Maryhe: Gud vad ljuvligt det låter, jag vill också bo i Italien, i alla fall ibland! Speciellt när jag hör vilken bra och proffsig behandling ni får....!
Mamman: Jamen ärligt talat, jag skulle aldrig drömma om att klaga inför en av mina bästa vänner som är ofrivilligt barnlös och som aldrig någonsin kan få egna barn. Det vore oförskämt och nåt som vi pratat om mycket. Det är samma sak här, jag skulle inte vräka ur mig en massa om min graviditet, det vore också oförskämt och respektlöst mot er som inget hellre önskar än att vara i min situation med två sprattlande liv i magen. Zinis sammanfattade det bra med ordet fingertoppskänsla, tror jag.
Öht är det svårt när man lyckats få barn bland de bekanta som är ofrivlligt barnlösa, tycker jag. Jag menar, jag räknar mig ju fortfarande som ofrivilligt barnlös fast jag inte är det ju. Himla knepigt faktiskt. Jag vill ju inte sticka mina tre ungar i ansiktet på andra som kämpar och riskera att bli en sån där "det är bara att slaaaaaappna av, dåååååå händer det" - människa! (vilket jag faktiskt fick höra igår av en av fröknarna på dagis när jag berättade om att mina tvillingar är provrör, jag trodde ALLA hade fattat att den myten är så fel den kan bli men nej, den lever och frodas. Eller favoriten, jag vet en som först adopterade och SEN fick ett biobarn för att dom minsann hade slaaaaappnat av...O yeah right liksom).