IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Söte: Kan trösta dig med att jag hade jättekraftiga blödningar med min första son, och han kom ju ut alldeles frisk!
Inanna: Ett stort grattis till dig!!

Maryhe: Herregud vilken historia! Man blir ju mörkrädd. Jag tänkte på din lever, jag hade tagit det på största allvar eftersom gifter från levern kan förstöra äggen och det är ju det sista man vill när man håller på med IVF
.
Ego: Försöker få trebarnslivet att gå ihop och det är mycket känslor hit och dit. Hoppas så att alla får sina plus snart!!! Och hoppas att alla haft en trevlig jul. Satt och funderade häromdagen, och det känns som att vi borde samla ihop våra erfarenheter i den här tråden på nåt sätt, vad sägs om en antalogi med Zinis som redaktör??!

Antologi heter det visst, hjärnan har visst gått på semester.

Enya: jo de mår bara bra. Lite skrammel i höfterna bara, men det är vanligt bland tvillingar. Inget jag oroar mig för dock.

Zin: Låter helt ljuvligt med Atenvädret, inte helt fel med vår! Jag har också tagit bort mina äggledare, och blev gravid efter att man tagit bort den sista som var väldigt inflammerad. Hoppas nu det tar sig för dig!!

Fast man kan få ärrvävnad av en inflammation också, jag hade en äggledare som var helt obrukbar och full med ärrvävnad, och jag hade inte märkt nånting! Jag har inte endometrios heller. Så det där är himla lurigt.

Oj Turlid, ett stort grattis till sötnosen, bilden var jättefin!! Han är jättelik vår flicka faktiskt. Lustigt, jag snittades också 37+5! Känner igen det där med hormonerna, jag är verkligen upp o ner.
Boring: Ett plus är ett plus är ett plus! Grattis!!

Söte: Jag vet hur jävligt det kan vara att blöda, det gjorde jag med under min första grav. men det var mera störtblödningar som upphörde efter ett tag. Hade också en hinnavlossning (missfall, satte in två embryon) Men ut kom en snart 3-åring....O dessutom gick jag nästan två veckor över tiden! Under min tvillinggrav blödde jag inte en enda droppe, hur märkligt som helst.
Hoppas det går bra för dig!

Maryhe: Ja, vad ska man säga om din bekant? Att vissa inte vill inse sanningen kanske? Hon lär ju knappast få några barn, men om den egna prestigen och stoltheten är viktigare så...
Tycker dock att du tar upp en viktig grej, nämligen hur det känns att som kvinna veta att det är mig det är fel på (som i mitt eget fall) eller för den delen när det är mannen det är fel på. Jag har många gånger tyckt att det känns svårt när jag vet att min man lätt skulle kunna få barn med någon annan medan jag med min infertilitet har haft problemen och "skulden". Inte för att han skulle vilja ha barn med någon annan, men det var tufft där alla de åren när försöken var fruktlösa...Nu kan vi ju knappast klaga precis! Men sorgen finns nog alltid där ändå.

Vi4: Jag har haft X, och jag tycker absolut att du ska åka in till akuten. Man ser inte X på VUL, man måste in och öppna för att kunna konstatera det. Ett X kan vara potentiellt livshotande så det finns inte en chans att du ska strunta i det, och de tar det på allvar om du åker in, det lovar jag. Så vänta inte, åk.