IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Beklagar verkligen Mammman  Å hopplöst det ska vara. Hoppas du finner nya krafter efter sommaren. STor kram

Lycka till idag Bengalen & Fjällsippan

Bengalen, Bengalen, hur har det gått..?! Och Fjällis men du skulle väl in nu efter lunch?

Säger som Boring, jävla skit. På ren & skär svenska. Så när vi ändå är igång med skiten så gick det inte här heller denna gång. Fjällis, jag har bara tagit Ovitrelle som ÄL-spruta. Vi håller nu tummarna för dig!! Bengalen & Boring, vi kör väl i augusti igen?!

Haha, ja det blev ju en munter lördag det här  Lika bra att ta allt på en gång... Jaja, easy come easy go, nu blir det  sen semester  och SEN !!! När ska FL fixa lite nya smileys?!?!

Morrn tjejer!

Tack för alla fina ord igår! Vem behöver vara ledsen när man får så mycket kärlek här?!  Igår hade vi en härlig kväll i goda vänners lag, betydelsefullt! Så nej, ledsen är jag inte men Vi4 och ni andra, klart man blir besviken! Annars hade vi ju inte ens trott på det och då vore det meningslöst. Jag förstår på er att det låter märkligt att jag inte bryter ihop vid det här laget men i min värld tjänar det inget till. Jag känner att jag får ta tillfället i akt att förklara lite. Att jag inte bryter ihop innebär inte att jag är totalt känslokall inför misslyckandena eller att jag inte vågar erkänna. Jag har haft så otroligt många motgångar i livet och förlorat precis allt 2 ggr att jag antagligen har lärt mig att hantera det. Känner man sig ledsen så ska man vara det, bättre att få ut det men om jag inte är det kan jag inte sätta mig ner och kämpa för att gråta, för mig är det inte lösningen. För många människor så är deras liv en självklarhet och man tar så mycket för givet. Jag gör inte det. Allt är en gåva som man får kämpa mer eller mindre för. Därför är antagligen inte detta hela världen för mig/oss. Att vi inte lyckas är inte det värsta som kan hända. Vi lever, är friska och har varann, det är det viktigaste och långt ifrån en självklarhet! Se på Enya, det tog 10 försök och många av er andra har också gjort väldigt många försök. Det kan ta tid och kanske är det just det som håller oss uppe, att vi vet att vägen kan vara lång, vilket vi hade med i beräkningarna från början, men såklart kommer vi att lyckas. Vi har ett tydligt mål och vi vet var vi ska! Man får alltid räkna med att vägen inte är spikrak. Jag tycker att vi börjar ringa in problemet ordentligt så snart kommer det att funka. Hoppas nu att jag lyckades förklara varför vi inte gråter och är förtvivlade, vi väljer att vara lyckliga över det vi har istället för olyckliga över det vi inte har! Ha en underbar dag

Glad att se dig igen Calimero  Jag antar att idag räknas som första mensdagen då?

Mary & Inanna, är ni helt okej...? Kan vi få ett litet livstecken..?