Tack, Luella för förklaringen.
Irriterande att det inte finns sådana flaskor till ersättning också. Men, förstår att det inte är intressant för industrin att ta fram sådana. Ju fortare folk går över till ersättning desto mer tjänar de.
Sunseed, det är alltid bra att vara förberedd. Har du beställt/hämtat gratispaket till gravida? I vissa av dem får man med flaskor (eller så var det i de danska).
Sunseed, liberos paket i DK var bra. Fick typ 14 blöjor. Apoteket har också ett ok paket.
Har glömt att skriva att vi har en Kronan vagn, som vi är jättenöjda med. De har tänkt på allt, så det är inte för intet som den har varit bäst i test ett par år på raken. Ni kommer säkert också bli nöjda.
Fin magbild! 
Du får räkna med att den kommer att bli mycket större. Det var iaf min mot slutet.
7879, det är lugnt. Men, vi får ge ersättning på kvällen så jag tror inte att teet hjälper. Hur går det för dig? Får du mer mjölk av teet?
Sunseed, Kronan är jättesmidig. Jag ville ha en liten, men stabil vagn som funkar på alla underlag.
Min mage var lite större än normalt och jag är också liten, 1,62. Jag njöt av att vara gravid trots krämporna och eftersom det inte lär bli fler barn, ville jag gå tiden ut. Anledningen till att jag ville ha igång förlossningen var att undvika igångsättning (gick inte så bra ju... ). Ville också träffa bebisen. Men, det är olika som Kel skriver.
7879, det är så frustrerande när amningen inte funkar. För egen del hade jag gärna skitit helt i det redan från början. Jag gör det enbart för barnets skull och hoppas att jag kan göra det iaf en månad till. Hon tycker om att amma.
Jag behöver er hjälp tjejer! Har era små sovit själva från start eller när de har varit under 3 månader? Om ja, hur har ni fått dem till det.
Min flicka är 2 månader och behöver sova djupt för att vi skall kunna lägga henne i sin vagn (hon sover i den inne hos oss. Spjälsängen får hon ligga i senare.). På natten har hon sovit på våra bröst och så har vi lagt henne senare om vi har vaknat. Häromnatten andades hon stötvis ansträngt hos mig och min läkare säger att det beror troligtvis på att hon inte har legat på rygg och blivit lite för varm. Vi är förstås livrädda för att något skall hända henne, så igår kväll/inatt tog jag upp kampen. Jag lät henne somna hos mig och lade henne i vagnen. Hon vaknade givetvis och protesterade. Jag smekte henne på huvudet, pratade lite och körde sedan vagnen fram och tillbaka under gnällskrik. Till slut slocknade hon, men jag fick göra detta några gånger under samma vakenhetsperiod. Dessa Anna Wahlgren metoder känns helt fel för mig och jag grät en skvätt. Hon är ju så liten. Men, vad skall jag göra?! Jag kan ju inte vara vaken hela natten för att kolla att hon inte slutar andas.
När jag ändå håller på, kan jag lika gärna skriva min förlossningsberättelse också. Jag blev ju igångsatt Sunseed pga att vattnet gick och värkarna inte kom igång trots hinnsvepning.
Det tog 3 h 45 min från att jag fick värkstimulerande dropp till att barnet var fött. De första 2 timmarna efter att jag fick droppet hände inte så mycket eller rättare sagt, jag tyckte att det gick för långsamt. Jag öppnade mig 1 cm och var då 3 cm öppen. En klocka på väggen stressade mig och jag hade ingen lust att ligga där hur länge som helst, så jag bad BM att skruva upp droppet... Hon gjorde detta och då bröt helvetet lös. Den närmsta timmen upplevde jag en smärta som inte var av denna världen. Värkarna kom mycket tätt och smärtlindringen (lustgas, sterilt vatten, varma handdukar) hjälpte inte. Jag kunde inte vara i min kropp och under en värk fick ingen varken ta på mig eller prata med mig. Alla principer släppte och jag bad om epidural rätt snabbt (hade gladeligen snittat om det hade varit möjligt ). Det tog tid innan anestesiläkaren kom och då upptäckte de att jag var helt öppen. Jag hade öppnat mig 7 cm på en timme. Tror sjutton att det gjorde ont!!! Det var förstås försent för epidural, så det var bara att köra på utan smärtlindring.
Så kom nästa fas, som kändes lättare då jag hade en uppgift. Jag var livrädd för att spricka, så bad jag om vägledning. BM motade också med en varm handduk på mellangården på min begäran. Inför sista värken fick jag veta att halva huvudet var ute. Jag tog i för kung och fosterland och skrek som jag aldrig gjort förr. Ut kom hon, på 17 minuter.
Jag anser mig ha hög smärttröskel, så jag var helt chockad efteråt. Kunde inte riktigt ta till mig barnet. Tyvärr kom inte moderkakan ut, så jag plågades i ytterligare en timme med barnet på bröstet. Jag hade svinont i länden och de rotade i mitt stackars underliv.. Helt plötsligt rusade typ 10 pers in och min man fick ta barnet. Jag kördes iväg till operation, som ironiskt nog utfördes under ryggmärgsbedövning. Den tog 1,5 h och jag förlorade 2,2 liter blod under den här komplikationen. Mådde piss medan de grejade och hörde de prata om blodtrycksfall, så jag trodde nästan att jag skulle dö. Personalen var jättebra och jag hade en som pratade med mig hela tiden.
Mina lyckotårar över bebisen kom först efter operationen när jag fick träffa henne och mannen igen. BM var också med då, så att vi hade chans att ställa frågor. En annan gick också igenom förloppet med oss några dagar senare. Det blev ju lite dramatiskt (mannen var skitorolig medan jag blev opererad).
Det här med moderkakan händer endast 3%, så det är inget man behöver vara orolig för. Att jag hade så ont under förlossningen beror på att den gick så fort. Det värsta var att jag inte fick vila mellan värkarna. De kom så tätt. Men, det var mitt eget fel. Det var ett stort misstag att be dem skruva upp för värkstimulerande.
Något jag också hade gjort annorlunda var att gå på profylax innan. I DK får man gå på sånt privat och jag skippade det. Hade varit bra med övning för jag klarade inte av att slappna av under värkarna. Men, jag överlevde.
Ursäkta de långa inläggen! Såg först efteråt att det sista blev megalångt.
Sunseed, jag mådde dåligt i flera dagar efteråt. Men, det släppte när de gick igenom förloppet och jag förstod varför det gjorde så ont.
Det kommer säkert att gå jättebra. Tror att du kommer att få nytta av avslappningsteknikerna. Försök att inte oroa dig för det ger inget. När vet du om du skall snittas?
Ryggmärgsbedövningen var inte så farlig. Jag minns inte ens smärtan, så den kan inte ha gjort så ont. De fick dock pröva 2 ggr för den första läkaren klarade inte att sätta den. Jag hade kateter, så det var svårt att ligga som de ville. Fick inga biverkningar efteråt.
Aurora, jag hade också en student med. Mina hade inte heller koll och blev mäkta förvånade när de upptäckte att jag var helt öppen. Jag hade förstått att nästa fas var på gång eftersom jag kände mig toanödig. Det brukar vara ett tecken på att det är dags att föda. De hjälpte mig bara till toan.
Luella, vet inte vilket som är värst. Megamegaont kortare tid eller megaont jättelänge.
7879, jag är också en napp. Hon vill till mig för att somna efter att hon har fått flaskan. Då har hon ammat innan också.
Sunseed, det är ingen idé att oroa sig. Så resonerade jag för jag visste inte vad jag hade att vänta mig. Man får ta det som det kommer. Personalen hjälper en igenom det.
Aurora, jag tror att det var för att det gick så fort. De blev jätteförvånade.
Kel, jag kräktes upp min lunch. Jag bad som sagt BM hålla emot med en varm handduk i mellangården. Kollade också med henne hela tiden hur mycket jag kunde ta i. Jag sprack, men det skall ha läkts fint säger läkaren.
Aurora, din stackare. Konstigt att de hade noll koll. Jag höll också på att gå i panik första gången jag kände bebisen. Min BM hörde det på mig när jag sade "jag känner något". Hon bad mig att inte få panik, vilket lugnade mig. Det var äckligt att känna något inuti en på det viset tyckte jag.