4 missfall.. Finns det hopp?

Tack minus och Annica P. Tyvärr fick vi inte njuta så mkt innan nästa problem dök upp :(. Lilleman har åkt på nån infektion så nu e vi inlagda sen i fredags och kommer att få stanna ev upp till 10 dagar. Det går dock åt rätt håll och infektionsvärdet har gått ner en hel del. Han vill fortfarande inte äta hela portioner själv så han har sond.. Usch vad det värker i ens hjärta. Huvudsaken e ju dock att han blir frisk.

Ultraljud i dag..... Nervös!!!!!!

Minus75: Ja det har vart jobbigt att se honom så dålig men nu e det ju mkt bättre :). Det bara måste gå bra för er, finns ju inget annat alternativ ;).
Che: jag håller också alla mina tummar för att nästa graviditet är din tur :)
Även för dog snusann. För mig blev det 4e gången gillt.

Jag håller tummarna allt jag kan för er här inne. Det bidde ju sjunde gången gillt för oss och snart är det dags för den lilla bebisen att titta ut. (Jag pustar ju inte ut förrän jag har en frisk liten i famnen, men det känns ganska bra nu i alla fall. )

Hoppas att ni andra "får till det" snart!

Kram

Massor av kramar till er tjejer!

Här kom äntligen bebis nr 2 på fjärde pluset. Lyckan är stor.

Om någon bor i Västerås o tror på alternativa vägar. Inboxa mig.
Jag har hittat en såå bra kille. Tänk om jag vetat detta förut!
Extra kram till Che! Tänker på dig ofta!
Och komihåg massor av B vitamin o D vitamin!

Tack saftis! Hur mår ni nu?

Jag får ju meddela i denna tråd också. Efter 20 timmars värkarbete gav barnmorskorna upp och det blev snitt istället. Så i söndags kom äntligen vår efterlängtade lilla kille efter alla missfall och allt kämpande. Vi mår bra och är så glada över att ha kommit hit! Jag hoppas verkligen att ni alla snart är i samma sits som vi!
Kramar och pepp till er! :)

Hej! Hoppar in här, då jag fick mitt fjärde MF för nio dagar sedan. Jag har en dotter som är sju som jag fick innan det här började. Jag har sedan haft svårt att bli gravid och de fyra gånger det lyckats, de två senaste med hjälp av IVF har det slutat i MF, ett om året i fyra år. I v 6, 11, 6 och nu senast 8. Sista gången såg vi hjärtslag bara ett par timmar innan missfallet. :(
Jag är utredd, de hittar en något förhöjd APT-tid och sen ser jag själv i journalen att det står en något hög Trc-funktion (tror jag det var). Men de hittar inget när de utrett vidare och verkar inte tro att detta är något.
Jag hade progesteronstöd senast, men det hjälpte inte.
När jag får ÄL efter nästa mens ska jag göra en ny äggåterföring (har ägg i frysen sen förra IVF:en). Läkarna verkar bara tycka att det är att köra på men jag vill gärna göra något annorlunda för att inte bara känna att jag väntar på missfallet.
- Vad tror ni? Alla tips mottages oerhört tacksamt! (Livsstil, mediciner etc. ) Kram på er alla som försöker därute!

Nu har jag läst igenom hela tråden, 320 sidor. :) Det är så många resor och människors liv, och många resor är på väg just nu, mer än halvvägs mot målet. Tack för att ni delar med er av era erfarenheter, känslor och behandlingar. Att läsa om andra i en liknande situation har hjälpt mig att inte bli galen nu de två veckor som gått sedan det senaste missfallet.

Jag bad min klinik (Akademiska) att få prata igen med den läkare som var med när jag gjorde min missfallsundersökning efter MF nr 3. Hon kändes klok. Jag har läst på massor nu senaste veckan. Om de rön som finns och om studierna på prednisolon i England. De verkar väldigt lovande. Men allt tar tid. Och ju mer jag läser desto mer förvirrad blir jag. Är det blodet eller immunförsvaret som spökar när man kastar ut ett levande embryo i v 8?

Tror ni att det är för sent att vara med i Lennart B:s studie? Nu ligger ju Borås 5-6 timmar härifrån, men jag vill gärna ha en läkare som har tänkt lite på det här med missfall. Jag tycker bra om Akademiska, men är osäker på hur intresserade de är av den här delen av fertilitetsproblematik. Det känns som att de är mer inriktade mot IVF (vilket vi dock också behöver).

B-vitaminer ska jag dock börja äta tror jag. (Är vegetarian och då kan man ju ha för lite av detta. )

Kram alla ni som kämpar därute!!

Äntligen är hon här:)) I v. 37+ 4 kom hon vår prinsessa. 16 missfall men denna gången gick det och min 10- åriga pojke har äntligen blivit storebror. Ge inte upp, mirakel sker faktiskt. Kram på er