IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?
Kalimero, kikar in och glädjs med dig åt de tre befruktade. Hoppas på fin utveckling nu!
Inannan, jag tror lite som Victoria att du råkat hamna i lite ond spiral med negativa tankar och jag tänker att det inte är så konstigt med tanke på hur tufft du haft det och att det ju är en sådan sårbar situation där så mkt står på spel, så allt annat än det man hoppats/förväntat sig leder lätt till mer oro. Du kanske "behöver få bryta ihop" lite för att sedan orka våga hoppas lite mer. Fram till dess så hjälper vi till, iaf jag att hoppas lite åt dig. 5 st låter ju eg. helt ok, så nu hoppas jag att du får fina procent och att det bästa lilla guldägget sätter bo i din kropp.
Zinfandel, intressant inlägg om syskon, jag får erkänna att jag nog hör till dem som säger att vi gärna vill ha ett syskon till, men för mig är det nog mycket ett uttryckssätt -att det på något vis är lättare att säga så. För mig är det också ffa det tredje barnet jag längtar efter att få uppleva, men eg. inte bara faktiskt, för jag vill också att E som redan är berövad ett syskon skulle få ett, och jag vill också egoistiskt få uppleva syskonskapet mellan två barn och är intresserad av hur familjedynamiken blir om det blir lika många barn som vuxna i vår familj. Dessutom tänker jag att vi är gamla föräldrar och inte har så många släktingar och att E ska få ha iaf lite familj kvar när vi går bort. Nu skriver jag bara ärligt hur jag tänker och hoppas att ingen tar illa upp. Jag har sagt det förr och påminner om att jag inte jämför min längtan efter att få ett till barn med den längtan jag skulle ha haft (och tänker mig att man kan ha) om jag inte redan hade haft lyckan att ha fått ett barn.
Sedan tror jag eg att syskonskap är lite överskattat, jag tänker på hur otroligt många som har dåliga relationer med sina syskon i vuxen ålder, det är säkert (minst) lika många som de som har bra relationer. Och det finns ju många som lidit under uppväxten pga att de tex jämfört sig med sina syskon eller för att de tycker att deras föräldrar handlat orättvist osv. Så att tro att syskonskap automatiskt skulle innebära någon lycka tror jag är att lura sig själv. Att vissa åldersavstånd mellan barnen skulle påverka är jag också skeptisk till. Men det är så jag tänker och jag tror inte att alla håller med