IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Wow! Häftigt! Grattis!

Jag är upp en hel del. Idag har jag t.o.m. varit ute och lunchat men utan att röra på mig nästan någonting (blev körd till porten). Enligt läkaren får jag gå på toa, duscha och gå upp för att äta (fast han menar nog hemma). Det handlar nog mest om att hålla sig så stillsam som möjligt och att undvika häftiga och tunga rörelser.

Jag är inte så glad för min höjda levaxindos just nu. Har nämligen drabbats av hjärtklappning och insomnia. Någon annan som har råkat ut för det?

Det är åtta timmar mellan Sverige och Guatemala. Ni ligger före så nu när det är kväll här här det tidigt på morgonen i Sverige. Ni sover nog sött nu.

Kattenizze, så fantastiskt häftigt (blir lite avis)! Grattis!!! Du får gärna dela med dig lite av illamåendet till mig. Illamående ska tydligen vara ett bra tecken eftersom det visar på höga HCG värden. Jag har hittills inte mått illa alls, och blir såklart jätteorolig för det (efterom jag är så jätteduktig på att oroa mig). 

Hurra vad bra! Grattis! Nu ska du se att det blir bebis!

Turlid: Wow, vilket toppenresultat! Det är bebis(ar) på gång!

Fruttan: Lycka till på måndag!

Grattis Turlid! Nu är det bebis på gång!! Jag tycker att det var ett klokt beslut att sätta in ett. Ni har ju chansen kvar med de två eskimåerna. Vi fick ju två blastisar insatt men bara en har fäst, och jag kan inte låta bli att fundera på om vi kanske hade kunnat lyckas med den andra också om vi istället hade satsat på att frysa för att göra ett syskon FET längre fram?

VUL igen imorgon. Jag är så nervös för att bebisen ska ha slutat växa. Jag känner mig ju knappt gravid alls. På senaste tiden har jag inte ens haft någon molvärk. Maken kommer att få dra dit mig imorgon, för jag är verkligen livrädd för vad VUL ska visa. Hoppas så på att få se hjärtat slå.

Kattenizze: Tar gärna lite av ditt illamående. Det betyder ju att du har höga HCG värden vilket minskar missfallsrisken. Men det kanske inte är någon tröst just nu. Hoppas att det minskar snart.

Det var jättelängesen jag var inne på tråden. Maken sitter med ett nytt konsultuppdrag och monopoliserar helt vårt enda internetmodem och på jobbet är FL spärrat.

Jag är nu i vecka 8+2. Jag fortsätter att vara livrädd för att något ska gå fel och med jämna mellanrum får jag för mig att det är kört. Jag ångrar att jag bad Kattenizze dela med sig av sitt illamående för under den senaste tiden har jag verkligen haft tillräckligt av den varan själv. Nu har jag dessutom fått en maginfektion vilket har gjort att illamående har skjutit i höjden. Sen igår morse har jag knappt klarat att ta mig upp ur sängen. Det är bara upphåll i illamåendet medan jag äter och det kan jag ju inte göra hela tiden (är redan stor som ett hus eftersom jag är så svullen om magen). Dessutom kan jag bara äta några få saker. Soppa, grönsaker, frukt, bröd och kex är det enda som går ned.  Men nu ska jag få medicin mot illamåendet så då blir det förhoppningsvis bättre.

Kattenizze: Hur går det för dig? Har illamåendet lättat? Har du gått upp i vikt nått ännu?

Turlid: Vad är det jag hör!!!! Vad kul!!! Jag visste väl att det var bebis på gång för dig den här gången!

Illamåendet har lagt sig lite idag och jag har lyckats pallra mig upp ur sängen. Nu har jag fått en dunderande huvudvärk istället, men vad som helst är bättre än illamåendet. Jag är fortfarande dålig i magen. Har diarre och det snurrar runt därinne som om jag vore en tvättmaskin. Enligt min läkare ska det inte vara någon fara för graviditeten så länge jag inte blir uttorkad. Men eftersom jag är världbäst på att oroa mig så kan jag inte låta bli att fundera på hur det ska påverka bebis därinne. Litar inte riktigt på att min läkare skulle säga sanningen om det är någon fara. Förmodligen är det salmonella eller något liknande jag har åkt på eftersom det är jättevanligt här i Latinamerika. Men så himla typiskt att jag ska åka på det nu när jag inte har varit magsjuk på flera år. Tänker inte äta på restaurangen på ett tag. Fast så säger jag ofta, sen är jag för lat för att laga mat varje dag så då blir det till att äta ute eller hämta hem mat i alla fall. Denna gång är det en sallad som har ställt till det för mig. Just sallader ska man ju vara extra försiktig med men just nu är det det enda jag kan äta.

Snösport: Wow, det är ju helt underbart!!! Jag håller tummarna allt vad jag orkar för att plusset ska sitta i och bli starkare.

Kattenizze: Jag ser också jättegravid ut redan. Det är jätteirriterande för just nu vill jag absolut inte ha några frågor. Eftersom jag svullnar upp som en ballong just på magen medan ben och armar fortsätter att vara smala ser jag verkligen gravid ut och det är svårt att skylla från sig på att ha ätit lite för mycket på senaste. Fast nu kan jag skylla på att magen är svullen pga av magsjuka. Har gått upp tre kilo!!!

I Guatemala är det också tre om dagen som gäller. Enligt min läkare kan man inte överdosera progesteron men man kan bli väldigt trött om man får för höga doser. Jag var trött i början men nu har jag fått sömnproblem istället och känner mig inte trött fastän jag sover jättelite, så jag tror inte att dosen är för hög.

Jag hade mycket mer symtom vid mitt första IVF som ju inte blev något. Då hade jag en massa molvärk, mådde illa och hade ömma bröst. Denna gång, som ju resulterat i ett plus, kände jag ingenting, bara ömma bröst men ingen molvärk alls. Så att leta symtom under ruvarperioden är lurigt, proggisarna ger ju en massa symtom.  

Det är mycket bättre. Jag fick medicin utskriven och det verkar som det räckte med det för jag har inte behövt ta den. Nu kommer det vågor av illamående ibland men de går över efter några minuter så det kan jag stå ut med.
Hur går det för dig?

Jag med! Trodde det var jag som var konstig eftersom de sägs att man ska bli så trött att vara gravid. Har sovit jättedåligt de senaste fyra-fem veckorna. Har svårt att somna på kvällen och vaknar sen vid tre-fyra tiden och är klarvaken. Det blir inte mer än några timmars sömn per natt. Såklart (eftersom jag orora mig för allt) så oroar jag mig för om bebisen kan utveckla sig normalt då när jag sover så lite.  

Jippi! Grattis!

Turlid, mina streck var också svaga i början, utan att öka mellan dagarna. Det var inte förrän TD som strecket var lite starkare men fortfarande inte jättestarkt.

Har inte tänkt så mycket på det ännu. Är mest orolig för missfall och har inte vågat tänka framåt mer än en vecka i taget. Men jag tror inte att jag vill göra KUB. Jag har läst att det kan bli missvisande när man gör IVF eftersom alla hormoner som man får kan påverka KUB resultatet negativt. Ska fundera lite till och kolla vad maken tycker. Hur tänker du göra?

Hej, Jag är tillbaka i tråden. Är igång med ett syskonförsök. Vad otroligt roligt att se att så många av de som kämpade med sina IVF samtidigt som mig förra gången har lyckats! Grattis Turlid, grattis Inanna, och grattis alla andra som lyckats! Och till er som är igång med IVF försök nu, snart är det er tur! Jag blev gravid på mitt andra IVF och det resulterade i att jag fick en son i december förra året. Jag var 40 när jag blev gravid och 41 när sonen föddes. Innan vi gick över till IVF hade vi kämpat i flera år med inseminering. Det resulterade i ett missfall och två utomkvedshavandeskap. Efter utomkvedsen har jag inga äggledare kvar så då var IVF den enda möjligheten. Så här i efterhand ångrar jag att vi inte gick över till IVF tidigare. Det gick ju vägen på andra försöket! Lärdomen att man ska lita på sin instinkt istället för att göra som läkarna säger. Det var nämligen vår läkare som rekomenderade att vi skulle fortsätta med inseminering och vänta med IVF. Nu är det bråttom som sjutton med att försöka få till ett syskon. jag har nämligen hunnit fylla 42, så chanserna minskar för varje dag. Så vi har kört igång med ett nytt försök redan efter första mensen efter graviditeten. Medan vi har väntat på att mensen skulle komma igång har sonen hunnit bli åtta månader. Igår (tisdag) hade jag ÄP. De fick ut 10 ägg varav två var skadade och två var omogna. Idag har vi fått veta att fyra är befruktade men att kvaliten är varierar. Imorgon får vi veta om de har delat sig.  Så det är nervöst värre just nu. Det vore ju så fantastiskt roligt om sonen kunde få ett syskon.  Jag har lagt till mig på listan.  

  ***VÄNTAR PÅ NYTT FÖRSÖK*** Finafina 43 år, gjort I 3 VF, korta metoden, CFC , ska ner i vikt (8kg) inför nästa försök Cathy, 38 år, Stockholm Myran6801, 43 år, 1 IVF på Sophiahemmet & 3 på CvL, IVF nr 5 Thuleslapper, 39 år, Värmland (men går på USÖ), 3 IVF samt 1 FET Linköping68, 43 år. CFC. Gjort 1 IVF,  negativt. 2 avbrutna IVF -ägglossat spontant innan ÄP Sushi, 42 år. IVF 6 Maryhe, 42 år Pozzolo Formigaro ICSI1 MF ICSI2 (frusna ägg) - ICSI3- FET - Promea Turin Victoria71, 40 år, Göteborg, Carlanderska Vi 4, 40år, (syskonförsök) CvL, IVF1 = mf, IVF 2= minus, nytt försök sept. pralinen jessica, 39 år, Göteborg, ICSI 3 (2 FET),SU,  FET 12/5 TD26/5 Bengalen:   39 år, 7 IVF:er varav 2 ET Cura. 1 ÄD Ava, Riga, 1 ÄD RMC,  3:e IVF/japanen på CFC mamman0301 39 år, fet i juni har börjat med  progynon den 10/6 Nu Syskon, 42 år, IVF Kliniken Sthlm, 13 ruvningar 1 barn, Syskonförsök 9 Zinfandel, 40 år i Skåne, nästa försök i september ***SÄNGHALMSLIGAN*** Snorpan 42 år, 5 st ivf kör naturellt i sommar och satsar på FET i aug på CvL Cice, 42 år, IVF1 -, sedan hysteroskopi och immunobehandling i Aten, hoppas på mirakel i sommar