4 missfall.. Finns det hopp?

Jaha nu sitter jag här mitt i natten efter att fått mitt sjätte misslyckande konstaterat. Har fem missfall och ett utomkvedshavandeskap bakom mig. De första 4 missfallen har varit så pass tidigt att jag inte hunnit så något tickande hjärta. Jag vände mig till en privatläkare som jag hört mycket gott om. Fick hjälp med progesteron och trombyl i den här graviditeten. Jag fick äntligen se ett hjärta ticka. Men tyvärr orkade den bara till vecka 9. Jag hade den här gången fått upp hoppet ordentligt eftersom vi lyckats komma förbi de där första veckorna där de jävlats förut. Jag trodde verkligen att de var vår tur den här gången. Men tyvärr :( Känner mig så uppgiven och har absolut ingen tro på framtiden och att jag någonsin kommer att få uppleva att bli mamma. Känns som vi provat allt (fast de har vi ju inte)

Jag har rätt lätt att bli gravid. Hade inte ens någon mens mellan dessa två missfall. Fast de betyder ju också att man ofta får uppleva hela helvetesproceduren flera gånger på väldigt kort tid. Det tär på psyket. Men man vill inte vänta heller pga ålder (32 år)

Nu ska detta läka, sen är de bara att köra igång med verkstaden igen. Den biten är inte alltid så romantisk...men men. Sen är det tid för den låååååånga väntan på om det blev något. Man inbillar sig symtom och räknar dagar. Antingen möts man av viss besvikelse i att cykeln kommer igång eller av ett pluss som visserligen alltid är efterlängtat men betyder också starten på en evig oro och tanken "hur långt klarar jag mig den här gången"

Jag behöver det här forumet. De hjälper mig att hantera sorgen och jag får nytt hopp av alla fantastiska människor där ute som berättar solskenshistorier. Det har fungerat till slut för andra så varför skulle de inte fungera för mig? Det är synd att man inte kan vara lycklig under sin graviditet utan hela tiden vaksam på om symtomen är kvar och man vågar knappt gå på toaletten för risk för att hitta blod.

Tack igen alla ni som hjälper oss som tappat allt hopp.

Ni som fått upprepade tidiga missfall och sedan lyckats...vad gjorde ni?

Åt ni några receptbelagda mediciner?
Åt ni receptfria mediciner?
Tog ni progesterall?

Jag har fått 4 missfall på raken nu i v 4-5.
Jag har ett barn sen tidigare om det har någon betydelse....

Jag bryter ihop snart...klarar inte av ett till missfall...

Jag har mina 16 missfall i bagaget och har prövat progesteron, fragmin, trombyl, prednisolon. Fick i september min dotter efter dessa helvetes år. Har ju min son som är född 2003 och sen bara misär, men i sep-13 kom hon. Jag undvek all koffein med och åt eskimo omega 3 med ovanstående mediciner. Hoppas ni alla ska lyckas. Kram

Hej,

Det känns som detta kan vara en tråd för mig..

Kort historia: Dotter född 05 med en normal graviditet därefter två sena mf (v16-18) med min dotters pappa under 09-10, varav en graviditeterna var med tvillingar. Båda gångerna har kubtest genomförts med mkt goda resultat. Det enda som konstaterats är att jag drabbades av "infektion som skapar förtidigt värkarbete.

Jag lever nu med en ny man sedan 3 år som inte har barn sedan tidigare och vi har nu bestämt oss för att börja försöka få barn i vår..

Så plötsligt har jag gått från från att ha varit nästintill helt säker på att aldrig mer försöka få barn till att försöka ännu en gång med vetskapen om ett eventuellt framtida plus kommer starta en gigantisk oro.

Har läst i tråden men den är lååång så det kommer ta ett tag innan jag är ikapp. 

 

Tror väl att även jag plusat igen 4 månader efter skrapningen av mitt senast MA. Imorgon blir det ett digitaltest så får vi se vad det säger. Vågar inte ställa min in på att jag är gravid, men kanske är det fjärde gången som det ska gå. Fick även svar på proverna att jag inte bar på anlag för att få proppar, och även våra kromosomprover var bra. Kan ju bara hoppas nu. Någon gång ska det ju bara gå hela vägen!

Börjat med vagitorer gulrkroppshormon igår, hoppas de hjälper något.
Har inga som helst gravidkänningar än tyvärr. Illamående har aldrig varit så välkommet som det är nu.

UL idag visade ett foster med pickande hjärta i v 10+4, vilket är ett par veckor mer än vad jag hade trott.
Eftersom mina missfall skett betydligt senare tar jag dock inget för givet.

Någon som haft problemet att dom blivit gravida hela tiden och fått missfall för att sedan inte bli gravid alls? Det tar sig inte här hemma längre trots månader av försök!!

Tack för alla tummar! Allt var bra med bebisen, veckorna stämde och vi fick se ett pickande hjärta!

Men visst är det sjukt vilka saker man helt naturligt gör som missfallsdrabbad, som man som "normalgravid" aldrig skulle göra:

- Tar med mannen till en alldeles vanlig gynkontroll som extra stöd ifall det blir dåligt besked
- Undviker mascara inför gynkontroll ifall man måste gråta
- håller almanackan tom ett par dagar efter gynkontroll ifall man måste genomgå cytotecbehandling

Vilaa, en stor kram och en massa tumhållning till dig! Vi har haft turen att alltid bli gravida på första eller andra försöket. Å andra sidan är det tufft att inte få mer än ett par månaders andhämtningspaus mellan gångerna. Sedan förra årsskiftet har jag varit gravid sammanlagt 10 månader, och om allt går bra blir det 6 månader till. :( 21 månaders elefantgraviditet känns det som.

Hej!
Jag är 36 år gammal och jag skrev i den här tråden i augusti, när jag fick mitt fjärde missfall (V6 (naturlig graviditet), v11 (naturlig graviditet), v6 (ivf, färskförsök, pga att vi efter andra missfallet inte blev gravida på 18 månader) och V8 (FET)).

Sedan vi började försöka för mer än fyra år sedan har jag haft fyra missfall, vi har utretts för varför vi inte får barn (utan resultat) samt en missfallsutredning efter tredje missfallet, där man inte heller hittade något. Den här hösten, efter missfallet, gjorde vi två till FET, utan att jag blev gravid.

Månaden efter, en ganska stressig månad (mycket på jobbet, inte så mycket sömn etc.) så blev jag gravid, naturligt. Jag är nu i v 22, och börjar så smått hoppas på att det kan fungera.

Jag ville bara säga att det kan finnas hopp. Jag kan inte hitta någon förklaring till varför det verkar gå bättre denna gång, jag tror bara det är slumpmässigt. Ett bra ägg, jag vet inte. Vi får hjälp i denna cykel (Boråsstudien), äter trombyl eller placebo. Men jag har ändå en känsla av att det inte är det som gör det. Jag tror att det bara var så att det gick den här gången.

Kram till er alla!

Mardrömmen fortsätter. Idag i v. 16 konstaterades att fostret hade dött. Förra veckan slog hjärtat så fint, nu var allt bara stilla. I övermorgon ska jag in på min tredje cytotecbehandling och troligtvis min fjärde skrapning.

Fyra sena missfall varav tre inom ett år, hur överlever man sånt?!

Vet du kanske varför det gick vägen just för fjärde gången? Tog du någon medicin i början av den fjärde graviditeten?

Hej allihop! Kikar in här efter ca 1 års frånvaro ????. Tiden sen lille Elias kom har gått så himla fort och som ni mammor vet är man ju helt slut varje kväll. Har faktiskt varit lite skönt att fått lite distans till allt som var med MF och utredningar, sorg, förtvivlan och hopp.

Börjar så smått att fundera på att börja försöka på nytt igen. Hoppas vid Gud att denna gången isf blir lite smidigare. Det som jag känner denna gången är att jag känner mig lugn på något sätt. Blir det bara Elias så blir det bara det men klart att man hoppas.

Kämpa på allihop och ni som även tänker börja igen ????.