Cattm: jag hade också noll sexlust under graviditeten, kände inte mig särskilt sexig och mådde för dåligt. Nu har jag inte heller särskilt mkt sexlust, blir som trött av all fysisk närhet dom bebisen behöver och det sista jag har lust med är att ha sex.
Hur känner ni andra med bebis- har ni ork för sex? Jag är så trött och mätt på närhet när maken kommer hem att jag bara vill sitta i mitt hörn på soffan för mig själv, och sen sova. Bebisen är ju så nära en hela tiden att man inte orkar mer fysisk närhet.
Najje: antar att det inte är så konstigt att bli mätt på närhet när man har barn som hänger på en hela tiden. Vad gulligt med din mans handlingsplan! Men som du säger är det nog lite svårt att förutse hur mkt jobb det kan bli. Man får ta det som det kommer! Alla mina förberedelser och all planering har förändrats när bevisen kom. .... Jis: skönt att inte vara den enda. Tycker att vi kan få njuta av våra bebisar och lägga all energi på dem, och strunta i sex ett tag - det har man ju hela livet på sig att ha! Men bebisperioden kommer ju bara en gång.
Härligt Söte! Skönt att ha lusten i behåll :)
Inanna: Håller med, man ska inte bry sig om vikten! Det har man ju hela livet att fixa till sen. Vi ivfare har gått igenom tillräckligt mkt jobbiga grejer, och haft tillräckligt med oro tycker jag. Egentligen borde vi bara få njuta och ha trevligt under graviditeten, men tyvärr så blir det ju ändå en massa oro
Åh vad min lilla söting är tjurig idag! Skriker hela tiden och är jättetrött. Är bara lugn om man bär honom och går runt, men jag är så slut att jag inte orkar gå och gå... Nu har han äntlgen somnat lite djupt, hoppas på att han är glad när han vaknar. Gissar att han är i ett utvecklingssprång, känner igen det lite från storgrabben, allt detta kinkande
Må 30/1 Karmosin, Kelsson, Jis, viksan Ti 31/1 Karmosin, Kelsson, Jis, viksan On 1/2 Kelsson To 2/2 Karmosin, Kelsson,Jis , viksan Fr 3/2 Karmosin, Kelsson, Jis
Meh, nu försvann de nya styckena, hoppas ni kan läsa iaf
Usch,stackars dig, Strossel, känner med dig. Jag vet av egen erfarenhet vad du går igenom, separerade från storkillens pappa när sonen var två veckor. Av mina erfarenheter är det fruuktansvärt jobbigt att gå igenom en separation när bebisarna fortfarande är så små. Så om det går kan det vara bra att vänta lite med beslutet. Efter separationen finns det ju nämligen risk att det följer en jobbig bodelning, konflikter om umgänge etc. Det är svårt att orka med då bebisen är liten. Sedan finns det kanske möjlighet att du och din man löser era problem och kommer in i bra rutiner om ni kan sätta er och prata. om du får din man att lyssna. För mig var det jätteviktigt att ha gått i familjeterapi, bl.a. för att verkligen känna att jag gav förhållandet alla chanser. Plus att jag kunde se hur det inte gick att resonera med dåvarande sambon, trots hjälp utifrån. En familjeterapeut kan säkert hjälpa er bra med att finna gemensamma lösningar för att du inte ska känna dig överväldigad av krav i hemmet. Vad som är jätteviktigt är ju att din man inte sänder signaler att du och Liam inte är viktiga. det måste han förstå. För självklart kommer han att förstöra för er om han fortsätter så. Kanske går det bättre om en utomstående kan försöka att förmedla detta tillsammans med dig, en familjeterapeut tex. Men som sagt, det är ett jättejobbigt beslut att fatta, så om det går att skjuta det framåt i tiden är det bra. Men det är ju såklart du som vet hur du känner på den fronten. STor kram. hoppas att ni löser allt det jobbiga och får det bättre.
Söte: Vad härligt att allt såg fint ut. stort grattis!!!