Deaily - åh va kul! Grattis och välkommen!!! Kolla på räknaren här på familjeliv ang vecka men du borde vara i v 3 eller kanske 4 (2 är ET). Om du har tvådagars är ÄL två dagar innan ET.
tack strössel - det var RUL (vi gjorde inget KUB) så skönt att vi snart är halvvägs 
Jis: jag är också jättetrött. Kul att du börjar med gravidyoga. Var ska du gå? Jag ska nog också testa, har gått lite på yoga innan samt kört hemma (yoga for fertility av Brenda strong)
Aurora; mysigt med bullbak, blev det bra?
Kelsson: Kul med bloggen! Fint minne.
Intressant med stödstrumporna. Jag har inte svullnat så mycket än men det kommer nog. Brukar se ut som en elefant när jag kliver av ett flyg
Deaily: Jag blödde också lite ibörjan av denna graviditet, ca 5-6 dagar efter insättning av tvådagars inte så sent som du men som du läser i tråden är blödningar långt inne i graviditeten vanligt. Förstår att du är nervös men det är som sagt vanligt. Håller alla tummar för dig Stor kram
Skyller på min trötthet för nu höll jag nästan gå att glömma att kommentera din otroligt söte son Speck! Helt bedårande verkligen , nu läntar jag ännu mer er vår. Stort grattis igen.
Tack jis- ska kolla upp! DVD körde jag när vi försökte, ganska bra faktiskt.
Måste bara berätta att jag känner bebisen varje dag nu. Helt underbart!
kul att höra från dig lulis! spännande med ul imorgon. Har du någon känsla för vilket kön det är?
Jag har den här graviditetsdagboken. Kul för bebisen att ha kvar.
http://www.bonniersbokklubb.se/Vara-bocker/Artikel/?articleId=28217&pgId=PG01
Ha en bra helg alla!!
Strössel: Exakt 3 månader mellan våra BF. Snart är oktober här. Tittade på livet på BB igår och vill att det ska vara 21 januari NU!
Jis: Finns det alltså träningskläder för gravida på H&M?
Deaily:glömde säga igår - va skönt att blödningen har avstannat! Du ska se att pyret mår bra därinne.
Ni som kommit lite längre än jag kanske kan ge mig lite klädråd. Var och provade gravidkläder igår och då sa tjejen i butiken att man oftast lägger på sig på magen och inte på övriga kroppen senare delen i graviditeten. Kan det stämma eller är det en önskedröm? Funderar på att köpa ett par jeans som sitter bra nu men är rädd att min bak ska svälla....
En annan fråga: Hur öppna är ni andra med ivf? Flera på mitt jobb har frågat mig om det gick snabbt, om barnet var planerat etc. För mig känns det givet att det vid min ålder är planerat så där svarar jag ja självklart men att behöva redogöra för människor jag träffar någon gång i veckan, ibland mer sällan (alltså inte ens nära kollegor) att vi kämpat två år, haft missfall och gjort ivf känns väldigt konstigt och privat. Samtidigt vill jag inte ljuga. Vi har berättat för nära vänner och familj. Resonerar så att vi inte ens har fått det här barnet och förmodligen vill ha fler barn och vill inte att alla ska veta och känna att det är fritt fram att fråga om våra barnplaner, provrörsförsök etc så vi ligger lågt till övriga. Någon mer som inte berättar för alla och som har något bra svar på "gick det på första försöket"?
. Å det är ju så, de flesta får ju kämpa rätt länge innan det vill sig oavsett IVF eller inte.
jis, strössel och karmosin - va skönt att höra att det inte är bara jag som vill hålla ivfen för mig själv. Tycker också det är väldigt fräckt att fråga så direkt hur lång tid det tog, en kollega sa tom att hon gått och kollat på min mage länge eftersom vi varit gifta några år och då känns frågan mer som att hon vill bekräfta att vi haft svårt. Till henne sa jag att jag inte ville prata om det då vi bla haft missfall men ångrade mig sedan då jag eg inte ville säga ens det. Min man vill nog vara öppnare mot fler vänner än bara de närmaste, han säger att vi borde vara stolta över att vi lyckats gå igenom det här svåra tillsammans och berätta mer öppet om det. Jag ä'r verkligen stolt över det och över att vi bestämt oss för att det är vi "No matter what" och att hur vi får barn (biologiskt eller adopterat) är sekundärt. Tror en del av mig vill slippa känna mig barnlös och tänker att om jag är helt öppen kommer alla se mig som "hon som inte kan få barn på naturlig väg". Kanske är det också att jag har förväntningar på de jag berättar för och tror att de ska tänka på vad de säger. En vän som vet och nyligen blev gravid berättade att de var så stolta och nöjda över att de lyckats på första försöket. Eftersom hon visste vad vi gått igenom blev jag ledsen och tyckte det var okänsligt att säga så till mig när de visste vad vi gått igenom. Trodde sånt skulle ändra sig nu när jag är gravid men det har det inte.
Oj, va fint väder det är idag. Ska bege mig ut på en promenad. Har bestämt mig för att träna mer och bara äta godis/sötsaker en gång i veckan så nu börjar mitt hälsosamma liv.
Ha en bra dag alla!
Kelsson- var köpte du gravidbyxorna? Jag tycker det är starkt av dig att vara öppen med ivfen och allt men som Karmosin är jag så trött på dumma kommentarer och orkar inte förklara hur det är för någon som inte står mig nära. Pratade med en bekant för några dagar sedan som kom in på barnlöshet (helt ovetandes om vår situation) och som sa att hon blivit jättebesviken när deras bästa vänner i efterhand berättat hur svårt det varit och att de haft missfall, gjort ivf mm. Hon förstod inte varför de inte hade berättat något och lite senare i samtalet sa hon det berömda att hon var helt övertygad om att det var "psykiskt" och då var jag nära att säga att jag inte är förvånad att hennes vänner inte ville berätta något. Jag tror inte heller vi hade orkat med alla frågor i flera år till men under våra två år som barnlösa har vi hållt ut och då känns det onödigt att behöva berätta om det jobbiga varje gång man berättar om sin graviditet, blir liksom en tråkig nyhet i det glada.
Grattis till en flicka Lulis! Vi köpte också en video men BM måste ha glömt att spela in för den var tom, tråkigt men vi får ju ett UL i v32 också så får spela in dvd då istället.
Förresten, någon som vet varför ivf-mammor får UL även i v 32? Det ska ju inte vara någon högre risk än för andra gravida så det jag tänker är att det kan ha att göra med oron. Vad tror ni?
Kul att höra hur ni resonerar kring att berätta eller att inte berätta. Det kanske vänder för mig när jag får berätta själv och inte blir trängd med frågor och påstående såsom "jaha, var det första försöket eller?".