhinnan ( som sker ca 5 dagar efter befruktningen). Hon satte nålarna på helt olika punkter under stimulering, innan ET och vid implantation. Hoppas och tror att hon har koll på vad som gäller när hon jobbar på en fertilitetsklinik och enbart gör sådan akupunktur dagarna i ända...
    Vad tror du om just det med att sätta nålar för implantationen?

  • Enya70

    Wiiiiiii vad kul Zin. Nu jäklar!!!

    Grattis Mamman till god skörd. Förstår dock att du är sur på slarvig läkare.

    Maryhe, otroligt hur naprapaten kunde se och fixa allt detta. Intressant verkligen!

Svar på tråden IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?