Tjejer, kampen med vården tar aldrig slut. Jag har ju blivit lovad igångsättning på BF av min BM, men hon är sjukskriven. Då jag inte litar på vården frågade jag idag om det står i datorn. Det gjorde det så klart inte o de säger att de först gör det en vecka över tiden. Jag börjar lipa av ilska o vi låter de veta att det inte är ok att ändra besked hela tiden. BM hävdar att hon inte har befogenhet o bokar tid hos läkare i nästa vecka. Mannen fortsätter att argumentera o säger att läkaren kommer inte att ändra på något. Vi har varit i det här systemet i 3 år o det är vår erfarenhet. BM menar att så är inte deras läkare (yeah right, vi har haft klippkort där ute pga av alla behandlingar o de är paragrafryttare). Men, hon försöker ringa sjukhuset (utan att lyckas), går iväg o kommer sedan tillbaka o säger att en av hennes kollegor säger att de har ändrat riktlinjerna. Det är BF. Så hon bokar in en tid 13/12 även om hon inte är helt säker.
Vilket djävla hallabaloa för att nötterna inte skriver in saker i journalen. Jag lipade 2 gånger under besöket. Tänk om jag inte hade frågat idag! Då hade vi stått där o riskerat barnets liv!!!!
Säger bara att det är bra med en man, som inte är mesig. Min fortsatte att argumentera när jag inte orkade längre. Om han inte hade gjort det, så hade vi inte fått tiden till igångsättning, utan fått träffa en läkare istället. Jag hade dock inte gett mig hos läkaren.
Jag är så innerligt trött på att behöva bråka med vården. Det tar aldrig slut o de vänder kappan efter vinden. Det gick ju bra idag, men så onödigt att behöva lägga energi på det.