IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Skytten: Lyssna på Zinfandel, jag håller helt med henne. Vet flera som fått barn efter att deras sköldkörtelvärde stabiliserats!

För mig spelar inte det biologiska ngn som helst roll - jag hade gärna adopterat om jag kunnat (men det kan jag inte) och jag har släktingar med ÄD-barn som är helt ljuvliga. Men att jag ändå valde IVF har mest att göra med ekonomin, det var billigast för oss, simply as that. Däremot tycker jag det är underligt det där med förhållande, jag har snart varit ihop med min man i 20 år, och vi hade ett utmärkt liv utan barn - och vi hade fortsatt att ha det. Så viktigt var inte barn för oss att vi var bereda att skiljas pga det. Men det är ju olika.

Turlid: roligt att läsa om din pojk, visst var det Levi?  mina är snart 3 mån, tiden bara rusar.  Pojken är rena drömbebin, sover o äter o pratar däremmellan, flickan har lite ont i magen, men inte kolik. Det är så roligt nu när de har börjat sitta i babysitters, de är ju mycket mera med nu. De kan kika efter en när de hör min röst t ex. Det är ju fullt upp men jag känner mig väldigt lycklig och energisk.

Vill bara tydliggöra att jag inte vill pracka på någon ÄD etc, utan skriver bara om mina egna åsikter och hur vi har resonerat kring det. Alla gör ju sina egna individuella val. En fördel för mig och man är att vi alltid haft hund, och jag har haft flera hästar. Så vi tänkte att vi lever vårt liv vidare med djurfarmen och det kändes som ett helt fullgott alternativ för oss. Idag har vi inga djur alls, och det är faktiskt något som jag sörjer, men just nu går barnen först (de ska de ju alltid göra) och djur får vänta några år tills de är större.

Nä Enya, jag hade nog hellre adopterade barn än egna biologiska faktiskt. Om jag kunnat vill säga. Kanske förmätet av mig att säga som har tre biologiska barn, men jag känner verkligen så. Jag skulle gärna velat sluppit att vara gravid eftersom jag hatar det.
Lilstoran: Jag håller inte med dig om att relation skulle se annorlunda ut bara för att man har ett biologisk syskon och ett adopterat. De har ju samma föräldrar båda två. 

Enya: en fråga som du såklart inte behöver svara på, men hur känner du inför ev syskonförsök? En helknasig fråga egentligen eftersom du inte ens fått ert första barn, men tänker du något på det? Eller är ni nöjda som det är?

Enya: Vad underbart det låter med att adoptera, det har alltid varit en dröm för mig, men det var tyvärr inte möjligt. Men du får ju klämma ut denna lille i magen först!! Tänk att du gått så långt nu, bebin skulle ju klara sig jättebra om den kom nu. Jag tyckte det var så härligt att komma till v 28, det kändes som en viktig milstolpe. Det var värre när jag var inlagd för prematura värkar i v 25 med twinsen...
.
Inanna: Hoppas du ändå kan må okej mitt i alltihopa....Kan du inte be om ett extra-UL? Fasicken att behöva vänta och vänta. Jag hade varit stammis på gyn, vilket jag nästan var under min första grav när jag störtblödde.

Zin: Hoppas det går bra, och att du inte får alltför ont efteråt.
Lilstoran: Min äldsta son är ett resultat av FET. Jag satte in två embryon, ett tvåcelligt och ett fyrcelligt. Båda fäste, men det ena blev ett tidigt missfall men det andra är 3 år nu. Sen satte jag in två färska, som blev en pojke och en flicka som snart fyller tre månader. Så både färskt och fryst har fungerat för mig, för mig har det mesta handlat om embryots kvalité eftersom jag inte har några t ex immunologiska faktorer.

Linköping: Lider med dig!!!

Skytten: Det där kan variera också, jag gjorde fyra IVF:er efter jag fått barn, jag ville ha verkligen ett barn till. Om jag däremot inte hade fått sonen på första försöket hade jag nog inte gjort flera försök alls, utan varit barnlös ist. Lustigt hur olika det kan vara!