IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?
Snösport: Jag hade inte heller väntat i din ålder. Inte en chans. Om det skulle strula till sig med den nya relationen så hade det inte spelat någon större roll i mitt beslut. Jag menar, jag är hellre ensamstående mamma än att inte få några barn alls faktiskt. Det här med relationer är sannerligen inte lätt, jag har varit tillsammans med min man i snart 20 år (hur fasicken det nu gått till!) och jag har märkt att det här med fertilitetskarusellen eller snarare infertilitetskarusellen verkligen sliter på ens relation. Som väl också du har märkt Kalimero. Det är bara så jobbigt ibland.
Men för min egen egoistiska del så är den resan också över för gott i mitt liv, alldeles oavsett hur den här graviditeten går kommer jag inte göra flera IVF:er. Jag kommer aldrig mera att vara gravid (jag veeeet att jag är lyckligt lottad i denna tråd) och jag kommer inte få fler barn - även om bebisarna i magen skulle skita sig på nåt vis. Ibland måste man sätta punkt för vissa saker. Jag kan känna att mitt liv stått på "hold" så många år nu, närmare 10 år, eftersom vi försökt få barn. Men det är ju lätt för att säga för mig som redan har ett barn och två sprattlingar i magen. Men det känns jäkligt märkligt att stänga dörren efter 10 år och inse att nä, nu behöver jag inte hålla på med IVF nåt mer eller pergo, eller utomkved, eller missfall...nästan som en sorg faktiskt. Det har ju upptagit hela ens liv på nåt sätt, vad ska jag hitta på nu då som fritidsintresse höll jag på att skriva....
Turlid: Tänker på dig idag och hoppas att allt har gått bra!!