Misslyckats med 3 ivf-försök =( Någon som kan skänka oss lite hopp?

Tyvärr inte än men det kommer! Ett råd på vägen, 3 IVF på ett halvår är tokmycket för din kropp! Låt den återhämta sig under sommaren, boosta D-vitamin, vila, gör nåt annat, drick vin, njut av livet, motionera, älska med din man, ät gott, affirmera, ta hand om dig själv och läs alla fakta du kan för att ta nya tag senare i höst! Drygt 90% av alla som försöker lyckas till slut så misströsta inte! Lycka till! 

Ni är ju purunga fortfarande! Det finns fortfarande många alternativ så ge inte upp  Tankens kraft är fantastisk - tänk på hur du tänker  Man blir inte mer gravid av att gå runt och vara ledsen, det är roligare att vara glad under tiden!! Ha en underbar semester! 

Min moster försökte i cirka tio år, de försökte ALLT. Ett par gånger tog det sig, men hon fick missfall någon vecka senare. Det var mycket tårar minns jag. Oceaner av tid. Hopp som tändes och släcktes.

När de sedan gav upp och insåg att de aldrig skulle bli föräldrar skedde ett mirakel, hon blev gravid och det gick vägen. Fick ett friskt barn och älskade nästan sönder honom. Alla föräldrar brukar ju vara lyckliga över sina barn, men hon var hysteriskt lycklig då hon förstod att det skulle bli deras ända barn.

Hihi, sedan blev hon gravid igen något år senare och ytterligare några år senare. Så tre barn fick hon. Mer än hon någonsin vågat önska sig alla gånger hon satt och grät med ännu ett negativt test i handen.

Jag håller tummarna för er. Kram.

Underbart att höra med mostern!!!

Jag tror inte det är bra för kroppen att göra tre ivf:er på ett halvår. Vila upp er under sommaren. Ta ett annat projekt, typ köp en båt eller hitta på ngt som tar din uppmärksamhet bort från barnlösheten.
Du ska se att det ordnar dig för er, när ni minst anar det. 

Jag är i samma situation. Vi gjorde äggplock i november, men jag blev överstimulerad (ordentligt) så det första sattes inte in förrän 17 januari. Det blev ett +, men mf i vecka 6+3. Det var tungt, så sen väntade vi till mitten på april, det blev ett -. Raskt på det igen, och fick nu ett minus i förrgår igen... TUNGT! Vi fick fyra befruktade fina ägg i frysen, ett klarade inte upptiningen. Men nu har våra tre gått åt.... Vad gör vi nu? Paus över sommaren, ja självklart. Men sen? Orkar vi mer, mentalt? Detta upp och ner som en berg-och-dal-bana av känslor... Och kroppen full av hormoner.... Suck. Behöver nog också höra lite peppning och positiva ord!! :) Vårt problem: tiden går, jag är snart för gammal.... är 41 nu....

Här är vår historia:
Vi gjorde 4 ICSI på ca 1 år. De två första med den långa metoden vilket var rätt jobbigt.

Sedan bytte vi klinik och köpte vi ett trepack och började med en korta metoden. Vilket fungerade mycket bättre för mig. Fler ägg, ett par med topp kvalitet varje gång och i princip inga fysiska/psykiska biverkningar av behandlinagrna. (men av den mycket påfrestande situationen.)

Efter totalt 4 försök var jag psykiskt i botten och beredd att ge upp.
...men vi hade ju redan betalt för ett försök till.
Jag vågade inte riktigt göra ett försök till, i rädsla för att få ytterligare ett negativt besked.
Vi väntade ca 4 månader sedan gjorde vi vårt sista försök. Jag kände mig totalt blassé och hade inga förhoppningar. Men mådde bra och var stark i övrigt.
Nu helt plötsligt fick vi 4 toppägg, två till mig och två till frysen. 8 månader senare föddes vår dotter.

Hon hade lite bråttom men mådde bra.

(Jag kan tillägga att jag under detta 1,5 år gick från ett BMI på ca 24 till 31, vilket borde ha minskat chanserna)

Nu jobbar vi på ett syskon och ha gjort 4 nya ICSI utan resultat (på ca ett halvår sista gången var det bästa, så tätheten mellan behandlingarna påverkar inte resultatet om man mår bra i övrigt)

 Men vi har iallafall en guldklimp

Ger en hopp har gjort ett i november 2010, ett februaru 2011 och nu ett i maj 2011 och är på gruvar dag 12. Vi har ett kvar på ett 3 pack så det känns som nu eller aldrig.

Tror på samma som en ovan sa att om det missar ta hand om kroppen och knoppen i sommar. Det ska vi göra.

Kram!