Lillstoran skrev 2012-03-07 11:16:13 följande:
När jag läser här blir jag fascinerad och imponerad hur mycket pengar och tid som folk är beredda att lägga på att få ett biologiskt barn! Vissa åker till och med utomlands (bortom Danmark och Finland) för att genomföra kostsamma behandlingar, resa, hotell, flygbiljetter. Det måste ju kosta en förmögenhet och ta enormt mycket tid! Man måste ju ta semester från jobbet för att det ska vara praktiskt möjligt.
Hur länge orkar man? Hur länge har man råd? När tar det stopp? Någongång kommer man väl till den gränsen då man inte orkar, vill eller tycker det är någon idé att fortsätta.
Jag har ju inte ens börjat och har därför svårt att säga hur länge jag kan tänka mig att hålla på. Det beror på hur jobbigt det är, men det är ju väldigt kostsamt. Det finns liksom "en gräns" vad det är värt att få barn. Hade vi haft ett barn tidigare så hade vi nöjt oss med det och inte utsatt mig för allt detta, frågan blir liksom dubbelt så viktig eftersom vi inte har något barn än om vi hade haft ett, då hade vi nöjt oss med detta.
Jag är fullt medveten om att det kanske inte går och att jag får leva barnlös, i min ålder har jag ju inte obegränsat med tid att göra behandlingar. (Gränsen går som tidigare vid att det ska vara vårat genetiska barn).
Ingen kan svara dig på dom frågorna eftersom det är olika från person till person.
Vänta du tills du har hållt på med det här i ett år, om ni inte är lyckligt lottade och lyckas på första IVF:en, och ställ dig frågorna själv så får du se hur det känns.
När vi började försöka, maj 2010, så skulle vi ha ett uppehåll i mars 2011 Om vi "mot alla odds" inte hade blivit gravida tills dess, för vi ville inte ha ett decemberbarn.... Helt otroligt att jag själv har sagt detta!! Så himla blåögd och ja, jag vet inte vad jag ska säga!! Det jag KAN säga är att när mars kom så fanns det iaf ingen tanke på att vänta en månad...
Ödmjuk är ett bra ord att ta med sig på den här resan.